Sjukvårdens framtid behöver debatteras

Vilken framtid vill vi ha för den svenska sjukvården? Vem ska få tillgång till vården och dess alla nuvarande och nya behandlingar. Och vem ska hamna utanför? Det vill S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa diskutera.

Dessa frågor behandlas just nu i den utredning som fått namnet vårdansvarskommittén, och vars resultat kan komma att bestämma svaren på många frågor som rör vår framtida sjukvård, det område som Sveriges befolkning anser vara det viktigaste av alla politiska frågor. Kommittén erbjöd tidigare i år alla i Sverige den unika möjligheten att ge synpunkter på hur den framtida sjukvården bör organiseras. Trots den stora betydelsen av denna fråga har det varit förvånansvärt lite offentlig debatt trots att olika förslag från kommittén kan innebära dramatiska skillnader för Sveriges framtida sjukvård. Här en beskrivning av några sådana skillnader:

Primärvården: Alla är överens om att primärvården behöver stärkas och ska vara tillgänglig i hela landet. Men för detta behövs vårdcentraler som finns där människorna finns. Detta är dock i praktiken omöjligt med det system för så kallade vårdval som den borgerliga regeringen gjorde obligatoriskt för primärvården för 15 år sedan. I detta system finns inget övergripande ansvar för sjukvård och hälsa för invånarna, och särskilt inte för dem som bor i områden där människorna har sämre ekonomiska resurser och är särskilt mycket sjuka. I stället drivs lokalisering och tillgång till primärvård av marknadslogik där vårdföretag givetvis främst etablerar sig där befolkning har bättre ekonomiska resurser och patienterna är friskare, vårdbehoven mindre och kostnaderna lägre. I glesbygd och i fattigare områden har vårdval minskat både antalet vårdcentraler och försvårat deras bemanning; Dyrt för regionerna och dålig kontinuitet för patienterna Kommittén har nu att välja mellan förslag att fortsätta detta system eller föreslå att slopa vårdvalslagstiftningen och i stället skapa system där vårdcentraler har områdesansvar för alla människor i Sverige. 

Specialistvården: Alla är överens om att den ska vara tillgänglig och drivas av kompetenta läkare och sjuksköterskor. Kommittén har som ett huvuduppdrag att ta ställning till vilken sjukvård som i fortsättningen ska drivas av regionerna respektive staten. Men oavsett vem som styr vården är det väsentliga att kompetens och tillgänglighet finns i hela landet. Verkligheten i dag är att det finns gott om specialister i privata vårdvalsmottagningar i centrala Stockholm och ont om kunnig personal i samma glesbygd och områden där primärvården har problem. Den nuvarande regimen i Region Stockholm arbetar sedan förra valet med att bromsa denna orättvisa. Men det stora valet för framtiden i hela landet är om privata vårdföretag ska kunna rekrytera den begränsade grupp av specialister som finns inom ett visst sjukdomsområde till de platser där lönsamheten är störst eller om vi i Sverige ska kunna garantera tillgänglighet och likvärdig specialistkompetens i hela landet.

Akutmottagningarna och vårdplatserna: Också här är alla överens om att tillräckliga vårdplatser ska finnas och akutmottagningarna ska ha kapacitet att ta emot de akut sjuka. Men verkligheten på många håll är att framförallt sjuksköterskebrist gör att fysiskt tillgängliga vårdplatser inte kan öppnas och att akutmottagningarna inte har platser för dem som är sjukast. En stor orsak är att många sjuksköterskor rekryterats till privata vård och omsorgsverksamheter som inte har ansvar för de sjukaste och inte kräver dygnet runt-arbete. Valet är om vi ska prioritera löner och arbetsvillkor för dem som arbetar i den krävande slutna sjukvården eller om vi ska fortsätta att ha ett vårdvalssystem som vare sig har uppdrag eller förmåga att ta ansvar för de sjukaste.

Den framtida sjukvården behöver många nya kunniga medarbetare i vården. Men resultatet av det stora vårdvalsexperimentet i Stockholm har visat att det inom flera specialiteter inte gick att utbilda nya specialister och att den kliniska forskningen kring nya behandlingar med mera försvårades kraftigt. Experimentet har alltså gett ett tydligt resultat, det vill säga att kommissionen också av detta skäl bör avvisa förslag om fortsatta vårdval-system i Sverige.

I praktiken kan inte sjukvårdsorganisationen ändra kurs helt över en natt, och därför sker nu omläggningen av destruktiva vårdval långsamt och försiktigt i Stockholm. Men vårdansvarskommitténs arbete är långsiktigt och ger möjligheter att peka ut principer för hur den framtida vården i Sverige ska utformas. 

Vi menar att dessa frågor bör diskuteras redan nu, inte bara när kommitténs förslag är färdiga – sommaren 2025. 

Lars Klareskog
För medlemmar i S-föreningen Bättre och Jämlik Hälsa

Detta är en opinionstext i Aktuellt i Politiken. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.