Så närmade sig SD och MP varandra

TEXTEN ÄR UPPDATERAD 220207 Efter att Miljöpartiet lämnade regeringen har det diskuterats vitt och brett i medierna vad nästa blir för partiet som i många mätningar ligger under riksdagsspärren, speciellt om de inte kan vänta sig stödröster från Socialdemokraterna. Flera MP-väljare har också enligt mätningar bytt till att stödja Vänsterpartiet.

I många kommuner är Miljöpartiet ett stöd till socialdemokratiskt ledda koalitioner, antingen som en del i kommunledningen eller via budgettekniska samarbeten. Detta kan dock svänga vilket till exempel Socialdemokraterna i Tidaholm fick erfara i höstas då de tappades styret i ett annars cementerat rött fäste.

– S har länge regerat med V men efter valet 2018 tog vi stöd av Miljöpartiet och ska vi vara ärliga så borde vi kanske ha jobbat mer på att formalisera exakt vilka eftergifter vi gav varandra, sade kommunalrådet Anna-Karin Skatt (S) till AiP då.

Efter ett år av en relation mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet som kan beskrivas som kantig kantrade samarbetet kring en nedläggning av en byskola.

Att Miljöpartiet, som i Tidaholm, går över till en borgerlig sida är inte en enskild händelse. Sedan valet 2018 ingår till exempel Miljöpartiet i styret av Stockholms stad och Landskrona har länge styrts av Miljöpartiet, Liberalerna och Moderaterna.

Det finns en spännvidd i Miljöpartiet där flera företrädare inte ser sig självklart som ett parti på vänstersidan och rörelser kan ske. Blickar vi österut så har Finlands miljöparti De gröna svängt i kärnkraftsfrågan som tidigare varit en prestigefråga och fått dem att två gånger hoppa av regeringssamarbete. I slutet av förra året meddelade de dock att de nu är för kärnkraft och att det klassas som hållbar energikälla i EU. Tankesmedjan Timbro skriver i ett reportage i sin skrift Smedjan nyligen om begreppet ekomodernism, tanken att tillväxt och miljömässig hållbarhet kan gå hand i hand, än så länge inte är särskilt stort i Sverige men högst närvarande i De gröna i Finlands interna debatt.

En vattendelare som dock kan tyckas självklar för att hålla Miljöpartiet från högern i svenska kommuner skulle vara om högersidan samarbetar lokalt än mer med Sverigedemokraterna. Sverigedemokrater och miljöpartister är enligt många mätningar de partier som ogillar varandra mest.

Det hindrade dock inte Miljöpartiet i Tidaholm från att först kampanja med Sverigedemokraterna i en sakfråga kring en folkomröstning och sedan rösta ned styrets budget. Samarbetet har dessutom formats till ett riktigt block där Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet ingår i en gemensam budgetberedning, berättar Anna-Karin Skatt (S). Det är dock det enda stället i Västergötland där en sådan relation finns vad Anna-Karin Skatt vet och hon är osäker på om det skulle kunna uppstå i flera kommuner.

Men kanske finns det gemensamma nämnare i partikultur som skulle kunna göra att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna kan närma sig varandra, båda partierna är till exempel från början till stor del anti-etablissemangspartier. Båda partierna har en vurm för att återgå till något mer ”naturligt” men kanske på olika sätt. Sverigedemokraterna genom att vilja återgå till något slags “gamla trygga Sverige” och Miljöpartiet genom konsumtionskritik och återgång till ett mer närproducerat samhälle. Båda har berättelser med drag av det “lokala nära samhället”.

Anti-etablissemangsrörelser i Sverige har dessutom börjat närma sig varandra vilket accelererat under pandemin. Redan innan covid-19 kunde högernationalistiska och systemkritiska strömningar tydligt synas i sociala medier-grupper och alternativmedier som kretsar kring nyandlighet och alternativmedicin.

Ekomodernism som starkt påverkat De gröna i Finland finns även på frammarsch i Sverige. Redan 2019 grundade Take Aanstoot, tillförordnad ordförande i Miljöpartiet i Linköping, föreningen Ekomodernisterna. I slutet av förra året rekryterades föreningens första anställda, generalsekreteraren Karolina Lisslö Gylfe. Hon tar tydligt tagit parti för kärnkraft och delar på Twitter bland annat ett inlägg som meddelar att det inte finns vetenskapliga belägg för strålningsrelaterade hälsoeffekter efter Fukushima.

Detta skulle kunna ses som en skarp kontrast mot vad Miljöpartiet skriver på sin hemsida: ”Kärnkraftshaveriet i Fukushima 2011 är bara en av många påminnelser om hur osäker kärnkraften är som energikälla och vilka enorma miljö- och hälsoskador den kan ge upphov till.”

