Debatt: Ge kommunerna makt över skolan
140929
Lagstiftningen måste återbörda makten över skolan till kommunerna för att vi ska kunna komma till rätta med segregationen, skriver Bengt Sandblad och Boel Vallgårda, Uppsala.
Man bör ge förtur till de elever som ger en mer blandad elevsammansättning när skolplatser fördelas. Det förslaget (DN-debatt 18/12) från SSUs ordförande Philip Botström är tilltalande i sin ambition att åter göra skolan till en mötesplats för alla elever oavsett bakgrund. Elever som går mot strömmen och inte söker sig till sina likar berikar ju både sig själva och sin omgivning.
Vinstsyftande skolkoncerner och det ”fria” skolvalet skapar för vart år en allt mer segregerad och ojämlik skola. Det kan vi inte stillasittande acceptera. Ändrad lagstiftning och motåtgärder måste snarast upp på dagordningen.
Det finns två viktiga saker att ta itu med. Dels att kommunerna och inte marknadskrafterna ska ha makt över skolorganisationen. Dels åtgärder som aktivt motverkar skolsegregationen. Frågorna är sammanlänkade. Botströms fokus är på segregationen: blandad elevsammansättning ska vara överordnad närhetsprincipen vid fördelning av skolplatser.
Idén är lovvärd men behöver nyanseras och kompletteras.
De första skolåren bör barnen få gå i en skola i sin närhet. De bör helst kunna ta sig själv till skolan och mellan skolan, klasskompisarna och hemmet. När föräldrarna hämtar sina barn från fritids bör omvägar mellan jobb och hem minimeras.
Att motverka segregationen på de lägre stadierna förutsätter långsiktiga planeringsbeslut där skolor placeras så att de får ett blandat upptagningsområde. Trots den segregation som är svår att undvika, kan likvärdigheten förbättras genom ekonomiska investeringar för en god skolstart i utsatta områden. Tvålärarsystem i lågstadiet är en typ av satsning som prövas framgångsrikt i Stockholm.
I takt med att barnen blir äldre ökar möjligheterna att skapa blandade skolor. I Nyköpings kommun har man gjort detta fullt ut. Högstadiet är en enda skola, om än i olika lokaler, där eleverna i varje klass är blandade optimalt utifrån socioekonomisk bakgrund och var i kommunen eleverna bor. I större städer kan detta göras områdesvis.
[blockquote author=”” pull=”left”]Dagens lagstiftning som tvingar kommunerna att överkompensera friskolorna måste ändras. [/blockquote]
För att kommuner ska lyckas när de skapar mer blandade skolor måste de också satsa resurser. Föräldrar ska kunna känna sig säkra på att deras skola är lika bra som de skolor där enbart elever som har det väl förspänt går. För att ha råd med dessa satsningar ska det inte automatiskt innebära att de fristående skolorna får motsvarande tilldelning. Dagens lagstiftning som tvingar kommunerna att överkompensera friskolorna måste ändras.
Det krävs också ett stopp för expansionen av fristående skolor. Annars riskerar kommunernas ambitioner att undergrävas. Dels förlorar man den eftersträvade blandningen och dels står man kvar med dyra investeringar i överkapacitet. För även om föräldrarna skulle bli nöjda när de ser en mer blandad skola, så gör de skolvalet innan de vet vad de verkligen väljer. Tendensen att lika söker lika är i dag påtaglig.
Lagstiftningen måste återbörda makten över skolan till kommunerna. Den ska styras gemensamt, demokratiskt och för allas bästa, inte av marknadskrafter och vinsttänkande. Detta löser inte alla problem som skolan i dag brottas med, men skulle göra det mer möjligt att klara övriga utmaningar.
Bengt Sandblad, ordförande (S) respektive vice ordförande i barn och ungdoms-
nämnden, Uppsala 2003–2014.
Boel Vallgårda, tjänsteman under samma nämnd 2003–2014, samt författare till
SKLs skrift om socioekonomisk resursfördelning till skolor.
