Susanna Gideonsson: Politiken och facket hör ihop

Som LO-ordförande får jag ofta stå i skottlinjen för högerns misstänkliggörande av arbetares organisering. Det är inget underligt och tillhör på något sätt uppdraget. Men det finns något, ja faktiskt en hel del som skaver lite just nu.

När vi nyligen lanserade LO:s valplattform med politiska krav, kombinerat med en fullständig öppenhet över kostnader och satsningens storlek satte högerns propagandamaskin i gång på övervarv. Kombinerat med förskräcklig misogyni och arbetarhat från trollarméerna på sociala medier.

Extra bränsle kom från SD:s kampanj mot ett LO-förbund som tydliggjort att de inte vill ha SD-aktiva som förtroendevalda. Alltså aktiva från det parti som förutom att de bryter mot den helt grundläggande fackliga principen att inte ställa arbetare mot arbetare också driver mängder av förslag som går helt emot fackens politiska hållning. Det tog några lyxluncher med de fina direktörerna innan SD svängde om vinster i välfärden, etableringsfrihet för friskolor och slopade skyddsombud. Låta skattepengar gå till riskkapitalister i stället för till vården, låta islamister driva skolor och ta från arbetarna inflytandet över arbetsmiljön. Arbetarparti? Pyttsan!

Det går inte att räkna missförstånden och de uppbragda kommentarerna om LO:s påstådda demokratiska svek när vi än en gång är tydliga med vårt stöd till en S-regering. Detta trots total öppenhet, till skillnad från näringslivet som döljer sina politiska satsningar i stiftelser och tankesmedjor. Trots beslut tagna i demokratisk ordning kongress efter kongress, möte efter möte. Trots detta förvanskas och vantolkas vi. Jag har sett allt från att LO skänker en halv miljard till Socialdemokraterna till att LO försöker köpa ministerposter. Total öppenhet är uppenbarligen ingen garant för korrekt rapportering.

Inget hindrar någon att lägga förslag om en annan ordning. LO har också lämnat den omoderna modellen att skyffla in pengar i Socialdemokraternas partikassa inför varje val. I varje facklig organisation tas dessa beslut utan mörkläggning och med alla möjligheter att påverka. Är detta odemokratiskt?

Trollarmén ropar då högt att LO utesluter SD-anslutna. Fel. Det finns en handfull fall där LO-förbund valt att ta åtgärder mot förtroendevalda som i sin politiska gärning agerar mot förbundens politiska ståndpunkter och ideologiska grundsyn att inte ställa arbetare mot arbetare.

När arbetare söker makt blir det tydligen oerhört farligt.

Debatten återkommer inför varje valår. Är det inte korruption att LO använder sina pengar för att stötta ett parti? Men frågan om korruption ställs inte när näringslivet lassar in hundrafalt mer i politisk påverkan. Utan öppenhet. När arbetare söker makt blir det tydligen oerhört farligt.

Om LO köper politik från Socialdemokraterna har vi fått väldigt lite för pengarna. På många sätt är tiden sedan förra valet förlorade för arbetarklassen. Högern har påtvingat Socialdemokraterna politik i syfte att skada dem. Och skadan är skedd. Arbetarväljare har lämnat. Oftast för SD, vilket kanske inte var vad åtminstone Centerpartiet önskade sig, men vad många varnade för. En tuff tid men LO-förbundens analys av politiska förslag och politisk verklighet har landat i fortsatt stöd för en socialdemokratisk regering.

SD:s partiledare vill – som en svensk Orbán – att staten ska hindra fackföreningar från att använda sina pengar som de själva vill och har beslutat om i demokratisk ordning. Fria fackföreningar står inte högt i kurs hos vare sig SD eller andra högerextrema rörelser, det vet vi sedan tidigare. Men oroväckande är att liknande förslag för att begränsa föreningsfriheten läggs även av företrädare för respekterade borgerliga partier. Oroligt undrar vi vad som är nästa steg. Vilka andra föreningar ska begränsas att fatta självständiga beslut? Vad mer av fackens verksamhet vill SD med vänner ska styras av riksdagens dekret?

Vad LO lägger pengar på är inte en fråga för något parti att påverka. Det är upp till medlemmar och förtroendevalda i LO-förbunden.

Vissa debattörer säger sig värna fackföreningar men vill att alla pengar ska gå till ”den fackliga verksamheten”. Alla som faktiskt arbetat fackligt vet att ”den fackliga verksamheten” är tätt och oundvikligt sammankopplad med politiska beslut. Utan ekonomisk politik för full sysselsättning – kraftigt ökad arbetslöshet. Utan barnomsorg på obekväm arbetstid –försämrade möjligheten för kvinnor att vara yrkesaktiva. Utan hårda tag mot arbetslivskriminalitet – mer utnyttjande av arbetare och tryck mot försämrade villkor och löner.

Ska fackföreningar inte jobba med dessa frågor? Det vore ett svek från LO att inte lyfta den ökade ojämlikheten och föreslå hårdare kapitalbeskattning, ett svek att avstå från att prata om hårda tag mot brottsligheten för att det inte är en ”facklig fråga”.

Så här jobbar högern för att tysta arbetarklassen och hindra arbetare från politiskt inflytande. Något som i sig knuffar arbetare mot partier med enkla svar på svåra frågor.

Susanna Gideonsson
Ordförande för LO