Nina Wadensjö: Nu är det dags att göra nytta
Foto: Anders Löwdin/Sveriges riksdag
Det känns som om stora delar av Sverige drog en kollektiv suck av lättnad klockan 10 på förmiddagen fredagen 18 januari. Efter fyra månader syntes äntligen början till en nystart, riksdagen lyckades fatta beslutet om att tolerera en statsminister när tillräckligt många ledamöter avstod från att trycka rött.
Det gäller nämligen att komma ihåg att läget inte är stabilare än så, det är en sårbar regeringsperiod vi ser framför oss. Nu är det därför minst lika viktigt att visa ödmjukhet och respekt som tidigare. Och när man läser de olika uttalanden som ledande S-företrädare gjort så ges en samlad bild av allvar och försiktig lättnad. Inget överdrivet jubel, inga hårda angrepp, inte ens raljanta gliringar kring att SD stängts ute från inflytande.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Det mesta är alltså precis lika instabilt som förut, men nu finns det en regering och det är dags att göra nytta.”[/blockquote]
Att Stefan Löfven valts till statsminister igen och att opinionssiffrorna för S rört sig i rätt riktning sedan valet är visserligen en stor seger för det långsamma, lugna och diplomatiska förhandlingsarbete som Stefan Löfven lyckas personifiera. Det innebär däremot inte att några stora förflyttningar i väljaropinionen magiskt har inträffat.
Det mesta är alltså precis lika instabilt som förut, men nu finns det en regering och det är dags att göra nytta.
För det är att göra nytta det hela handlar om, inte om politiskt spel eller maktstrider. Under många års tid har en stor del av den rapportering som görs kring politik, och särskilt mycket kring valrörelser och maktskiften, handlat om spel.
Om taktik och strategier, om vem som tar vem, om läckta hemliga dokument, om vänskapsförhållanden och fiendskap. Även de allra viktigaste stunderna kidnappas av debatter som den om färgen på en kavaj och en slips. Det är underhållande just när det sägs, men blir tyvärr ofta det som dominerar bilden av vad som hänt när allt ska sammanfattas efteråt. Visst, politiken behöver publikfriande händelser, men det som nu får mest uppmärksamhet borde egentligen bara märkas som krusningar på ytan.
Uthållighet och balans. Det har perioden efter valet krävt, och de egenskaperna kommer att bli minst lika avgörande under de kommande åren. Att ta ansvar för landet och kompromissa med den egna politiken kommer inte att ge några guldstjärnor eller hyllningar. Det blir nog mest grinigt och lite motsträvigt.
Men jobbet måste göras, för det andra alternativet – att ge SD ett avgörande inflytande – var otänkbart. Att skapa ett blocköverskridande samarbete på nationell nivå har dessutom varit Stefan Löfvens uttalade mål sedan han tillträdde.
Det finns mycket att se fram emot i den uppgörelse som fyra partier enats om. Det finns bland annat ett antal mindre uppmärksammade punkter som är värda att fundera över.
Etableringsstoppet för konfessionella friskolor är oerhört positivt. Förslaget om tioårig grundskola är en nödvändig utveckling. Satsningarna på svensk järnväg och utbyggnaden av digital infrastruktur likaså. Och allra sist på den 73 punkter långa listan finns två som ligger mig särskilt varmt om hjärtat: en förstärkning av medias oberoende samt ett stärkt skydd för demokratin. Jag ser nu med försiktig nyfikenhet fram emot de kommande åren.
