Tre förslag för en bättre migrationspolitik

Dagens migrationspolitik bygger på en värld som sen länge blivit förändrad. Systemet är inhumant och orättvist, och Socialdemokraterna borde reformera systemet i grunden. ”Därför föreslår jag tre reformer för en mer rättvis och hållbar migrationspolitik”. Det skriver Elliot Blixt, SSU:are och ombud till S-kongressen.

När Danmarks socialdemokratiska regering tidigare i år lanserade sitt nya migrationspolitiska förslag blev det omedelbart en stor debatt i media och företrädare från vårt parti hade motstridiga åsikter. Precis som det ska vara. En folkrörelse som socialdemokratin trivs bäst när åsikter sätts mot varandra och vi kan ta fram förslag gemensamt med sikte mot framtiden.

Mycket av deras förslag gick inte ihop med hur verkligheten ser ut i dag, men det finns en del saker som vi socialdemokrater i Sverige kan lära oss av våra nordiska grannar. Att målet måste vara tydligt – att hjälpa så många flyktingar som möjligt. När folk inte behöver fly från första början gynnas alla parter.

När jag satt och lyssnade på Danmarks invandrings- och integrationsminister, Mattias Tesfaye, tidigare i år blev jag överraskad på flera olika plan. Som socialdemokrat kände jag mig stolt av att höra en partikamrat, fast i ett annat land, stå och förklara det jag och andra väljare har känt det senaste årtiondet. Ett lands flyktingmottagande måste stå i paritet med landets förmåga att integrera människor in i samhället. Sverige kan inte ta ett oproportionerligt ansvar som vi gjorde vid flyktingkrisen 2015. Sveriges materiella och ekonomiska resurser räcker inte till. I stället skapas utanförskap och destruktiva miljöer.

Dagens asylsystem är inte ett humanistiskt och organiserat sätt att hjälpa människor på flykt. Det nuvarande asylsystemet grundar sig mycket i hur Europa såg ut efter andra världskrigets slut när mängder av människor saknade ett eget hem eller en värdig plats att leva på. Att personer från andra världsdelar än Europa skulle fly till något europeiskt land var inte tänkbart för drygt 70 år sedan. I och med detta tänk har man satt käppar i hjulen och försvårat för människor att ta sig till Europa. Dagens system är uppbyggt på ett sådant sätt att vilka som får möjligheten att söka asyl i ett EU-land avgörs av individens plånboksstorlek. Inte av vilket skyddsbehov man har.

År 2020 fick enbart 23 procent av alla asylsökande bifall på sin ansökan. Det innebär att Sverige använder ofantliga mängder pengar och resurser på advokater, tolkar, bostäder och ekonomiskt bistånd till människor som inte har asylskäl. Dessutom måste samtliga asylsökande ta sig till Sveriges gränser för att söka asyl, och det är ingen gratis historia. Flyktingsmugglare tjänar hundratusentals kronor och utnyttjar flyktingar när de tvingas skrapa ihop sina sista ekonomiska tillgångar i hopp om att få skydd i ett annat land. Att alla har asylskäl är heller inte en självklarhet. Lägg där till att majoriteten av dem som kommer till vårt land och söker asyl först och främst är unga män med relativt god ekonomi. Kvinnor och barn, alltså̊ de med störst skyddsbehov, sitter oftast i flyktingläger i grannländer till deras eget, och väntar på att tas emot av ett land i enlighet med FNs kvotflyktingsystem. Att därför premiera dagens system där majoriteten av dem som kommer till vårt land inte får bifall på sin asylansökan istället för att hjälpa fler människor, med riktiga skyddsskäl, är att inte vilja hjälpa så många som möjligt.

För att värna asylrätten och hjälpa så många människor som möjligt som flyr från krig och förtryck föreslår jag därför tre åtgärder för att komma tillrätta med dagens problem:

1. Att söka asyl i ett annat land måste i särskilda fall gå att genomföras på hemmaplan. Genom att tillåta människor att i särskilda fall söka asyl i hemlandet när man till exempel har ett direkt hot mot sig själv, så skulle färre människor behöva betala ofantliga summor pengar till flyktingsmugglare eller riskera sina liv genom att färdas i små̊ gummibåtar över medelhavet. Sverige behöver då betala avsevärt mindre för dem som kommer hit som inte har rätt till uppehållstillstånd. Pengar som i stället kan satsas på integrationsfrämjande insatser.
   
2. Sverige ska aktivt driva på för ett gemensamt flyktingssystem. Framtidens flyktingar måste mötas av ett enat Europa. Alla länder måste ta sin del av ansvaret när det kommer till att ta emot flyktingar. Att vissa länder som Ungern väljer att stå utanför leder till att andra länder tvingas ta ett för stort ansvar. Integrationen blir då lidande och utanförskapet frodas snabbt. Att tro att vi kan klara av framtidens flyktingströmmar med en ojämn fördelning av flyktingar är som att gräva ned sig i en grop och blunda. Helt orealistiskt alltså̊.
   
3. Kvotflyktingar bör premieras. Kvotflyktingar har blivit utvalda av FNs flyktingorgan UNHCR och är de flyktingar som har störst skyddsbehov. En del sitter i flyktingläger och många av dem är kvinnor och barn som mist sina män och pappor. Att premiera dessa flyktingar och samtidigt minska antalet asylsökande till Sverige är därför extra viktigt. Ett ordnat och planerat flyktingmottagande gynnar i längden alla parter. När dessa flyktingar får stanna här permanent blir således även integrationen bättre.

Styrkan i Sveriges framtida migrationspolitik måste ligga i att asylsökande som har asylskäl ska få skydd och hjälp. Dagens system är inte moraliskt försvarbart och gynnar inte dem med störst behov.

Socialdemokratins uppgift är att hjälpa de svagaste i samhället. Med dagens system ger vi ingen möjlighet till det.

Elliot Blixt, SSU-medlem och ombud på Socialdemokraternas partikongress