Susanna Gideonsson: Passivitet är ingen politisk strategi

Jag måste säga att jag är förvånad. Förvånad över passiviteten och den dåliga verklighetsförankringen hos våra politiker.

Som politiker måste man alltid ha markkontakt. Veta hur det är för vanligt folk, ni vet de där som brukar kallas väljare, eller för Socialdemokraterna till och med för väljarbas. Veta hur mycket en liter mjölk kostar (17 kronor för en liter standardmjölk!), veta vilka bekymmer som finns i vardagen.

I somras skrev jag i denna tidning att det kommer bli mycket purjolök- och blomkålssoppa framöver, några av de få matvaror som inte ökat i pris. Helst vill man ju ha lite grädde i så det mättar lite mer så det är svårt att undfly inflationen ändå, men det är här vi är nu. Sedan i somras har inget hänt som lättar bördan för dem som drabbas hårdast av inflationens konsekvenser. De med minst marginaler.

Möjligen kan man lakoniskt konstatera att man inte är så förvånad. Men jag vägrar att ha passivitet som politisk strategi. Köerna till soppköken och kyrkornas välgörenhet växer. Vanliga barnfamiljer och människor som arbetat hela sina liv svälter om de inte får hjälp.

Även om det inte är en ursäkt går det att begripa att politiker på riksnivå kan tappa markkontakten.

Men hur ska man begripa att kommunalråd över hela landet med eller utan bulvan höjer sina egna arvoden med tvåsiffriga procent? Eller om ni hellre vill läsa det så, tiotusentals kronor. Samtidigt som invånarna i samma kommuner sliter för att hålla näsan över vattenytan. Som städaren i kommunhuset i Norrtälje som tjänar mindre per månad än vad kommunalrådet tänkte höja sin lön. Eller låt oss ta en titt på moderaten i Trelleborg som ville ha en lönehöjning på mer än 50 000 i månaden och hänvisade till att hon varit felavlönad.

Jo tack. Det finns nog en och annan barnskötare, vårdbiträde, fastighetsskötare eller renhållningsarbetare med samma kommun som arbetsgivare som gärna använder det argumentet. 2020 var medellönen för en kvinnlig arbetare anställd i en kommun 25 400 kronor per månad. Markkontakt pyttsan!

Dessa kommunalråd förtjänar kritiken och uppmärksamheten de fått. För jag antar att ett argument de använder för att berättiga sin lön är att de har en utsatt position.

Tro inte att de exempel du ser i media är de enda. I regel är inte en kommunal arvodesnämnd särskilt attraktiv att bevaka. Antalet kommuner där höjningar skett utan insyn är sannolikt fler och jag har bara sett ett enda exempel på en kommun där politiker frusit sina arvoden.

Kristersson bortkopplad från marken, ensamt flygande i en satellit långt ovanför elräkningar, matpriser, indragna fritidsaktiviteter för barnen, avställda bilar och knäckebröd till lunch.

Susanna Gideonsson

Innan nyår uppmanade jag Ulf Kristersson att hålla ögonen på ersättningarna till ledande personer i statliga bolag och verk. Låt dem inte springa ifrån. Att parter och politik tar ett gemensamt ansvar för den ekonomiska krisen. Visa att regeringen har markkontakt, att ni förstår ilskan över eliter som springer ifrån. Att ni inser vikten av en avtalsrörelse med löneökningar som näringsliv och kommuner klarar av men samtidigt ger mer pengar på kontot till landets arbetare. Att ni inser hotet med ett land som dras isär.

Jag ska väl inte säga att jag hade några stora förhoppningar på ett snabbt svar. Men regeringen tycks vara upptagen av annat än vanligt folks privatekonomi.

När till och med näringslivs- och börshöjdare kan inse vikten av att hålla ihop och inte springa i väg med ersättningar till toppchefer och vd:ar ekar svaret tomt från Sagerska palatset. Kristersson bortkopplad från marken, ensamt flygande i en satellit långt ovanför elräkningar, matpriser, indragna fritidsaktiviteter för barnen, avställda bilar och knäckebröd till lunch.

När vi inte ser någon aktivitet från regeringen för att hålla ihop landet, utan ansvaret läggs på andra undrar man lite smått vad de ens vill. Varför styr ni landet? Vem ska ta det politiska ansvaret för den ökade ojämlikheten och fattigdomen om ni inte gör det? Eller är utvecklingen något ni önskar?

Jag vill se ett stopp för passiva politiker och lama undanflykter. Jag vill se aktion. Jag vill se att regeringen stoppar oskäliga ersättningar. Att de statliga bolagen får direktiv att hålla alla ersättningar till chefer och ledning inom avtalsrörelsens märke, när det väl sätts.

Samma ansvar som flera aktörer ur näringslivet redan klargjort att de tänker ta måste också tas av våra folkvalda. Politiker har ansvar som arbetsgivare och som ägare för bolag.På kommunal nivå är det bostadsbolag, energibolag, avfallsbolag och mycket annat. Gå inte med på lönehöjningar på märkets nivå för dem som håller verksamheten igång, men högre för chefer och vd:ar. Lita på att LOs företrädare kommer påminna om detta.

Ett politiskt uppdrag kan vara tufft, men har ni försökt få av tio snoriga treåringar deras dyngsura overaller när du är ensam av den ordinarie personalen? Har ni gråtit er till sömns över stressen att inte kunna betala boendet? Har ni fått hatstormar på sociala medier för att skolmaten ändrats?

Det är landets hjältar, de som förtjänar mest.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO