Rusta upp inlandsbanan!

Vägtrafikens koldioxidutsläpp är 330 gånger större än järnvägens (15 mot 0,045 miljoner ton). En bilresa ger nästan 200 gånger mer utsläpp per kilometer än tågresenärens. För godstransporter är förhållandet 30:1. Det handlar om enkel matematik.

Eldrivna fordon minskar skillnaden, men löser inte vägtrafikens utsläppsproblem. Att tillverka elbilar orsakar avsevärda utsläpp, större än för fossilbilar. Så länge inte all elproduktion är förnybar ger även själva körningen betydande utsläpp. Ovanpå detta kommer de stora behov av sällsynta metaller elbilarna kräver. Som vi visar i våra böcker ”Fartrusiga” och ”Elbilen och jakten på metallerna” är järnvägen överlägsen i alla parametrar av klimatomställningen.

Järnvägen står i dag för endast tolv procent av personresorna och en femtedel av godstrafikvolymerna.

Trafikverket räknar med att många järnvägssträckor kommer att slå i kapacitetstaket de närmaste 20 åren. Redan en begränsad överflyttning av trafik från väg till järnväg lär ytterligare tillspetsa läget. Järnvägen står i dag för endast tolv procent av personresorna och en femtedel av godstrafikvolymerna. Landsvägstransporterna dominerar fullständigt!

Mot denna bakgrund har vi i en ny rapport undersökt vilken roll Inlandsbanan kan spela i klimatomställningen. Inlandsbanan AB har föreslagit en upprustning som dels skulle öka godskapaciteten kraftigt, dels möjliggöra persontrafik i 140 km/h. Vår slutsats är att en upprustad bana är en viktig kugge i klimatomställningen. Sex faktorer talar för detta:

• De stora godsflödena. En kartläggning från Skogsbrukens forskningsinstitut visar att skogen växer med 25 miljoner kubikmeter per år i ett stråk längs Inlandsbanan. Det är en betydande del av skogstillväxten i landet. Transporter av trävaror och annat gods måste i klimatomställningen så långt som möjligt flyttas över till järnväg. Varje timmertåg som i dag körs från Storuman mot kusten ersätter 30 timmerbilar.

• Behovet av avlastande spår mellan norra och södra Sverige. Stambanan är redan hårt belastad. De stora investeringarna som pågår i norra Sverige kommer rimligen leda till ökade transportvolymer. Dessutom är Inlandsbanan den ”genaste” järnvägslänken för transporter från Nordnorge ner mot Oslo.

• Potentialen för tågpendling. Inlandsbanans dragning genom Glesbygdssverige kan ge intryck av att underlag för passagerartrafik saknas. Men när vi tittat närmare på pendlingsströmmarna ser vi att arbetspendlingen är betydande på många sträckor längs banan. Exempelvis Mora–Orsa, Svenstavik–Östersund och Jokkmokk–Gällivare.

• Fjällresorna måste bli hållbara. Enligt forskningsinstitutet E-tour görs fyra miljoner fjällresor årligen. De flesta med bil. Det är inte hållbart, även om bilarna drivs med el. Kombinationen tåg och buss är det mest klimatsmarta. Tågtrafik för fjällturism längs Inlandsbanan har redan gjort comeback, potentialen för utveckling är stor.

• Hemestertrenden förändrar förutsättningarna. Fossilomställningen gör troligt att hemestertrenden vi sett under pandemin blir bestående. Svårigheten att klimatanpassa flyget talar för att vi alltmer kommer söka oss närturistiska mål. Inlandsbanans redan stora dragningskraft kan bara växa.

• Klimaträttvisa. Politikens satsningar på fossilfria transporter främjar i dag så gott som bara storstäder och stadsbor (med höghastighetsbanor, elbilspremier, etcetera). Man ges intryck av att glesbygdens invånare inte räknas. Då bor ändå cirka 320 000 människor i anslutning till Inlandsbanan.

Tyvärr avspeglar Trafikverkets inriktning för framtiden inte alls behovet av ökad överflyttning till spår. Myndighetens ofta styrande prognoser säger att vägtrafiken framöver kommer öka kraftigare än vad den hittills gjort, inrikesflyget studsa tillbaka till nya rekordnivåer, men ökningen av tågtrafiken tvärtom bromsas upp.

Med denna framtidsvy blir Trafikverkets syn på Inlandsbanan tämligen förutsägbar. I den utredning som myndigheten nyligen presenterat om banans framtid räknar man med att ytterst lite vägtransporter kan komma att flyttas över på en upprustad bana. Tondöv för klimatomställningen dras slutsatsen att upprustning är samhällsekonomiskt olönsam.

Varenda kilometer järnväg kommer behövas om vi ska klara omställningen.

Vår slutsats är den motsatta. Varenda kilometer järnväg kommer behövas om vi ska klara omställningen. En upprustad inlandsbana är avgörande för att underlätta klimatsmarta transporter även i glesbygdslänen.

Hur mycket kostar då den totalupprustning av drygt 100 mil inlandsbana som föreslagits? Jo 8,4 miljarder. Eller som tolv kilometer höghastighetsbana på sträckan Borås–Göteborg.

Björn Forsberg forskare och författare Arne Müller journalist och författare