DEBATT: Vi springer för Västsahara

Trycket måste öka på Marocko att upphöra med ockupationen av Västsahara. Det skriver Eva Lindh och Mathias Tegnér som deltagit i Sahara Marathon i de västsahariska flyktinglägren.

I veckan som gick arrangerades Sahara Marathon i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. Loppet arrangeras för tolfte gången till stöd för det västsahariska folket som lever under ockupation eller på flykt. Som socialdemokrater och riksdagsledamöter känns det bra och självklart att kunna delta i en sådan manifestation, även om löpning i Saharas öken visade sig vara en stor utmaning för oss.

Redan i början av 60-talet antog FN resolution 1514 som deklarerar frihet åt före detta kolonier och dess folk. Något år senare upptogs Västsahara på FNs lista över områden som då ännu inte var självstyrande. I samband med att kolonialmakten Spanien drog sig tillbaka 1975 ockuperade Marocko den norra delen av Västsahara, vilket innebar att krig utbröt mellan Västsaharas befrielserörelse Polisario och Marocko.

Efter flera års krig accepterades 1988 en vapenvila mellan Marocko och Polisario och 1990 antog FN en fredsplan. Året efter upprättades Minurso, som är en FN-insats som har i uppdrag att genomföra en folkomröstning om områdets status. Idén var att folkomröstningen skulle genomföras redan 1992, men på grund av olika former av dispyter kring vilka som ska rösta är den ännu inte genomförd. Att konflikten inte blossat upp igen beror mycket på vårt systerparti, Polisarios återhållsamhet inför Marockos förhalande av processen.

Nu måste FN-processen ta fart. Sverige måste i alla sammanhang verka för att Marocko tvingas leva upp till 1990-års fredsplan. Här är vi socialdemokrater obevekliga, fredsprocessen måste återupptas och folkomröstningen genomföras!

Västsahara har varit ockuperat av Marocko i över 40 år. Internationella domstolen i Haag har avfärdat Marockos anspråk på Västsaharas territorium. Trots detta fortsätter ockupationen och Västsahara är i praktiken Afrikas sista koloni.

Så länge ockupationen fortsätter är det viktigt att Sverige och EU inte tillåter att Marocko exploaterar Västsaharas naturtillgångar, oavsett om det handlar om rika västsahariska fiskevattnen i Atlanten eller landets stora tillgångar av fosfater.

Redan 2002 fastslog FNs dåvarande rättschef Hans Corell på en förfrågan från säkerhetsrådet att internationell rätt är tydlig: The principle that the interests of the peoples of Non-Self-Governing Territories are paramount, and their well-being and development is the ”sacred trust” of their respective administering Powers, was established in the Charter of the United Nations and further developed in General Assembly resolutions on the question of decolonization and economic activities in Non-Self-Governing.

Handel med västsahariska naturtillgångar står i direkt strid med folkrättens regler, om den inte kommer det västsahariska folket till del.

Saken är kristallklar. Handel med västsahariska naturtillgångar står i direkt strid med folkrättens regler, om den inte kommer det västsahariska folket till del. I Västsahara och de västsahariska flyktinglägren i Algeriet råder undernäring och fattigdom, mycket just för att den ovannämnda handeln inte kommer västsaharierna till del. Det är viktigt att Sverige och våra institutioner, dels ser till att exempelvis pensionspengar inte investerar i europeiska företag, såsom Siemens, som deltar i ockupationen, dels tillser att varor från Västsahara märks på ett ändamålsenligt sätt, så att det framgår att de är producerade på ockuperad mark.

Efter att ha deltagit i Sahara Marathon har vi under några timmar fått känna på naturens krafter och Saharaöknens karghet och dess obevekliga styrka, i den del av öknen som kallas för Djävulens trädgård. Det var naturligtvis hårt, men kan inte på något sätt jämföras med att leva där under decennier.

Över 70 procent av de ammande kvinnorna lider av anemi och upp emot 5 procent av barnen under 5 år är akut undernärda. Att leva under sådana förhållanden riskerar naturligtvis att vara grogrund för extremism. På kort sikt måste biståndet till de västsahariska flyktinglägren öka. Den långsiktiga lösningen är naturligtvis ockupationens upphörande.

Konflikten i Västsahara har nu pågått under många år, men är trots detta ganska okänd i Sverige och Europa. För att den ska närma sig sitt slut måste trycket nu öka på Marocko. Under tiden får inte Sverige och EU låta Marocko teckna avtal i Västsaharas namn. Detta har nu också EU-domstolen uttalat i en dom från i år. För den gamla devisen håller än, alla folks frihet hela världens fred!

Mathias Tegnér, S-riksdagsledamot från Tyresö
Eva Lindh, S-riksdagsledamot från Linköping

Debattartikel/Krönika

Debattartikel/Krönika

Aktuellt i Politiken publicerar debattartiklar och krönikor om politik.

För att få in en debattartikel eller en krönika i Aktuellt i politiken kan du mejla till aip@aipmedia.se. Textlängd är 3 500 tecken inklusive blanksteg.
Debattartikel/Krönika
Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera

Socialdemokraternas nyhetstidning