Nina Wadensjö: Vi måste värna samtalet
Valet 2010 var det första val där majoriteten av medias bevakning handlade om politiken som spel. Att vi vet det kan vi tacka forskaren Jesper Strömbäck för, han och kollegorna på Mitthögskolan där han är professor i journalistik undersöker sedan lång tid tillbaka hur den politiska rapporteringen utvecklas och förändras.
Därför vet vi också att utvecklingen har pågått mycket längre än så, sedan tidigt 2000-tal har det skett en kraftig minskning av skildringarna av politik som sak till förmån för skildringarna av politik som spel.
Nu syns det tydliga tecken på att väljarna är rejält trötta på medias omfattande rapportering om det politiska spelet, och många upplever säkert att de politiska förslagen hamnat i skymundan. Misstroendet mot både politiker, politiken och medier ökar i och med detta. De enda som tycks behålla sin trovärdighet är intressant nog kvällstidningarna, alla andra medier försvagas av att rapportera om spelet i stället för sakpolitiken.
För de politiska partierna är det bekvämt att skylla den här utvecklingen på medierna. Det är dock inte hela sanningen. Det är ett samspel, det krävs två för att dansa tango. De politiska partierna ägnar själva allt större energi åt att diskutera spelet om vem som ska ta vem och varför efter valet. Detta trots att det bara finns en enda sak vi kan vara säkra på – att under valnatten i september 2018 kan allt visa sig vara förändrat och det vi ägnar tiden åt nu blir då helt ointressant.
[blockquote author=”” pull=”pullleft”]Lita inte på något som sägs arton månader innan valet.[/blockquote]
Så när nu alliansens framtid är högst oviss, Centerpartiet brottas med eventuella blocköverskridande samarbeten, Kristdemokraterna ligger stadigt långt under riksdagsspärren och Moderaterna sträcker ut handen till Sverigedemokraterna för att kort senare säga att samtalen bara rör vissa frågor – lita inte på det. Lita inte på något som sägs arton månader innan valet.
Några månader innan riksdagsvalet 2014 var det få som förutsåg att Miljöpartiet skulle rasa så kraftigt, att Sverigedemokraterna skulle öka så mycket, att Feministiskt initiativ skulle vara en osäker häst att satsa på och att Fredrik Reinfeldt skulle välja att lämna inte bara statsministerposten utan även partiledarskapet för Moderaterna redan tidigt på valnatten. Det blev väldigt dramatiskt, och det är nog det enda vi med säkerhet kan förvänta oss även i valet 2018.
Så här ett litet tips till både politiker och journalister: Vill vi att politik ska uppfattas som något annat än ett spel måste vi alla vara oerhört rädda om samtalet under de kommande åren.
Vi måste undvika smutskastning och skrämselpropaganda, men aldrig väja för fakta, inte ens när de skaver. Vi måste orka och våga förklara de komplicerade sammanhangen och inte ersätta fördjupning med tillfälliga utspel. Vi måste klara av att tydliggöra värderingar och ideologi så att berättelserna om framtiden håller samman och blir begriplig. Det är ett ansvar som alla som ägnar sina dagar och kvällar åt politik har gemensamt. Annars kommer rapporteringen främst att handla om spelet och väldigt lite om vilken värld de olika partierna ser framför sig.
