Socialdemokraterna är bäst när vi är sossar!

Valet 11 september skakade om Sverige. Ett rasistiskt parti blev riksdagens näst största, och gav ett försvagat M möjlighet att ta sikte på regeringsmakten. 

Socialdemokraterna gick fram i valet. S har vuxit i storstäderna och ser ut att kunna styra i såväl Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala. Partiet har också vuxit på många orter där företrädarna drivit en framtidsinriktad politik och haft en stor lokal närvaro, som i Smedjebacken och Boden.

Men det räcker inte för att styra landet. 

Det finns mycket att analysera i valresultatet. Men en sak går att säga redan nu. Socialdemokraterna är bäst när vi är socialdemokrater. Valrörelsen på marken var imponerande välorganiserad. Det knackades kopiöst många dörrar. Detta ska var och en av alla som deltog ha allt beröm för.

Men undantaget det framgångsrika opinionsarbetet om marknadsskolan, så var den politik som basunerades ut i nationella kampanjer inte tillräckligt bra.

När svenskarna får frågan vilka politiska frågor som är viktigast för dem, kommer välfärdsfrågorna högt. Sjukvård toppar oftast. Ändå har välfärdspolitiken varit näst intill osynlig i valrörelsen. Det är lätt att skylla på andra för hur den politiska dagordningen ser ut. Men om man inte lägger fram tydliga förslag och tar konflikter i de frågor där vi har ett starkt stöd, så kommer debatten att handla om andra saker.

Högern hade en tydlig plan om att låta valrörelsen handla om brott och straff och kärnkraft. Och valrörelsen kom också att handla om brott och straff och kärnkraft.

Det fanns en möjlighet att ta initiativ kring frågor väljarna bryr sig om och efterfrågar lösningar.

Socialdemokratin hade kunnat säga att pandemin visar att det är vansinne med en karensdag som får människor att gå till jobbet fast de är sjuka. Och tagit striden mot tidigare utförsäkringsminister Kristersson när han tjatar om bidragslinje. Det hade varit en bra strid att ta, som hade flyttat diskussionen till vår hemmaplan.

Socialdemokraterna måste bjuda motstånd mot hatet.

Socialdemokraterna hade kunnat driva att tandvård ska jämställas med sjukvård. En tydlig klassfråga, där det finns färdiga förslag att lägga på regeringens bord. I stället blev det Sverigedemokraterna som lade förslag om tandvården. Socialdemokraterna hade kunnat trycka på förslaget i valmanifestet om att höja pensionen så att alla kan få 70 procent av slutlönen i pension. Men det var näst intill osynligt i valrörelsen.

Det finns ekonomiska begränsningar och allt kan inte genomföras direkt. Men frånvaron av förslag öppnade upp spelplanen helt för de politiska motståndarna.

Det har varit en exempellöst aggressiv valrörelse. Politiker och debattörer till vänster har fått utstå aggressiva hatkampanjer online, som många gånger orkestrerats av trollfabriker. Socialdemokraterna måste bjuda motstånd mot hatet. Och visa en annan väg, i tät dialog med de människor i våra förorter som utsätts mest för hat och diskriminering.  

Socialdemokrater vet att vägen framåt inte handlar om att sätta upp etniska kvoter eller fördöma vissa folkgrupper. Det handlar om att inkludera alla i samhällsbygget, och steg för steg bryta segregationen. Inte genom fluffiga formuleringar utan genom konkreta handlingsplaner. Sådant sossar är bra på, när vi bestämmer oss. Konkret politik för att bygga ett samhälle som håller ihop.

Socialdemokratin måste bjuda motstånd mot den mest högerinriktade regering Sverige sett på hundra år. Men också gemensamt formulera en politik som kan lösa vår tids samhällsproblem.

Det är dags att bygga rörelse.

Peter Gustavsson, redaktör för det socialdemokratiska nyhetsbrevet Rörelsen.