”Tidigare stod alla partier upp för folkrätten”

I riksdagen hölls för några veckor sedan en debatt om situationen i det sönderbombade Gaza. Inläggen gällde främst katastrofen för den palestinska befolkningen. Rapporterna visade då att över 25 000 palestinier hade dödats av den israeliska krigföringen. Av dem var drygt tiotusen barn.

Jag följde debatten i riksdagen och noterade den påfallande skillnaden mellan engagemang och inlägg från vänsterns och högern. Sverigedemokraterna var helt frånvarande liksom småpartierna på högerkanten. De två moderata ledamöterna undvek diskussionen om åtgärder för ett stopp av massmördandet. Socialdemokraterna – som begärt debatten – deltog med sju aktiva och kunniga debattinlägg. Samma gällde Vänsterpartiets tre deltagare liksom företrädaren från Miljöpartiet.

Kontrasten mellan regeringspartierna och oppositionen var påfallande. Respekten för mänskliga rättigheter är inte längre given. Inte ens när barn faller offer. Tidigare var det en självklarhet att alla partier stod upp för folkrätten och mänskliga rättigheter. Ibland även gemensamt.

Respekten för mänskliga rättigheter är inte längre given. Inte ens när barn faller offer.

Thomas Hammarberg

Jag plockar fram en artikel i Dagens Nyheter 29 oktober 2004. Då, för tjugo år sedan, kunde Dagens Nyheter publicera hur sju tidigare utrikesministrar från olika partier tillsammans underströk vikten av att inte svika våra principer även när det kan vara inopportunt. Även den gången gällde det Israels politik mot palestinierna.

De tidigare utrikesministrarna var Sten Andersson, Margaretha af Uggla, Lena Hjelm-Vallén, Karin Söder, Hans Blix, Ola Ullsten och Lennart Boström. De kom från fyra olika partier. De skrev bland annat följande:

Det är nödvändigt att omvärlden bryter sin passivitet och mobiliserar ny energi för att bidra till att vanvettet i Mellanöstern får ett slut. Huvuddragen i en fredsuppgörelse står redan klar för alla, utom för extremisterna. Den israeliska regeringen har som den starkaste parten ett särskilt ansvar att ta det första steget mot fred.

Samtliga av de tidigare utrikesministrarna skrev under detta budskap. Texten som helhet är värd en läsning. Här ett av de stycken som fortfarande är högst relevant.

Seriösa aktörer och observatörer vet att ockupationen måste upphöra och att en livskraftig och demokratisk Palestinsk stat etableras; att Israel liksom Palestina får övertygande säkerhetsgarantier; att bägge nationerna har sin huvudstad i Jerusalem; att flyktingarnas rättigheter erkänns och får en anständig lösning; att de israeliska bosättningarna avvecklas men att förhandlingar om ömsesidiga gränsjusteringar blir möjliga.

Under tidigare år hade vi faktiskt respekt för mänskliga rättigheter och folkrätten. Och dessutom bland många av oss en självklar känsla för de nedtryckta folkens situation.

Vår uppgift måste vara att återuppliva den forna så viktiga respekten för andra personer och andra folk.

Thomas Hammarberg
Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter mellan 2006 och 2012