Sommartalsextra: Ledarintervju med Magdalena Andersson

Göteborg. 29 grader – i skuggan. Ändå har flera tusen göteborgare samlats för att lyssna på Magdalena Anderssons sommartal. ”Det var varmt – i dubbel bemärkelse”, säger hon när jag pratar med henne efteråt. Förutom den gassande solen, så var mottagandet från publiken mycket varmt. Det märks att det går bra för socialdemokratin. Där på Gustav Adolfs torg kunde man nästan ta på känslan: gott självförtroende, glatt humör – och en hel del jävlar anamma.

Temat för talet var ”Sverige kan bättre.” Det är 2022 års socialdemokratis variant på ”stolta men inte nöjda”, med betoning på den senare delen. Magdalena Andersson knyter därmed an till en gammal socialdemokratisk tradition av att sätta samhällskritiken i centrum för den politiska gärningen. När man ser ett samhällsproblem, så tar man tag i det. Eller, som Magdalena Andersson själv uttrycker det: ”Vi ska säga som det är och göra det som krävs.”

Det gäller inte minst ett av vår tids stora samhällsproblem: segregationen, och den gängkriminalitet som har växt fram i dess spår. Andersson visar i talet på ett starkt engagemang i frågorna: ”Vi socialdemokrater kommer inte att ge oss. Vi vill bygga ett samhälle där alla barn som växer upp i Sverige bor i områden där man pratar svenska med varandra. Där samhället griper in snabbt och effektivt när unga är på väg in i kriminalitet eller extremism.”

Att en socialdemokratisk partiledare lyfter dessa frågor så tydligt och så engagerat är mycket välkommet. Segregationen har varit ett samhällsproblem länge – även om brottsligheten har blivit betydligt grövre. Ändå fanns det tidigare bitvis en ängslighet för att lyfta problem med segregationen. Och framför allt att koppla den till segregationen. Många var rädda att bli anklagade för smygrasism. Det är märkligt. Att stoppa skjutningar och bryta den segregation som har fungerat som en grogrund för gängkriminalitet handlar ju om att låta alla – även utlandsfödda – få leva i trygga bostadsområden. Jag förstår risken för stigmatisering och att skuldbelägga alla med utländsk bakgrund, men bara om man tar sig an frågorna på det sätt som Sverigedemokraterna gör: ensidigt skuldbeläggande av hela grupper av människor som kommer från andra länder. Men det är knappast så socialdemokratin har tagit sig an frågorna. Tvärtom: socialdemokratin är hårda mot själva brottsligheten – men också mot brottens orsaker.

Jag frågar ändå Andersson om hon också upplever att det finns en annan tydlighet i dessa frågor nu, och om hon har varit ledande i att inte förhålla sig till den ängslighet som delvis präglade det socialdemokratiska förhållningssättet.

”Det vet jag inte. Det är möjligt, men för mig handlar det här om att ta tag i ett allvarligt samhällsproblem som vi ser i dag”, säger Magdalena Andersson. ”En allt för hög migration i kombination med en allt för dålig integration har skapat en grogrund för den gängkriminalitet som vi ser i dag. Det lider de som lever i dessa områden av.”

I talet presenterade Magdalena Andersson även en ny, nationell offensiv mot gängkriminalitet och skjutningar. Polisen får ökade befogenheter att söka efter och beslagta illegala vapen som används av gängkriminella. Dessutom ska inflödet av vapen från utlandet strypas, och straffen för vapenbrott fördubblas. Få saker borde vara mer angelägna för att få stopp på det dödliga våldet.

Till det kommer skärpta insatser mot själva gängkriminaliteten. Att dra in unga i gängkriminalitet ska bli straffbart. Och den som misstänks för typiska gängbrott – som rån, grov misshandel och grov utpressning – ska sitta kvar i häktet tills dom har fallit. ”Ungdomar som har blivit rånade ska inte behöva se sina förövare gå fria i väntan på rättegång.”, sa Magdalena Andersson i talet.

Ändå har ju Socialdemokraterna i regeringsställning redan drivit igenom skärpningar av över 70 straff och satsat på många fler poliser. Har det inte gjorts tillräckligt?

Om det någonsin har funnits någon ängslighet från socialdemokratin kring dessa frågor, så är den helt borta nu.

”Uppenbarligen inte”, säger Magdalena Andersson när vi talas vid. ”Vi behöver ta hårdare tag mot de gängkriminella. Ta deras vapen och stoppa nyrekryteringen. Polisen säger själva att det viktigaste för att komma till rätta med nyrekryteringen är att se till att ungdomarna får se sina föräldrar gå till jobbet. Därför satsar vi på fler jobb och inför en aktivitetsplikt i försörjningsstödet.”

Om det någonsin har funnits någon ängslighet från socialdemokratin kring dessa frågor, så är den helt borta nu. Det gäller inte enbart när man lyssnar på Magdalena Andersson.

Men segregation är inte bara gängkriminalitet. En central del av problematiken är själva bostadssegregationen. Hur ska man komma till rätta med den? ”Det handlar inte minst om att slopa EBO.” Andersson pekar alltså på lagen om enskilt boende, som har möjliggjort för nyanlända att bosätta sig var de vill – vilket har lett till att många hamnar i redan hårt segregerade områden. Tidigare i somras klubbades en åtstramning av lagen igenom, vilket Socialdemokraterna välkomnade. Men effekterna har knappast synts än, och Socialdemokraterna vill gå längre. Det är ett viktigt besked.

”Men det handlar också om att se till att det byggs fler blandade bostadsområden”, säger Magdalena Andersson. Här pekar hon på att inte minst många moderatstyrda kommuner i Stockholmsområdet har en stor skuld. I kommuner som Danderyd, Lidingö och Täby har moderata styren länge vägrat bygga hyresrättslägenheter, och nästan enbart satsat på dyra villor. Det är just den typen av politik som leder till den segregation som är en grogrund för gängkriminaliteten.

Sverige kan bättre. Men för att bryta segregationen behöver alla i samhället hjälpas åt: staten, kommuner och regioner, myndigheter och förvaltningar – men även folkrörelser och ideella organisationer som är aktiva i segregerade områden. Allt detta är viktigt. Men just nu är det ändå allra viktigast att inte låta högerns politik få råda efter valet. Moderaternas högerpolitik skapar segregerade bostadsområden, skolor och arbetsmarknad. Och Sverigedemokraterna tror inte ens på integration. De vill mest skuldbelägga hela grupper av kommuninvånare och att utlandsfödda ska lämna landet.

Mot det ställer Magdalena Andersson en mer hoppfull politik: hårdare tag mot de kriminella, fler jobb (inte minst genom en grön nyindustrialisering) och bättre välfärd för alla. Vägvalet 11 september handlar om samhällsproblem som segregation. Ska de tas tag i, eller förvärras?

Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken