Nina Wadensjö: Kristersson saknar Bildts teflonkvalitet
Regeringsduglighet sägs vara en avgörande faktor när väljaren ska gå till valurnan numera. Och det är nog sant.
Men det är lätt att skoja om det eftersom världen visar oss motsatsen, inte minst USA. Donald Trump lyckas faktiskt personifiera det som inte är regeringsdugligt i traditionell bemärkelse, varken under valrörelsen eller sedan han tillträtt sitt ämbete.
Han är yvig – det sägs vara en omöjlig egenskap för en statsministerkandidat i Sverige. Han är rik och så långt en man från folket man kan komma. Han hade nästan ingen politisk erfarenhet då han gav sig in i kampen om makten, något som i sig hade varit omöjligt ens som tankeexperiment bara för några år sedan. Han har däremot ett antal skandaler med sig i bagaget, men inte ens det verkar bekomma hans väljare.
USA:s president Donald Trump lyckas personifiera det som inte är regeringsdugligt i traditionell bemärkelse, menar Nina Wadensjö.
Det är lätt att börja tvivla på om regeringsduglighet verkligen är den viktigaste faktorn i den nya tidens politiska landskap där den som skriker högst kan vinna. Eller så är det så att många väljare numera vill se helt andra egenskaper hos ledande politiker.
Moderaterna har bytt bort det som de säkert trodde var ett regeringsdugligt kort, Anna Kinberg Batra, Reinfeldts och Borgs kronprinsessa. När den förra så dynamiska duon blixtsnabbt lämnade slagfältet efter valförlusten fick hon axla ansvaret att städa ihop resterna av ett dumpat, vilset och stukat parti. Det fungerade inte, i alla fall inte på den korta tid hon fick på sig.
När den nya politiska strategin inte visade sig hålla, och närmandet till Sverigedemokraterna gjorde att partiets väljare flydde åt två håll, var det hon som ensam fick bära ansvaret. Men i stället för att omvärdera närmandet till SD skyllde man på partiledarens korrekta men lite stela framtoning och hennes oförmåga att kommunicera partiets nya politiska riktning.
LÄS MER: Därför fick Kinberg Batra problem med trovärdigheten
Därefter gjorde man processen kort och en ny kandidat föreslogs. En kandidat som själv helt och hållet stått bakom de politiska beslut som orsakat raset i väljaropinionen.
”När den nya politiska strategin inte visade sig hålla, och närmandet till Sverigedemokraterna gjorde att partiets väljare flydde åt två håll, var det hon som ensam fick bära ansvaret.” – Nina Wadensjö om Anna Kinberg Batra.
Frågan är om allt blir så mycket bättre med Ulf Kristersson som – om allt går enligt plan – väljs till ny M-ledare i helgen. Jag har nämligen full förståelse för de moderata partidistrikt som tappert nominerade Carl Bildt till posten som ny partiledare. Han har kvaliteten att alltid nå genom bruset när han vill, och det har inte Ulf Kristersson visat på långa vägar.
LÄS MER: Kristersson ville skrota välfärden
Visserligen pratar han snabbare och ledigare än Anna Kinberg Batra, känns mer avspänd framför kameran, och har lång politisk erfarenhet. Men spännande? Nytänkande? Modig? Ingenting tyder på det.
[blockquote author=”” pull=”pullnormal”]”Frågan är alltså om Ulf Kristersson på ett år kan formulera en politik som upplevs som ny och fräsch trots att den redan floppat?”[/blockquote]Däremot har han ett tungt bagage. Utförsäljningar av skattefinansierad verksamhet till underpriser är kanske den allvarligaste, den skrev vi om i AiP häromveckan.
LÄS MER: Kristerssons olagliga affärer
Men även den egna bostadsskandalen tål att påminnas om, den visar på en brist på omdöme som borde få åtminstone storstadsväljarna att lämna partiet i strömhopp.
Frågan är alltså om Ulf Kristersson på ett år kan formulera en politik som upplevs som ny och fräsch trots att den redan floppat? Och kan han fjärma sig från sina skandaler? Jag tror det kan bli svårt, även om ingenting inom politiken överraskar mig längre.
Ulf Kristersson har inte samma arroganta charm som Carl Bildt, den som gjort det möjligt att glida förbi något så upprörande som Lundin Oil år ut och år in utan att det fäster hos väljarna. Som teflon…
