Tobias Baudin: Vi misslyckades med att möta upp de förändrade behoven

En gång i tiden var Sverige världens mest jämlika land. Den som gick ut gymnasiet kunde räkna med ett fast jobb, det var okej att glömma att låsa dörren, svenskarna handlade på Domus och Socialdemokraterna var ett fyrtiofemprocents-parti. Det är lätt att bli nostalgisk när samtiden skakas av krig, våld och prischocker. Då ska vi minnas att svenskarna – med all rätt – ledsnade på ett Sverige som kändes slutet, stelbent och mossigt. Men visst påminner det förflutna oss om någonting viktigt som har gått förlorat. En känsla av ett ”vi”, ett Sverige som belönade trägen, premierade rättvisa och som gick att lita på. Ett land där människor höll ihop och politiken levererade. 

Det är länge sen man kunde glömma att låsa dörren. Och det är längesen Socialdemokraterna var ett fyrtiofemprocents-parti. Tiderna, problemen och behoven förändrades men vi mötte inte upp dem. 

Den som vill förändra världen bör börja med sig själv. Således presenterade vi socialdemokrater en ny politisk riktning tidigare i år. Allt vi tar oss för ska bidra till att öka samhällsgemenskapen i Sverige. Återuppbygga känslan av ett ”vi”, om man så vill. Det kräver ny politik, och den politiken ska svara upp mot människors behov. Vi tillsatte därför elva politiska grupper, som fick i uppdrag att uppdatera partiets samhällsanalys. Nu har de levererat resultaten. 

”And you better start swimmin’, or you’ll sink like a stone”, sjunger Bob Dylan i ”The Times They Are A-Changin’”. Det sammanfattar väl den uppmaning som går igen i samtliga analyser. De beskriver en pendelrörelse som gungar genom Sverige, en våg som ingen av de etablerade politiska partierna har förmått förekomma. 

En förlösande anda präglade det tidiga 00-talet och svepte med sig politiken. I frihetens, individens och framtidens namn undanröjde politiken hörnpelare som har kännetecknat den svenska samhällskaraktären. Ingen stel byråkrati skulle få begränsa människors tillvaro. Ingenting skulle få stoppa svenskarna ifrån att välja lärare, byta läkare, dumpa chefen och bli sin egen. Den som behövde en fristad eller ville ta del av möjligheterna i vårt land var välkommen hit. 

Ställd inför finanskris, migrationskris eller livskris blev det allt tydligare för svenskarna att de inte bara lämnats fria, utan ensamma att hantera problem som ingen enskild kan lösa. 

Tobias Baudin

Det kändes nytt och spännande då. I Sverige skulle ingen hållas tillbaka. Men förändringarna medförde också att Sverige blev ett land där ingen kunde räkna med något att hålla sig i. Ställd inför finanskris, migrationskris eller livskris blev det allt tydligare för svenskarna att de inte bara lämnats fria, utan ensamma att hantera problem som ingen enskild kan lösa. För den som riskerar att bli av med jobbet för att orten går dåligt är inte betjänt av förenklade regler för egenföretagare. Den som lider av stress och utmattning har varken tid eller ork att optimera valet av vårdcentral. Möjligheten att göra bostadskarriär kan inte användas som säkerhet av den 19-åring som ska flytta hemifrån. 

Politiken hade skapat frihet. Frihet att falla utan att något tog emot eller att någon satte stopp. Den yttersta konsekvensen av detta är det grova gängvåld som plågar vårt land. Parallellsamhällen, där andra språk, andra värderingar och andra normer gäller har tillåtits växa, och i den myllan har kriminaliteten grott. 

Människor tror sällan att politiken kan lösa samhällsproblemen. Det är en betraktelse som återkommer i flera av analyserna. Inte är det konstigt, när alla ser problemen och lösningarna ändå har uteblivit. I kampen om människors alltmer dyrbara uppmärksamhet, har det politiska samtalet dessutom blivit tommare på substans och innerlighet. Partierna har blivit bättre på oneliners, men sämre på att lyssna och förändra.

Den som lever i ett samhälle där man inte kan räkna med någon annan, gör rätt i att försöka rädda sig själv först. Men det gör också en kall och hård värld. Där kan inte tillit, mod eller framtidsdrömmar växa, och ännu mindre slå in. De flesta önskar sig en annan värld. Kanske inte en där man handlar på Domus och kanske är det orealistiskt att aldrig behöva låsa dörren. Men nog fan ska man kunna leva på sin lön och lämna nyckeln hos grannen. 

Vi misslyckades med att möta upp de förändrade behoven hos svenska folket. Men tiderna fortsätter att förändras och det är bara att börja simma; ”The slow one now will later be fast”. Vi kastar oss ut i vattnet. 

Tobias Baudin är partisekreterare för Socialdemokraterna