Veronica Palm: Slutet och början på en reformresa
”Det spelar ingen roll vad kongressen säger” hör man ibland från dem som vill att vi ska fatta mer genomgripande beslut för ökad jämlikhet. Jag kan dela frustrationen. Sverige behöver verkligen mer av socialdemokrati. Men jag delar inte missnöjet med partistyrelsen och de som ska bära kongressens beslut vidare.
Kanske påverkas jag av mina år i både partistyrelse och VU, det ska erkännas. Att vara operativ politiker har gett mig respekt för beslutsfattandets konst och svåra avväganden. Men jag har ännu större respekt för rörelsen och den kraft som ett kongressbeslut innebär för möjligheten att ta en politisk fråga vidare.
I våras överlämnade jag i egenskap av särskild utredare den över två kilo tunga utredningen ”SOU 2021:8 När behoven får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa” till socialminister Lena Hallengren.
När utredningen tillsattes ägnade jag en hel del tid åt att läsa in mig på underlag, bland annat referat från partikongressen och en motion skriven av Skånes partidistrikt. Utredningen var tillsatt av statsapparaten, men grunden till uppdraget var ett partikongressbeslut. Utan motionen och kongressbeslutet hade regeringen kunnat välja att lägga utredningsresurser på något annat.
I den SOU som jag överlämnade går att hitta en lång rad konkreta förslag för ökad jämlikhet inom befintlig budgetram – och metoder för att ta frågan vidare om man vill lägga mer resurser. Allt i enlighet med kongressens önskan om att göra tandvården mer lik hälso- och sjukvården.
Det var med stolthet som jag i statens tjänst förberedde reformer för ökad jämlikhet. Men kanske var det med än större stolthet som jag bar partimedlemmarnas demokratiskt fattade beslut in i den statliga struktur som gör att det kan bli verkstad av idéerna.
Det som nu sker i Göteborg är viktigt.
Det som nu sker i Göteborg är viktigt. Tusentals partimedlemmar, 26 partidistrikt, ett par hundra arbetarekommuner och ett stort antal S-föreningar, SSU-klubbar och kvinnoklubbar har skrivit förslag till partikongressen. Sedan har partistyrelsen gått igenom allt, svarat – och formulerat ett förslag till politiska riktlinjer. Slutligen har 350 kamrater från hela landet nu äran att företräda oss som kongressombud. Nu fattas besluten.
Men om kongressen är slutpunkt på en lång demokratisk beslutsprocess, så är den snarare startskottet i förändringsarbetet. När trötta kamrater åker hem på söndag ska vi låta dem vila en liten stund. Men sedan är det dags att tillsammans se till att förverkliga kongressens beslut.
Något kanske genererar en statlig utredning. Annat kräver aktiva beslut av våra kommun- och regionpolitiker eller ska hanteras av riksdag och regering. Ytterligare andra förslag handlar om att rusta vår egen partiorganisation.
Kongressen spelar roll. Den omvandlar våra idéer till konkreta reformer och ger kraft att driva grunduppdraget – ökad jämlikhet – vidare.
Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot