Ta strid för en human invandringspolitik

I Sveriges invandringspolitik råder oroväckande samstämmighet mellan Socialdemokraterna och Tidöpartierna. Vi befarar att denna konsensus från Socialdemokraterna drivs mer av ängslig röstoptimering och valtaktiska fasoner än av ideologisk och moralisk övertygelse. Resultatet blir att en ytterst komplicerad fråga trivialiseras. Och i stor utsträckning kommer att handla om importerad gängbrottslighet, emellanåt med rasistiska undertoner. 

En meningsfull och anständig debatt om Sveriges invandringspolitik kräver, enligt vår uppfattning, att man samtidigt beaktar åtminstone, fyra frågor. Vi tillstår samtidigt att vi som privilegierade akademiker vet lite om hur våra nya medborgare från andra kontinenter bor och verkar. Men vi anser att migrationspolitiken i kombination med bostadspolitiken förstärker denna segregation som berövar oss alla det berikande i en fungerande samhällsgemenskap. 

1. Solidaritet och humanitet

De medmänniskor som i hopp om ett bättre liv söker sig till vårt land på flykt från dödshot, barbariskt förtryck, svält, fruktan och fattigdom förtjänar bemötas med respekt och solidaritet. Argumentet att de skall avvisas från ett av jordens rikaste, mest välfungerande länder därför att vi inte klarar integrationen är grymt och vanhedrande. Sverige är stort nog för att rymma deras drömmar. Hotet kommer knappast från människor med annat utseende som ännu inte talar svenska; det uppstår när de förvägras rättigheter och möjligheter vi själva tar för givna. Invandringspolitiken bör därför värderas enligt skalan från inhuman till human i stället för restriktiv till generös. 

• Arbetskraftsbehov

Sverige behöver mer invandrad arbetskraft. Signalerna kommer från många håll. Företagen har uttryckt stora framtida behov emfatiskt. Redan nu gör medborgare med invandrarbakgrund en ovärderlig insats inom bland annat vård och omsorg och de behoven kommer inte att minska. Den demografiska utvecklingen ger ytterligare eldunderstöd. Den förutskickar en framtid då allt fler behöver engageras i omsorgen om en växande åldrad befolkning.

• Hederlighet och krav 

En överväldigande majoritet av den invandrade befolkningen drivs av ambitionen att integreras, arbeta, betala skatt, göra rätt för sig. Och skillnaden i sysselsättningsgrad mellan utrikes- och inrikesfödda minskar (DN 18/3 2024). Samtidigt förekommer värderingar och traditioner som inte bara är oss främmande utan oacceptabla.  Bättre rutiner krävs för att inpränta hur heders- och kvinnoförtryck, barnaga, intolerans för sexuella minoriteter, barnäktenskap, könsstympning etc omöjligt kan tolereras i vårt land. Hur sådana rutiner skall utvecklas för att bli effektiva är ett angeläget forskningsområde. Och för de få oefterrättliga bör rätten till hemort i Sverige ifrågasättas. 

• Kriminalitet

Till synes ovedersägligt är att invandringen fört med sig en tragisk ökning av i synnerhet den gängrelaterade brottsligheten. Mindre uppenbart är om denna kriminalitet är direkt importerad. Eller om invandrare är mer sårbara och tillgängliga för kriminalisering i brist på hederliga livsval. Tidigare trauman, språkbarriärer, social otrygghet, fattigdom, ohälsa, trångboddhet, dåliga skolbetyg, undermålig läs- och skrivförmåga (hos många funktionell analfabetism) och utestängdhet från såväl arbetsmarknaden som fortsatt utbildning är knappast gynnsamma förutsättningar för ett hederligt liv. Men om man tar man hänsyn till kön, ålder och levnadsförhållanden är personer med invandrarbakgrund i själva verket föga överrepresenterade i brottsstatistiken (BRÅ 2021). 

De som med cyklopens enögdhet tror att invandringens problem löses med stängda gränser, brutala utvisningar, inlåsning av 13-åringar och mutor till korrumperade regimer kan naturligtvis med förtröstan rösta på Tidöpartierna. Men om man i stället accepterar problemets extrema komplexitet – och möjligheter – krävs en helt annan diskussion än den som nu dominerar det politiska landskapet. 

Nyanserad analys, evidensbaserade preventiva åtgärder, kraftfulla satsningar på förbättrad skola med sikte på utrotad analfabetism, motarbetad segregation, högklassig forskning och återupprättad solidaritet med våra medmänniskor bör stå i centrum. Här ser vi en oändligt viktig uppgift för en socialdemokrati som inte svassar med i tidens trend mot ökad intolerans utan tar ledningen i opinionsbildning och utvecklingen av en invandringspolitik som är human och solidarisk, utan att vara kravlös. 

Hans-Olov Adami

emeritusprofessor, Karolinska Institutet och Harvard University

Sven Britton

emeritusprofessor, Karolinska Institutet

Jesper Lagergren

professor, Karolinska Institutet och King’s College London

Pernilla Lagergren

professor, Karolinska Institutet och Imperial College London

Juni Palmgren

emeritusprofessor, Karolinska Institutet