Så bryter Liberalerna mot de röda linjerna

I riksdagens partiledardebatt i juni ställde Magdalena Andersson (S) en fråga till Johan Pehrson (L):

– Vi ser ledande sverigedemokrater sprida grumliga konspirationsteorier om folkutbyte, utan att Liberalerna säger ett knyst. I stället låter man Sverigedemokraterna få reell politisk makt. Min fråga är, Johan Pehrson: Finns det inga som helst gränser för dig och ditt parti?

Pehrson duckade för frågan, men påmind igen svarade han:

– Det är självklart att det finns gränser, sa Pehrson utan att konkretisera vilka.

Nu har Anderssons fråga fått ny aktualitet. L-riksdagsledamoten Carl B Hamilton avgår efter ha svarat att Liberalerna accepterar Richard Jomshofs (SD) angrepp på muslimer, men att gränsen nog går vid liknande uttalanden om judar.  

Det har gett nytt bränsle till debatten om Liberalernas eftergifter gentemot SD. 

I sitt valmanifest lovade Liberalerna att sätta tydliga gränser, röda linjer, som de inte lever upp till efter valet. 

Liberalerna lovade till exempel att ”aldrig acceptera att…självutnämnda moralpoliser kränker den som öppet visar sin kärlek till någon av samma kön”. 

Men när Björn Söder (SD) jämför Pride med pedofili, tar Johan Pehrson (L) SD i försvar och förklarar att Söder inte representerar SD.

– Han företräder ju inte Sverigedemokraterna. Han har ju tagit ner sina vedervärdiga inlägg och det är bra, säger Pehrson till Aftonbladet.

Liberalerna lovade även att: ”Kulturpolitiken ska utgå från frihet, mångfald och kvalitet men ska inte lägga sig i innehållet i kulturen.” 

Nu kritiserar SD med Jimmie Åkesson i spetsen återkommande sagostunder med dragqueens. 

Att Carl B Hamilton (L) får frågan om var gränsen går för Liberalerna är alltså inte så konstigt.

Liberalerna som motiverade sin plats i regeringen med att agera ”liberalt mittenankare” politiskt och sätta röda linjer mot extremhögern, viker nu ned sig på flera centrala liberala punkter.

I Tidöavtalet finns en särskild paragraf som stadgar att partierna inte ska tala illa om varandra. Samarbetspartierna ska ”uppträda med värdighet och tala respektfullt om varandras centrala företrädare”.

Men Liberalerna talar inte bara respektfullt om SD:s företrädare, trots flera uppmärksammade SD-utspel. Johan Pehrson har dessutom relativiserat flera kritiserade SD-uttalanden.

Johan Pehrson (L) förklarade först att han skulle begära garantier av Jimmie Åkesson (SD) om ett stopp för Jomshofs uttalanden om islam. Nu säger Pehrson till TT att han inte fått några sådana av Åkesson.

– Jag tycker att det där får väljarna ta hänsyn till nästa gång det är val i Sverige faktiskt, om man vill ha en person som tar ansvar för Sverige eller en person som håller på så där, säger Johan Pehrson.

Den samlade oppositionen menar att det är orimligt att Richard Jomshof (SD) får behålla sin ordförandepost i justitieutskottet, att det inte räcker att ta avstånd, när Liberalerna samtidigt ger dessa företrädare makt och plattform.

– Jomshof använder sin position, som ordförande i riksdagens justitieutskott, till att genom spridning av hatiska budskap, skada Sverige och Sveriges internationella intressen, säger Ardalan Shekarabi (S).

Jomshof kan dock sitta kvar tack vare Liberalernas stöd. Även Björn Söder (SD) kan sitta kvar som delegationsledare i organisationen OSSE, som ska försvara mänskliga rättigheter, trots starkt tryck internt inom Liberalerna på att avsätta honom.

Liberalerna beskrev i sitt valmanifest hur partiet har ”sina rötter i människors strävanden för … frihet från statligt maktmissbruk.”

Nu har regeringen i stället stoppat den utredning om åtgärder mot korruption inom välfärdssektorn som S-regeringen tillsatte.

Det är bland annat utnämningen av Lotta Edholm (L) till skolminister, direkt från skolkoncernledningen och lobbyistjobbet till regeringen, som ifrågasätts.  Dessutom har ministrarna på utbildningsdepartementet rekryterat en rad tidigare skollobbyister till toppositioner.

När Edholm (L) var Stockholms skolborgarråd 2013 krävde hon att inga barn skulle ”tvingas stanna hemma från skolan av rädsla för att bli avvisade från Sverige”.

Nu har regeringen gett en utredning nya direktiv att i enlighet med Tidöavtalet utreda en skyldighet för personal i skola, vård och socialtjänst samt myndigheter att anmäla papperslösa till polisen. 

Fackliga organisationer i dessa yrkesgrupper kritiserar förslaget till en så kallad ”angiveri­lag”.