Zombien som sätter skräck i socialdemokratin

Är partiet ens medvetet om att det är nyliberal ideolog man så desperat försvarar? Det tycks som om snålhet med statens medel och att hålla människor i skräck för statsskulden är viktigare än att bedriva riktig socialdemokratisk politik. Att det som kallas ordning och reda i statens finanser betyder mer än att skapa det goda samhälle som partiet en gång bildades för.

Det var inte Ernst Wigforss som lanserade idén att statens ekonomi fungerar exakt likadant som en enskild ekonomi. Nej, det var aristokraten Friedrich Hayek från det gamla kejsardömet Österrike-Ungern redan i början på 1900-talet, mannen som kom på att kalla sina idéer för nyliberalism. Hans förklaring till sin ståndpunkt var måttligt imponerande. Hur skulle det kunna vara på något annat sätt, var det enda han hade att säga om saken.

Därför att den stora majoriteten är förd bakom ljuset och tror på den förföriska lögnen om hur farlig en statsskuld är.

Vi ser nu hur mycket skada denna ideologi åstadkommit världen över, inte minst genom att producera ledare som Donald Trump och Javier Milei.

Varför finns det fortfarande inte ett långt mycket klokare alternativ som kan ge människor hopp om en bättre framtid, skapa brinnande engagemang och få människor att gå samman för att arbeta för det goda samhället? Det som är socialdemokratins egentliga uppgift.

Därför att den stora majoriteten är förd bakom ljuset och tror på den förföriska lögnen om hur farlig en statsskuld är. Allmänhet och politiker saknar grundläggande kunskaper om pengar för att genomskåda påståendet. Pengar är ett sätt att räkna. Är samtidigt debet och kredit. Bokföring. Pengar skapas alltid ur tomma intet i samband med skuldsättning. Så skapar privatbanker pengar. Så skapar staten pengar.

Det gick alldeles för lätt för Friedrich Hayek, hans kompis Milton Friedman och de ekonomiskt mäktiga som på alla sätt backade upp dem att lura oss. I vilket syfte? Jo, för att avskaffa medborgarnas välfärd, öka sin egen rikedom och förminska den demokratiska makten.  

Enskilda ekonomier är valutaanvändare, men staten är valutautgivare och i en totalt annan position. Nyliberal politik är gammal, riktigt gammal, konservativ politik matad med steroider. Allt i syfte att återupprätta det gamla klassamhället.

All välfärd är farlig påstod Hayek, därför att den osvikligt leder till ett totalitärt samhälle. Demokratin ska inte lägga sig i vad de rikas banker och stora företag håller på med. Staten ska bara tillhandahålla krigsmakt, polis, domstolar och en lagstiftning som garanterar kapitalismens fortbestånd.

Hayeks syn på pengar var att de borde skapas på ”marknaden” inte av en centralbank under demokratisk kontroll. Han begrep troligen i och för sig att en stat med egen valuta aldrig någonsin kan få brist på sina egna pengar, men ville för sitt liv inte att politiker skulle förstå den avgörande makt som ligger i att ge ut landets valuta.

Pengar är kredit. Privatbankerna har av staten tillstånd att tillverka sina egna pengar, vilket sker när de beviljar lån. Pengar som blir till ur intet i samma stund som lånehandlingen skrivs under. På samma sätt skapar Riksbanken nya pengar när staten betalar för sina utgifter. Bankerna står i skuld till sina klienter, staten står i skuld till sina medborgare. När banklån betalas av återgår pengarna till den luft de skapades ur. När medborgarna betalar skatt minskar statens skuld.

Det är hög tid att sluta med att överdrivet neurotiskt vaka över statskassan för att i stället se till att bli fri att följa den egna ideologin.

Nyliberaler vill alltså absolut inte att staten skuldsätter sig, men tycker det är helt i sin ordning att privata banker gör det. Det ger nämligen bekväma arbetsbefriade inkomster i form av räntor till den ekonomiska elit som äger bankerna. Samma elit som marknadsförde Hayek, Friedman och co vill naturligtvis inte att vi ska begripa att statens skuld i praktiken är den privata sektorns tillgång och att det är de privata banklånen som är de farliga skulderna. Farliga för låntagarna och farliga för bankerna själva.

När våra politiker insett detta och förstår hur de kan skapa pengar till det som beslutas i demokratisk ordning och att göra det på ett sätt som inte orsakar inflation, vilket är helt möjligt, då begriper de också att deras verkliga uppgift är att ta ställning till vilket samhälle vi ska ha. Inte alls att föra en så stram ekonomisk politik som möjligt.

För det är ju just det där sistnämnda nyliberalerna vill. De vet att stram politik för staten på lite sikt leder till välfärdsstatens sammanbrott.

Det är obegripligt att socialdemokrater fortsätter tro på en gammal ideologi som gagnar de mest förmögna och förstör livet för de människor de företräder.

Det är hög tid att sluta med att överdrivet neurotiskt vaka över statskassan för att i stället se till att bli fri att följa den egna ideologin.

Bo Gunnehill,
Eva Isaksson Ståhl,
Kjell Åke Johnsson
Bengt Karlsson,
Anders Nordgren,
Torsten Nyman,
Jenny Tillander,
Socialdemokraternas nationalekonomiska studiegrupp i Landskrona.