Öppna för invandring – för att stärka välfärden
Kris i befolkningsfrågan? Ja, födelsetalet (antal barn per kvinna) i Sverige låg 2024 på 1.43, vilket är långt under de 2.1 som krävs om inte folkmängden ska börja minska. I en ny rapport konstaterar SCB att barnafödandet har haft en nedåtgående trend under flera år och att den har fortsatt även under första halvåret 2025.
Det är en utveckling som på inget vis är unik för Sverige, det ser likadant ut i hela den industrialiserade världen; på många håll är födelsetalen ännu mycket lägre. För Sveriges del så har folkmängden ännu inte börjat minska, vilket beror på att vi har haft en lite större invandring än utvandring, och att vi lever längre.
Vad innebär nu detta? Är det över huvud taget ett problem om folkmängden minskar?
Det korta svaret är ja. Om det inte finns ett tillräckligt stort tillflöde av ungdomar som kan ersätta de äldre som går i pension, så ökar försörjningsbördan för den arbetande delen av befolkningen. Det hotar välfärden för alla, inte minst för pensionärerna.
För politiken är det här egentligen inget nytt, det är bland annat detta som har legat bakom pensionsreformerna. Och det är förstås bra om vi lever längre, och det är bra om fler kan ges möjligheter att jobba upp i åren. Men när Försäkringskassan nu slår larm över de galopperande sjukskrivningarna i skola, vård och omsorg så är det tydligt att politiken inte lyckats med att skapa rimliga arbetsförhållanden för många i offentlig sektor, och därmed ge dem möjligheter ens att fortsätta att arbeta upp till normal pensionsålder.
Det här har facket länge påtalat: ”LO anser att åtgärderna främst bör vara inriktade på att få fler än idag att orka jobba till 67 år. Det torde vara mer samhällsekonomiskt lönsamt än åtgärder inriktade på att få dem som redan idag kan jobba till 67 år att jobba ännu längre.” (ur remissyttrande till Pensionsåldersutredningen 2013).
Fackförbundet Akavia har också i ett inlägg på DN debatt nyligen påtalat att brister i arbetslivet gör att viktig kompetens fasas ut i förväg från arbetsmarknaden.
De arbetslösa är en given resurs. Varför är ungdomsarbetslösheten i Sverige högre än EU-genomsnittet? Det ligger i samhällets långsiktiga intresse – också ur demografisk synpunkt – att satsa resurser särskilt på de unga arbetslösa.
Ja, reformer av arbetsliv och arbetsmarknad måste till för att mildra effekterna av det demografiska hotet. Men det kommer knappast att räcka.
Födelsetalen då, de kan väl förbättras?
Det är verkligen mycket bra om man med olika åtgärder kan underlätta för barnfamiljer och därmed öka viljan hos unga att skaffa barn. Men ingen regering har någonsin, någonstans, med politiska medel kunnat vända på en utveckling där födelsetalet sjunkit under nödvändiga 2.1 barn per kvinna; som bäst har man kunnat uppnå en stabilisering på befintlig låg nivå.
Att underlätta för barnfamiljer, att satsa på ungdomars anställningsbarhet och att reformera arbetslivet med särskild inriktning på de äldre är ju alldeles nödvändiga insatsområden. Allt detta kan hjälpa till, men det kommer tyvärr inte att räcka för att skapa en bra balans i befolkningssammansättningen.
Finns det då något ytterligare som vi kan göra för att lösa befolkningskrisen långsiktigt?
Ja, det som står till buds och som kan säkerställa att vi också fortsatt ges förutsättningar att leva i ett välfärdssamhälle, är att öppna för invandring av yngre personer som av ekonomiska skäl, eller för att de lever under repressiva regimer, vill komma hit för att utbilda sig, bilda familj och bidra ekonomiskt och kunskapsmässigt till det samhälle som de därmed kommer att känna sig som en del av. Det finns goda förutsättningar under lång tid framåt för en sådan invandring från exempelvis Kina, Indien och Mellanöstern.
Att öppna för ökad invandring kan visserligen vara ett beskt recept för politiker som ser som sin främsta uppgift att göra tvärt om, nämligen att fördriva utlandsfödda och drastiskt begränsa invandringen. Men man kan undra om de reflekterat över vem som ska ta hand om oss på långvården. Humanoider?
Att reformera arbetsliv och arbetsmarknad, att underlätta för barnfamiljer och lägga om migrationspolitiken för att möjliggöra en större invandring är alltså helt nödvändiga insatsområden som socialdemokratin behöver öppna för och tydliggöra behovet av nu inför riksdagsvalet – helt enkelt för att långsiktigt värna om vår välfärd.
Roland Kadefors
professor emeritus Göteborgs universitet
