Björn Fridén: Kom ihåg att kompassen visar fel
Under en fas i livet hade jag sjömansambitioner. Det blev ett gäng månader till sjöss och till sin hjälp hade man alltid kompassen. Den är i ärlighetens namn rätt usel jämfört med gps. Mycket på grund av missvisning och deviation på grund av störande magnetism i själva fartyget. Kompassnålen pekar helt enkelt inte i den riktning den påstår. Därför sätter man ihop en deviationstabell för att kompensera, och man skriver ut på sjökorten hur mycket magnetisk nord avviker från den faktiska nordpolen.
Något sådant finns inte på valkompasser. Där pekar nålen hejvilt.
Alla medier med självrespekt och även flera utan har lanserat varsin valkompass. Man får kryssa hur mycket man håller med om mellan 25–32 politiska frågor. Härom dagen gjorde jag inte mindre än sju stycken.
Och precis som med en missvisande kompass blev det en märklig resa.
Fyra av dessa valkompasser från välrenommerade medier och Expressen tycker till exempel att en av de avgörande 30 frågorna medborgare ska basera sitt beslut på är att förbjuda niqab i skolan. Det är mig veterligen inget samhällsproblem. Det är inte ens säkert att förbudet berör någon faktiskt existerande person.
Det fanns fler exempel på sådana politiska frågor. Böneutrop, ska det förbjudas? Det är alltså två moskéer som ropar någon minut vardera en gång veckan. Tydligen också avgörande.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”En sak blir rätt tydlig i urvalet: medier lyfter inte de frågor medborgare tycker är viktiga – eller de som faktiskt är viktiga.”[/blockquote]
En sak blir rätt tydlig i urvalet: medier lyfter inte de frågor medborgare tycker är viktiga – eller de som faktiskt är viktiga. Medierna lyfter sina egna favoritfrågor. Men reflekterar inte ens över att urvalet är skevt.
Och hela viktningen blir också märklig. Partierna själva är nämligen källan på hur viktiga de olika frågorna är. Vilka frågor de sedan förhandlar bort för att vinna andra – eller hur de faktiskt röstar i riksdagen – faller helt bort.
Men i ärlighetens namn: hade svenska medier skött sin politikbevakning, utan sensationslystnad eller krispanikskräck så hade valkompasserna varit fullkomligt överflödiga. Om vi faktiskt hade kunnat förlita oss på att medier fortlöpande levererade relevant information om vad våra makthavare gjorde med makten de blivit tilldelade. Då hade vi varit informerade. Kunniga. Förstått politikens enorma komplexitet.
Då hade vi inte behövt fylla i formulär för att veta hur vi ska rösta. Vi hade inte behövt dessa trubbiga verktyg.
Nu får vi nöja oss med det som bjuds. Men precis som när du ger dig ut på öppet hav så är det klokt att ha i åtanke att kompassen ibland kan visa ganska många grader fel.