En stor skiljelinje mellan Sverigedemokraterna och Miljöpartiet är synen på flyktingmottagande. Något som dock mest rör riksnivån av politiken. Dessutom, när delar av MP-väljarna försvunnit till V, vilka åsikter har de som blir kvar kring migration och vilka kompromisser kan de tänka sig för klimatet? Det finns flera strömningar inom partiet att idén att satsa på annat än miljö inte fungerar.

Alexander Bygdén
[email protected]

Varnar för alla mot S

SD-MP-samarbetet i Tidaholm förvånar statsvetaren Anders Sannerstedt, expert på kommunpolitik och SD vid Lunds universitet. Till nästa val finns risken i flera kommuner att alla gaddar ihop sig för att fälla Socialdemokraterna.

– I sig är det inte konstigt att SD och MP hamnar på samma sida i en votering, det händer relativt ofta, säger Anders Sannerstedt.

Han är inte heller förvånad att MP och SD kan hamna på samma sida i en sakfråga som folkomröstningen i Tidaholm. Att båda partierna har gemensamt markandsföringsmaterial med sina loggor på för frågan är inget han drar några större växlar på.

– Nedskärningar skapar ofta starka känslor och att två partier är på samma sida i en sakfråga betyder ju inte att de samarbetar eller har gemensam samsyn i andra frågor, säger Anders Sannerstedt.

Han beskriver MP och SD som två partier som står extremt långt ifrån varandra.

– De står för två extrema alternativ när det gäller migration, samtidigt är det på riksnivå. I kommunerna är politiken av en annan natur. Det finns till exempel två kommuner som styrs av Centerpartiet och Vänsterpartiet.

Centerpartiet har på riksnivå varit tydligt med sina röda linjer mot både Vänsterpartiet och SD. På kommunal nivå har de förutom samarbete med Vänsterpartiet, som Anders Sannerstedt nämner, även samarbete med SD i Surahammar.

– När det gäller utbildning och äldreomsorg och andra stora kommunala frågor är SD inte alls extremt och där kan det vara lättare med ett samarbete. Kommunpolitiken har ju väldigt lite med migrationspolitik att göra utan i så fall är det mera symboliska handlingar som till exempel slöjförbud eller att inte hissa Prideflaggan som kan göras, säger Anders Sannerstedt.

Men mest tror han att SD i många kommuner är glada att släppas in i värmen och flera av de samarbeten som sker, menar Anders Sannerstedt är ett tecken på partiets normalisering.

– Men SD och MP känns fortfarande långsökt, det tror jag på när jag ser det.

Åh fan, det skulle jag nog säga är väldigt anmärkningsvärt, då har de ändå suttit vid samma bord så då har det skett något samarbete.

Nyheten att majoriteten i Tidaholm stärkt sitt samarbete genom en gemensam budgetberedning där MP, C och SD ingår får honom därför att haja till.

– Åh fan, det skulle jag nog säga är väldigt anmärkningsvärt, då har de ändå suttit vid samma bord så då har det skett något samarbete.

Om det kan hända i flera kommuner tror Anders Sannerstedt att det krävs antingen en stark fråga:

– Till exempel går det att titta på nedläggningen av BB i Sollefteå som fick stora konsekvenser för S i valet.

Eller att samtliga oppositionspartier i kommuner där Socialdemokraterna länge hållit sig vid makten surnar till.

– När Socialdemokraterna styrt i alla tider kan det tänka sig att alla andra gaddar ihop sig och lägger sina meningsskiljaktigheter åt sidan bara för att helt enkelt få pröva något nytt och fälla Socialdemokraterna. Det verkar vara det som hänt i Tidaholm.

SDs normalisering samt än flera blocköverskridande styren kan komma att leda till fler ovanliga allianser i kommunerna efter valet. Samtidigt behöver det inte vara hugget i sten att jakten på majoritetsstyren inkluderar många partier. Det finns flera exempel på hur minoritetsstyren regerar med stödpartier för att få igenom budgetar. Att styren byts i kommuner så nära inpå valet som i Tidaholm menar Anders Sannerstedt hör till ovanligheterna. Maktkamperna tenderar att ske i början av mandatperioden.

– Situationen med MP och SD i Tidaholm kan liknas vid den i Bromölla i början av mandatperioden då rubbet bestämde sig att nu var det nog, alla var överens om att det skulle vara slut på Socialdemokraternas dominans men det brakade ihop och slutade med det gamla vanliga.

Rättelse: I en tidigare publicering stod det att L, M och MP styrt länge i Bromölla. Det var fel skånsk kommun. Rätt kommun är Landskrona.