Nedskärningarna i folkbildningen – ett hårt slag mot Sverige

Under måndagen meddelade regeringen att de genomför en kraftig minskning av anslagen till studieförbunden. Regeringen gör nedskärningar på 500 miljoner årligen för studieförbunden, varav 250 miljoner försvinner redan vid årsskiftet. Totalt omfattar minskningen en tredjedel av folkbildningens ekonomiska stöd. Minskningen sker i tre etapper med ytterligare en minskning varje år under tre år. 

Det är ett hårt slag mot en hundraårig tradition av demokratistärkande arbete. Studieförbunden har banat väg för arbetarrörelsen, kvinnorättsrörelsen och ett mer demokratiskt och inkluderande Sverige. En miljon svenskar drabbas av dessa nedskärningar. Hårdast kommer detta drabba minoriteter, människor som försöker etablera sig i Sverige och svenskt föreningsliv. Det är ett hårt slag mot jämlik bildning, en kultur fri från statlig styrning och civilsamhällets demokratiska utrymme.

Nedskärningarna riskerar att få omstörtande konsekvenser för hela civilsamhällessektorn. Studieförbunden är civilsamhällets infrastruktur. Vi erbjuder föreningskunskap, studiecirklar föreningsstöd och demokratiska strukturer för svenskt föreningsliv. Försvinner detta riskerar det att bli sektors-omstörtande med allvarliga och oförutsägbara konsekvenser för föreningsfriheten och civilsamhällets utrymme. Inte minst för den fria åsiktsbildningen.

Utöver nedskärningar finns förslag om att öka statens styrning av folkbildningen. 

En regering som är ute efter att ministerstyra svenskt civilsamhälle och krama resurser ur viktig verksamhet i utanförskapsområden riskerar att göra en besparing som kostar mer än den smakar. Nedskärningarna skulle exempelvis slå hårt mot Ibn Rushds verksamheter som bidrar till att stärka utlandsföddas kvinnors möjligheter till egenförsörjning och egenmakt och Ibn Rushds lokala samhällsdialoger med socialtjänst och polis i så kallade prioriterade områden.

Att avfinansiera stora delar av civilsamhällets infrastruktur och folkbildning är ett misstag som kommer bli svårt att reparera.

Samtidigt pågår det en parallell folkbildningsutredning, ledd av Christer Nylander (L), för att utreda folkbildningens styrning, framtid och ekonomi. Regeringen har valt att inte vänta in underlaget.

Beslutet om nedskärningar är civilsamhällesfientligt och saknar kunskapsunderlag. Folkbildningen verkar för varje individs rätt till sin egen bildningsresa och varje individs möjlighet att förändra sitt eget liv och samhället. Ytterst är detta en jämlikhetsfråga. Nedskärningarna undergräver människors möjligheter att nyttja sina grundläggande rättigheter. Vad av Sverige finns kvar när regeringen är klara med sina nedskärningar? Och hur länge ska vi behöva vänta på att oppositionen reagerar och agerar för att bibehålla folkbildningen?

Anna Waara
förbundschef Ibn Rushd studieförbund