Nina Andersson: Biografen viktigt kulturellt nav på orten

Att på stor duk få möta Thåströms alltid vakna blick och med stort ljud få kliva in i Imperiets musik gjorde februari lite ljusare. Att få vara tillsammans med andra i det gjorde mig mindre ensam när jag efter filmen traskade ut i brun snömodd och slask.

Film är bäst på bio känns som en oerhört sliten fras men som jag varje gång jag kommer iväg återvänder till. Att se något hemma i soffan kan vara chill och väldigt praktiskt men att gå på bio gör samma film till en kulturupplevelse. Även i en nedsläckt salong tillför närvaron av andra människor något som ibland är svårt att sätta fingret på men som ändå är helt påtaglig.

Det är något med att uppleva det tillsammans, det ger en nerv och en känsla av att det händer precis här och nu och därför är något unikt. Ibland börjar man prata med någon om det man varit med om, ibland överhörs ett intressant samtal i toakön men även när det inte blir så har det blivit ett möte – med konsten och med de andra människorna som var där.

De där mötesplatserna och ställena i det offentliga rummet där kulturen fortfarande finns ska vi vara mycket rädda om.

De där mötesplatserna och ställena i det offentliga rummet där kulturen fortfarande finns ska vi vara mycket rädda om. Biografen är lika lite som gallerierna en frikopplad plats utan i högsta grad sammanlänkad med produktionen av bra film. Filmen behöver biografen för att nå ut, för att hitta sin publik och för att spela in pengar.

Biografen är heller inte bara viktig för filmen. Den utgör ofta ett kulturellt nav på orten och är även en plats för arrangerade samtal, teater eller livesända konserter. Biografen är en plats med låga trösklar eftersom det inte behöver kosta skjortan och ofta finns nära, oavsett om du bor i glesbyggd, förort eller i en storstad. Eller ja, så himla billigt är det förresten inte och den stora biojätten lägger all kraft i de 11 största städerna.

Därför är det välkommet att regeringen har dragit igång en utredning för att ta fram en ny filmpolitik. Det behövs aktiva åtgärder för att värna biografen och de låga trösklar in till möten och kultur.

Den viktigaste åtgärden för detta skulle vara att återställa biomomsen till samma nivå som för övrig kultur. Den höjdes vid den förra omstöpningen av filmpolitiken för att kompensera för större statliga stöd till produktionen. Det gjordes med vetskapen om att den stora biojätten står för över 90 procent av marknadsandelarna och att det kan tyckas rimligt att de bidrar mer när branschen genom det skrotade filmavtalet kunde ta ett steg tillbaka för en helstatlig filmpolitik.

Och visst, jag har inga problem med att de kinesiska riskkapitalister som nu äger Filmstaden bidrar till att få fram mer kvalitativ svensk film. Men de mindre biograferna på små orter, ibland ideellt drivna, behöver till varje pris finnas kvar.

Istället för att biografen får plocka upp notan för den helstatliga filmpolitiken bör blicken vändas mot streamingbolagen.

Istället för att biografen får plocka upp notan för den helstatliga filmpolitiken bör blicken vändas mot streamingbolagen. De behöver som i flera andra europeiska och nordiska länder vara med och bidra. Det vore ett sympatiskt sätt att skifta en del av finansieringen. Du ska även i framtiden kunna se bra film både hemma i soffan och på bio men politiken måste styra mot det som är viktigt för oss som samhälle. Och det är att värna den kollektiva upplevelsen och mötet mellan människor, att kulturen får fortsätta att ta plats i den offentliga miljön och att trösklarna är låga för att så många som möjligt ska kunna ta del av det.

Och glöm inte att du i väntan på en ny filmpolitik redan i dag kan stödja din lokala biograf genom att gå och se en rulle med en binge popcorn.

Nina Andersson är vd för Folkets Hus och Parker