Rudin om samlingslokalerna: Det är krig nu!

– Det är bara larv alltihopa. Stan har krånglat om det här i åtta år nu, säger Tomas Rudin, ordförande i Farsta föreningsråd, om utredningen om samlingslokalerna.

I morgon, onsdag, presenterar majoriteten i Stadshuset sin budget för 2016. Eventuellt kommer då ett besked om hyressättningen.

– I grunden är det här ett uppdrag som kostar pengar, och det är inte hållbart att subventionera hyran, säger Stadshus ABs vice vd Jonas Schneider.

STs intervju med Jonas Schneider om hotet om hyreshöjningar har upprört flera företrädare för kulturgårdarna.

Tomas Rudin är en av dem. Farsta föreningsråd har väntat länge på ett besked hur de ska kunna fortsätta bedriva verksamhet i Farsta gård (bilden), en av stadens kulturhistoriska fastigheter. Invånare i Farsta har startat ett nätverk för att rädda Farsta gård.

– Man vänder sig till den ena tjänstemannen efter den andra, och de har hela tiden nya argument, säger Tomas Rudin.

Farsta föreningsråd har två samlingslokaler, den ena är kommunal, Farsta gård och den andra som ligger i Sköndal är privat och ägs av bostadsbolaget Stena fastigheter.

– I kommunen har de krånglat i åtta års tid och försöker pressa oss till att vi ska vara tvungna att lägga ner. I Sköndal har Stena gett oss ett avtal på fem år, där de står för alla fasta kostnader mot att vi bedriver öppen verksamhet för allmänheten. Det är det enda krav de har. De ser det som en intäkt för dem, att vi gör ett arbete åt dem. Vad sägs om att stan kör samma linje?

– Det kanske vore idé om stan värdesätter det vi gör någon gång i stället för att hela tiden pusha oss över kanten.

Han jämför återigen med Stena fastigheter.

– Men Jonas Schneider tycker bara att vi kostar pengar. Jag blir så förbannad. Vill de ha verksamhet får Stockholm stad betala hyran.

Han ifrågasätter i intervjun om er verksamhet nödvändigtvis måste ligga i kulturhistoriska lokaler. Måste den det?

– Ja, därför att vi är en del av Farstas kulturarv, en del av befolkningen i Farsta. Vi har funnits där sedan 1967. Jag har hört den här attityden i åtta år nu, men tror tjänstemännen att de förstår bättre än vi vad vi håller på med?

Tomas Rudin lanserar en lösning.

­– Låt oss köpa alltihopa, någon gång måste värdet för gården har flyttats från fastighetskontoret till Stadsholmen. Vi köper den för samma värde. Jag går till banken i morgon.

Vad tror du händer nu när budgeten kommer?

­– Den här majoriteten kan inte lägga ner samlingslokaler, det är helt uteslutet. Det går inte, de blir inte omvalda.

– Men det är krig nu, de har valt det själva. Lösningen kommer bli att vi nätt och jämnt håller näsan ovanför vattenytan. Så att vi även nästa år måste sitta på årsmötet och prata besparingar. I stället för att säga, vad kul att ni fyller lokalen med verksamhet.

Vad vill du höra från stan?

– Man ska uttala från kommunen och säga att det här är ett utmärkt sätt att skapa lokal kultur och verksamhet på.

– Vi står för kostnaderna, vi sköter verksamheten, och kommunen tar ansvar för lokalen.

Tomas Rudin ser två olika lösningar förutom den som just nu finns med bidrag.

– Det enklaste är att vi får köpa. De andra är att vi räknar ut vad en ideell timme är värd, enligt svensk standard är det 275 kronor per timme. Då kan vi sätta ett pris, och vi kan debitera kommunen.

– Men varför ska vi hålla på och bråka om det här. Det här är det finaste vi har i Farsta. Vi ska vara glada över att vi har det här gemensamt.