Ulrika Lorentzi: Regeringen har kapitulerat för SDs världsbild
Varför ska vi och de alltid säras åt
De får skattelättnader
Vi får fler bördor att bära på
Så rappade duon Ison & Fille, från Stockholmsförorten Bredäng, 2011 i låten ”Från hjärtat” om den borgerliga regeringens politik. När den här krönikan skrivs har den högerkonservativa regeringen inte lagt sin första budget än, men det vi vet från Tidöavtal, regeringsförklaring och budgetnyheter tyder på att textraderna kommer vara lika aktuella 2022.
Skattelättnader utlovas. De ska riktas till låg- och medelinkomsttagare, men utformningen lär bli samma som tidigare jobbskatteavdrag – mer skattelättnad som andel av inkomsten till lägre arbetsinkomster men personer med högre inkomster får mer i kronor räknat. Och de som har sjukpenning eller a-kassa får ingen skattelättnad alls.
Redan nu har besked kommit att höginkomsttagare som har råd att köra egen bil till jobbet får höjda avdrag medan de som behöver samåka eller åka kollektivt snuvas på den ersättning riksdagen tidigare röstade igenom.
Utsatta förorter, som Bredäng, kommer pekas ut som Problemet med stort P, till exempel genom att utses till visitationszoner.
Fler bördor kommer med försämringar av skyddsnät för personer som av olika skäl inte har arbetsinkomster. Arbetslösa kommer inte få arbetsmarknadsutbildning utan förväntas acceptera sämre betalda jobb.
Utsatta förorter, som Bredäng, kommer pekas ut som Problemet med stort P, till exempel genom att utses till visitationszoner. Och även om regeringen talar om att satsa på skolan och förebyggande arbete finns inga löften om att kommuner och regioner kommer få de resurser som behövs för att faktiskt genomföra det.
Mycket är sig likt, men det finns en gradskillnad. Alliansregeringens invandringskritiska hundvisslor har bytts ut mot mistlurar. I stället för ganska luddigt tal om utanförskap, som inte uttalat ställde svenskar mot invandrade, pekar regeringsförklaringens nu ut ”ett farligt utanförskap bland många utrikes födda”.
Regeringen har kapitulerat för SDs världsbild och hävdar att Sveriges ”enskilt största ekonomiska och sociala problem beror på stor invandring i kombination med misslyckad integration”. Och att detta drabbar hela samhället genom bostadssegregation, trångboddhet, arbetslöshet, hälsoproblem, dåliga skolresultat och brottslighet.
Listan på samhällsproblem är välbekant. LOs jämlikhetsutredning, och forskningen den bygger på, visar att problemen är konsekvenser av ökad ojämlikhet sedan 1980-talet.
Även om det är samma samhällsproblem som ska åtgärdas, spelar det stor roll om de förklaras med ökad ojämlikhet eller för stor invandring.
Ojämlikheten ökade framför allt på grund av den politik Ison & Fille rappar om – skattelättnader och ökade kapitalinkomster för de rika medan de med låga inkomster fallit efter på grund av försämrade trygghetssystem, ökad otrygghet på arbetsmarknaden och en marknadslogik som gjort välfärden ojämlik.
Även om det är samma samhällsproblem som ska åtgärdas, spelar det stor roll om de förklaras med ökad ojämlikhet eller för stor invandring. De lösningar högerregering presenterar är minskad invandring, fast migrationspolitiken redan har stramats åt, samt att göra livet svårt för invandrare som bor i Sverige. Det finns inget fokus på reformer som leder till ökad jämlikhet.
Vad händer när regeringens politik leder till ännu större klyftor? Den ökade ojämlikheten bäddade för högerpopulismens framgångar. SD har ökat i områden med ökat missnöje på grund av risk för arbetslöshet och brister i välfärden, inte i områden med många utrikes födda. Kan SD fortsätta att koppla ihop det här missnöjet med kostnader för invandring?
Socialdemokratins viktigaste uppgift den här mandatperioden är att bryta upp den kopplingen och våga argumentera för politik för ökad jämlikhet.
Ulrika Lorentzi är utredare av välfärdsfrågor på LO