Slutreplik om ny narkotikapolitik

Narkotikapolitiken har varit ett hett debattämne på AiPs debattsidor. Foto: Skärmdumpar

Debatten om narkotikapolitiken fortsätter med en slutreplik från Ted Goldberg, professor i sociologi.

Detta är en slutreplik på det debattsvar som Peter Moilanen, chef på Narkotikapolitiskt center, skrivit.

Tre misstag som ofta förekommer i den svenska narkotikadebatten är att:

  1. Självsäkert påstå att man vet på förhand vad resultatet av en åtgärd kommer att bli.
  2. Inte noggrant undersöka utfallet av vidtagna åtgärder. På sin höjd letar man efter någon del av någon undersökning som kan tolkas som stöd för det man gjort.
  3. Inte använda klart definierade begrepp på ett konsekvent sätt.

Dessa brister syns i Peter Moilanens replik.

  1. Han skriver: ”att legalisera skulle göra problemen större, inte mindre.” Han vet!
  2. Han motiverar denna slutsats genom att plocka några resultat från studier av juridiska regleringar av cannabis i USA och Kanada, och anser att dessa utgör säkert bevis för att vi oundvikligen skulle få samma resultat i Sverige.
  3. I min artikel skiljer jag på rekreationskonsumtion och problematisk konsumtion, då det är det sistnämnde som ger de stora skadorna. Men Moilanen ignorerar denna distinktion och använder bara ”bruk”, som om bruk och missbruk vore samma sak. Jag frågar: är allt bruk av alkohol missbruk?

Det enda sättet att vara säker på vad en åtgärd medför är att genomföra den, och därefter vetenskapligt undersöka utfallet. Man kan ha hypoteser i förväg, men dessa är gissningar. Men man bör inte bara gissa utan utreda; vilket görs alltför sällan i narkotikasammanhang i Sverige. Och när man gjort det är utfallet ofta nedslående. I stället för att vara självsäkra bör vi erkänna att vi inte vet exakt hur vi ska agera gentemot narkotikan.

Moilanen handplockar statistik som stöder hans hypotes. Som motvikt handplockar jag citat från tio mycket välrenommerade narkotikaforskare.

a) Efter att ha studerat effekterna av olika avkriminaliseringar av cannabis i USA drar Robert MacCoun med flera slutsatsen att ”avkriminalisering av marijuana har betydligt mindre effekt än motståndarna räknar med.”

b) Grundad på en rad undersökningar skriver Robin Room med flera: ”det saknas bevis för att en ändring i legal status har mer än små effekter på såväl hur många som konsumerar, som på intensiteten i konsumtionen.”

Detta väcker frågan: vilka resultat ska vi grunda vår narkotikapolitik på? Svaret är att vi inte vet, och inte heller skulle veta ifall forskningsresultaten hade varit samstämmiga. Man kan inte mekaniskt överföra utfallet av politiska åtgärder från ett land till ett annat, bland annat därför att:

  1. Det finns väsentliga kulturella, ekonomiska, och politiska skillnader mellan länder,
  2. åtgärdernas utformning kan modifieras innan de tillämpas i ett nytt land,
  3. resultatet är avhängigt noggrannheten i genomförandet.

Avslutningsvis behandlar inte Moilanen huvudpoängen i min artikel. All narkotikapolitik medför skador. Vilka skador är att vänta om vi fortsätta på vår nuvarande linje? Mina hypoteser är att:

  1. Allvarliga våldsdåd, skjutningar och explosioner blir ännu vanligare än i dag, och ännu fler oskyldiga människor kommer att bli offer,
  2. vi kommer att få alltmer rädsla och otrygghet i samhället,
  3. den organiserade brottsligheten kommer att bli ännu rikare, vilket kommer att leda till korruption, infiltration av legitima verksamheter, samt utökad rekrytering av ungdomar till kriminella gäng.

Kort sagt, en fortsättning på vår nuvarande narkotikapolitik mycket väl kan komma att allvarligt skada viktiga delar av den grund som vårt samhälle bygger på. Ingen vet vad en juridisk reglering av cannabis skulle ge för resultat, men låt oss pröva och se. Att fortsätta med vår nuvarande politik medför risken för att de tre ovanstående hypoteserna besannas.

Ted Goldberg
professor i sociologi