”Vi kan inte straffa den som måste ha bil”
Finns det frågor som förenar gles- och landsbygd och storstad? Och hur bör politiken agera för att hela Sverige ska leva? Socialdemokraten Lars Isacsson och moderaten Sophia Jarl diskuterar.
Lars Isacsson, riksdagsledamot (S) Dalarnas län:
1. Hur ska hela Sverige kunna leva?
I grunden handlar det om att hjälpas åt. Alla delar av Sverige har styrkor men också utmaningar. Det betyder konkret att vi måste som samhälle vara beredda på att omfördela resurser där utmaningarna är stora. Det handlar till viss del om statsbidrag och pengar, men minst lika viktigt är att inte lämna allt till marknadens vinstkrav. Det finns grundläggande behov av exempelvis polis, sjukvård, skola och omsorg där inte efterfrågan ska få styra. Vi betalar samma skatt oavsett om vi bor i stadskärnan eller utanför.
2. Vad behöver lands-/glesbygd respektive stad för att kunna klimatomställa?
Vi måste förstå att städer har bättre förutsättningar att klara omställningen och minska sina utsläpp kraftigt. Det är en större utmaning där Sverige är glest befolkat. Därför måste vi också låta det finnas skillnader. Det är helt klart lättare att få kollektivtrafiken att fungera i Stockholm än Älvdalen. Därför kan vi inte straffa den som måste ha bil i glesbygd. Gemensamt för den gröna omställningen i både stad och på landsbygd är att kunna klara investeringar i hållbara transporter och energiförsörjning. Här behövs ett stort nytt investeringspaket. Varför fungerar inte svensk järnväg? Varför sitter det inte solceller på varenda skola, sjukhus, hyreshus och villa i Sverige? Sverige behöver en ”green deal” där staten genomför ett av sina största investeringsprogram både för kommuner, regioner, industrin och privatpersoner.
3. Finns det gemensamma utmaningar för stadens förorter och lands-/glesbygd?
Helt klart är otrygghet och kriminalitet en sådan fråga som förenar både stad och land. Narkotikan finnas i hela Sverige. Arbetslivskriminaliteten sipprar in i varje kommun och urholkar samhällskontraktet. Bristen på förebyggande insatser i skola och socialtjänst ser lika illa ut vare sig du är Stockholm eller Mora. Dessutom ser vi nu hur vårdkrisen slår mot hela det svenska samhället. Vården bryts sönder i en kostnadskris och besparingar när staten vägrar ta ansvar. Känslan av att vara utanför finns både i förort och bruksort.
Sophia Jarl, kommunstyrelsens ordförande (M) Norrköping:
1. Hur ska hela Sverige kunna leva?
För mig är frågan om arbete central – vi ska möjliggöra för människor att leva i de delar av Sverige där det finns möjligheter till en arbetsmarknad. Det är genom att vi arbetar och betalar skatt som vi kan klara vår gemensamma välfärd. Sedan ska vi givetvis vara innovativa och arbeta för att möjliggöra ett arbetsliv där människor av andra orsaker vill bosätta sig – men grunden för ett levande Sverige är att människor arbetar.
2. Vad behöver lands-/glesbygd respektive stad för att kunna klimatomställa?
Boende på landsbygden är beroende av bilen för att klara vardagslivet och jag tror inte vi kommer ifrån det. Vi kan delvis arbeta på distans och därmed minska behovet av transporter men om vi utgår ifrån att även människor på landsbygden vill ha frihet att röra sig mellan olika ställen och aktiviteter så är det helt avgörande att vi fortsätter elektrifieringen. Generellt sätt är energifrågan helt avgörande för att vi alla ska klara av att ställa om och då ser jag att vi behöver få till mer kärnkraft för det gynnar omställningen för både stad och land.
3. Finns det gemensamma utmaningar för stadens förorter och lands-/glesbygd?
En grundläggande förutsättning för ett sammanhållet samhälle är att viss grundläggande samhällsservice fungerar för alla medborgare – oavsett om man bor i en förort, på landet eller i stadskärnan. Men prislappen för en viss samhällsfunktion kan variera. Skolan är ett bra exempel där landsbygdsskolor ofta har ett högre kostnad per elev (om man vill upprätthålla samma kvalitet som i mer stadsnära skolor) och elever i förorten kan vara i behov av mer stöd för att nå uppsatta kunskapsmål vilket leder till högre kostnader. Då behöver vi prioritera mer pengar till dessa områden vilket ibland kan vara kontroversiellt. För att skapa acceptans för detta ska vi säkerställa att alla skolor är bra skolor – då blir det hållbart att ge mer pengar till förort och landsbygd. Det här har vi missat och det tror jag är en orsak till att vi ser klyftor i Sverige. Grundläggande välfärd till alla är bra även för förorten och landsbygden.
