PM Nilsson: Vilken väg går S till nästa val?

Fråga valfri vänsterpolitiker från valfri västerländsk demokrati vad hon har slagits för genom decennierna så svarar hon troligen jämlikhet. Jämlikhet i inkomst, i pension, i livschanser, mellan könen och på senare tid mellan andra grupper har varit vänsterns roll, inte överallt och alltid, men ofta. Socialdemokratin i Tyskland, Skandinavien och Storbritannien och socialistpartierna i de latinska länderna har i huvudsak arbetat med jämlikhetsskapande reformer.

Fråga valfri högerpolitiker om samma sak så kommer hon troligen att säga frihet. Frihet att disponera sin inkomst och sin egendom, frihet från myndigheternas påbud och regleringar, frihet att välja viktiga saker som vård och skola har varit högerpartiernas roll. Inte överallt och alltid, men ofta, särskilt i Skandinavien och Storbritannien som traditionellt haft stora högerpartier med klara liberala dragningar, men också i Tyskland med sin breda kristdemokratiska partitradition samt i USA där Republikanerna fram till Trumprörelsen gärna och ofta gått fram med klassiska frihetsskapande reformer.

En viktig orsak till att motsatsförhållandet mellan frihet och jämlikhet har varit så seglivad är att dessa två värden är svåra att förena i en och samma reform. Fransmännen hade helt enkelt fel när de i revolutionens rusiga förhoppning sammanförde jämlikhet och frihet. Man måste ofta välja. Och då tenderar vänstern över tid att välja jämlikhet och högern frihet.

En annan orsak till höger-vänsterskalans långa liv är att högern och vänstern i efterhand ofta står ut med varandras lidelser. Högern brukar inte direkt återställa vänsterns jämlikhetsskapande reformer och vänstern brukar inte omedelbart sabotera högerns frihetsreformer. Man tar vid där den andra parten slutade, vilket är en anledning till att de västerländska demokratierna har fungerat så bra. Man har en ömsesidig acceptans.

En viktig orsak till att motsatsförhållandet mellan frihet och jämlikhet har varit så seglivad är att dessa två värden är svåra att förena i en och samma reform. 

PM Nilsson

Under de år då SD gjorde entré och växte upp som stort riksdagsparti fick vänster-högerskalan i Sverige stark konkurrens av ett spänningsfält som fått namnet GAL-TAN. Vänstern bildade till och med regering tre gånger med GAL-TAN-skalan som utgångspunkt, 2014, 2018 och 2021 (då Andersson tog över.) Men eftersom riksdagen hade en högermajoritet hade alla tre vänsterregeringarna svårt att få igenom sin politik, svårt att få igenom sina budgetar och till slut föll den ihop under midsommarkrisen 2021. GAL-TAN-skalan visade sig vara en mycket instabil grund för regeringsbildning och för regeringsarbete.

Regeringsbildningen 2022 är ett försök av den traditionella borgerligheten att inlemma SD i höger-vänsterskalan. Hittills har det gått över förväntan. De fyra partierna finner gemensamma ståndpunkter i allt fler frågor. I den ekonomiskpolitiska politiken opererar SD som ett ganska vanligt högerparti och har inga problem med att argumentera för arbetslinjer i a-kassan. Om inte SD plötsligt utvecklas åt ett annat håll ser det nu ut som att de fyra samarbetspartierna kommer att gå till val på ett sätt som väljarna uppfattar som ett enhetligt högerblock. I så fall har höger-vänsterskalan återetablerats i svensk politik. I alla fall är det där de traditionella högerpartierna känner sig hemma, kan hämta kraft för nya reformer och få stöd från väljare.

En viktig fråga inför nästa val 2026 är vilken skala Socialdemokraterna tänker arbeta med. Ska S bygga ett vänsterblock och göra motstånd till högerns nya allians? Eller ska S göra ett nytt försök att bilda regering på GAL-TAN? Ska partiet mobilisera traditionella vänsterfrågor som höjd skatt på rika, ökad jämlikhet i skolan och på arbetsmarknaden eller ska S slåss för gröna, alternativa och liberala värden? Eller för att tala partipolitiska: ska S bygga lag med V och MP eller med MP, C, kanske halva L och i värsta fall någon variant på Nyans?

Just nu ser det ut som att S har svårt att välja, vilket man kan förstå. Perioden efter 2014 förskräcker i sakpolitisk mening men man vann ändå regeringsmakten. Varför inte hålla alla linjer öppna?

En klar fördel med att anpassa sig till högern och bilda centrum i vänstern är att partiet känner igen sig och att frågorna har relevans. Vårvinterns bubblare sex timmars arbetsdag är till exempel en fråga som skulle skapa större jämlikhet på arbetsmarknaden. En uppenbar nackdel för S är att högermajoriteten i svensk riksdag tycks stabil.

En uppenbar nackdel med att försöka återskapa spänningen kring GAL-TAN är att S riskerar att framstå som gapigt och konfliktsökande i en tid då USAs demokrati lamslås på grund av att amerikansk politik fastnat i GAL-TAN-skalan. Washington kan framöver bli ett starkt avskräckande exempel och S-ledningens strategiresa dit som ett klart misstag. Att just nu importera just amerikanska politiska strategier är ingen valvinnare i en av världens mest välskötta demokratier som söker stadga i en ostadig värld.

PM Nilsson
vd för tankesmedjan Timbro