Rättvisa handlar inte om att alla ska ha det exakt lika. Det handlar om att alla ska ha samma förutsättningar och möjligheter att forma sina liv och att ingen ska lämnas på bar backe. Rättvisa handlar om att du som är vuxen och har arbetat hårt ett yrkesliv ska kunna leva ett gott liv även om kroppen ger upp vid 60 eller när de första pensionsutbetalningarna kommer. Men när det gäller barn handlar det om andra saker. Då måste samhället hållas till en ännu högre standard. Barn ska inte bära sina föräldrars ok på sina axlar; de ska kunna gå i bra skola oavsett var de bor, ha en meningsfull fritid, en god hälsa och leva längre än till de blir 18.
Där har vi gått vilse, vilket blir extra tydligt under den kris vi ännu inte fullt ut sett konsekvenserna av. Vi vet hur det ser ut vid det här laget. Matpriserna skenar, energipriserna likaså och hyrorna höjs. Det gör däremot inte barnbidraget. Det här innebär att de familjer som levde på små marginaler plötsligt inte kan köpa skor till barnen, låta dem gå kvar på fotbollen eller ens på fritids efter skolan. De har knappt råd att sätta mat på bordet. I stället uppmanas barnen att äta sig mätta i skolan.
Det finns en djup orättvisa i att alla barn i Sverige inte kan leva ett någorlunda hälsosamt liv.
Maria Arkeby
Jag läste nyligen ”Mitt ibland oss” av Evin Cetin. Det är en bok som handlar om barnen i gängvåldets Sverige. Där finns ingen rättvisa och väldigt få möjligheter. Barn rekryteras enkelt in i brottslighet och deras småsyskon skottskadas i skjutningar på gården. Evin skriver om Bedran som växte upp i ett invandrartätt område i en storstad. ”Att åka på utflykt med skolan var jobbigt för det gick aldrig att köpa en riktig matsäck, inte sådant som de andra fick med Festis och fralla. Fotbollen blev också allt svårare. Pengar till nya fotbollsskor, kläder och benskydd fanns inte. Laget brukade åka på cuper som kostade pengar, men när det var dags att betala fanns aldrig några pengar.” För Bedran tog det slut när han inte kunde följa med till Gothia cup. Han spelade aldrig mer fotboll. Han blev kriminell när han var tolv år, för att hjälpa sin mamma med pengar. När han var 16 år kunde han betala för sina systrars basketkläder och se dem åka i väg på cup. Det han själv aldrig fick göra.
Alla barn som inte kan åka på cup de kommande åren kommer naturligtvis inte att bli kriminella. Men det finns en djup orättvisa i att alla barn i Sverige inte kan leva ett någorlunda hälsosamt liv. Att de inte kan delta i idrottsaktiviteter med sina kompisar, eller att de inte får äta bra mat.
I USA lider vart femte barn av fetma. Barnen rör för lite på sig och de äter uselt. Därför att usel mat är billigare än bra mat. Dessutom tenderar barn att tycka om snabbmat, det kan de flesta småbarnsföräldrar vittna om, och kan man som förälder inte ge dem något annat så ska de åtminstone få ”lyxa till det” med sådant de gillar att äta. Vi är på väg i samma riktning i Sverige. En liter läsk kostar 13,50, lösgodis 39 kronor per kilo och ett kvarts kilo potatischips kostar 21 spänn. Samtidigt kostar äpplen 44,95 kronor kilot och röd paprika 187 kronor per kilo. Fiskpinnar kostar 70 kronor, och fryst torskfilé 197 kronor per kilo. Tror fasen att hälsan hos många barn i fattiga familjer i Sverige påverkas negativt av den här krisen! Det är djupt orättvist mot barnen och det är kortsiktigt av samhället.
Och då har jag inte ens nämnt frågan om klimatet eftersom den inte direkt har med den ekonomiska krisen att göra. Men den finns där och den skaver mot barnen som skriker sig hesa över att vi måste göra något. Vi svarar artigt. Och sedan slänger vi dem under bussen.
Men när det gäller klimatfrågan finns ingen quickfix. Det gör det inte när det gäller barnfattigdom heller, men det finns saker vi kan göra för barnens hälsa. I rapporten ”Barnen och krisen” som Amanda Schulin skrivit för Tankesmedjan Tiden och Unga Örnar finns en rad mycket bra krisförslag som skulle hjälpa barn igenom den här tiden. Många är dessutom värda att bevara även efter krisen. Som skolfrukost och fritidspeng. Där finns också mer långsiktiga reformförslag om BUP, bostadspolitik och obligatorisk gymnasieskola.
Men i den akuta krisen som många barnfamiljer upplever nu är en mycket lågt hängande frukt (see what I did there?) att sänka momsen på frukt och grönt och finansiera det genom att införa en socker- och transfettskatt. Det skulle sänka axlarna hos de föräldrar som veckohandlar och plötsligt inte behöver ”glömma” frukt till skolutflykten, och det skulle öka barns möjligheter att äta bättre, mer hälsosam mat. Något som ändå kommer allra lägst ned på Maslows behovstrappa. Äta bör man, annars dör man. Det kommer vi alla att tjäna på i längden och det är vi skyldiga barnen.
Maria Arkeby är biträdande verksamhetschef på Tankesmedjan Tiden
