Annons:
Annons:

Martin Rynoson: Vi behöver en sansad debatt om valförlusten

Vi som är verksamma i arbetarrörelsen måste kunna diskutera valförlusten utan att ösa invektiv över partivänner vars uppfattningar avviker från våra egna. Foto: Shutterstock.

Debatten om Socialdemokraternas valförlust pågår för fullt. Förra veckan presenterade vi på Tankesmedjan Tiden vår analys av 2022 års allmänna val. I samma veva intervjuades Magdalena Andersson i en uppmärksammad intervju i Expressen.

Tidens starkaste medskick från valanalysen är att Socialdemokraterna måste förtydliga sitt syfte. Detta handlar inte främst om valstrategi eller politiskt spel, utan om vad det är som ska definiera oss som politisk rörelse. Ett parti kommer alltid att behöva förhandla och kompromissa, men vilken bärande idé ska utgöra kompassnålen i dessa förhandlingar och kompromisser?

I valanalysen föreslår vi att Socialdemokraternas stora uppdrag i vår tid är att åstadkomma ekonomisk rättvisa, till gagn för det stora folkflertalet. Vi tror att denna uppgift blir särskilt angelägen mot bakgrund av det rådande ekonomiska läget och den reforminriktning som Ulf Kristersson aviserat. Vilka nedskärningar kommer högerregeringen tvingas genomföra för att finansiera Tidöavtalets dyra önskelista? Vilka trygghetssystem kommer försvagas?

Men att prioritera strid på den ekonomiska politikens område innebär följaktligen också att vi bortprioriterar annat.

Vissa socialdemokratiska debattörer och skribenter har sedan början av förra veckan riktat kritik mot Magdalena Andersson, efter Expressens intervju med S-ledaren. Andersson gav där uttryck för samma principiella ståndpunkter som under valrörelsen: att det inte finns några väsensskilda olikheter mellan högerpartierna och Socialdemokraterna vad gäller migrations- och kriminalpolitiken.

Den S-ledda regeringen lade om migrationspolitiken efter flyktingkrisen 2015 och vidtog, under de två gångna mandatperioderna, åtskilliga straffskärpningar, polissatsningar och utökade befogenheter för ordningsmakten. När Magdalena Andersson valdes till Socialdemokraternas partiledare var hennes budskap tydligt: vi måste vända på varje sten för att knäcka gängen och segregationen. Denna kurs bör också ligga fast.

Vi tror att högern i stor utsträckning har fel svar på segregationen och brottsligheten, men vi måste också vara ödmjuka nog säga att vi inte heller har haft lösningarna, att vi har ett stort arbete att göra med vår egen politikutveckling.

Hade Socialdemokraternas bärande idé, själva syftet för rörelsen, varit ”generösare flyktingpolitik och en mjukare kriminalpolitik”, så hade vi tagit den kampen – trots att en stor majoritet av befolkningen vill ha minskad asylinvandring och hårdare straff för gängkriminella, trots att regeringen Kristersson uppenbart vill ha den inrikespolitiska debatten just där.

Det är fullt legitimt att socialdemokrater, drivna av solidaritet och medmänsklighet, vill hjälpa fler människor som flytt sina hemländer i syfte att skapa bättre liv för sig själva och sina barn. Det är också rimligt att ifrågasätta högerns stora fokus på straffskärpningar och ”hårda tag” som lösningar på gängvåldet – lösningar som ofta vilar på mycket lös empirisk grund.

Men det är också en fullt godtagbar socialdemokratisk uppfattning att välja den väg som Tiden föreslår. 

Diskussionen om rörelsens vägval måste ske på ett sakligt och konstruktivt sätt, med respekt för varandras perspektiv och åsikter.

Detta måste inte – och bör inte – innebära att vi lägger oss platt för populistisk och rättsosäker lagstiftning, för policy som bara är till för att jävlas med människor som kommit hit från andra länder, eller för åtgärder som låter hårda och verkningsfulla men inte ger effekt i verkligheten.

Ett sådant vägval innebär dock att vi lägger tyngdpunkten i konflikten längs den traditionella höger-vänsterskalan: Mot nedmontering av den generella välfärden och våra trygghetssystem, mot privatiseringar och vinstjakt i välfärden, mot angreppen på fackföreningsrörelsen, för en ekonomisk politik som gynnar det stora folkflertalet och gör det möjligt för varje individ att nå sina bästa stämningars längtan.

Båda dessa vägar – att fokusera på kampen för ekonomisk rättvisa respektive att fokusera på kampen mot högerregeringens migrations- och kriminalpolitik – är alltså legitima att välja.

Det är inget lätt vägval. Men Socialdemokraterna måste kunna ta beslut även i svåra frågor. Och vi som är verksamma i den svenska arbetarrörelsen måste kunna diskutera och utvärdera valförlusten utan att ösa invektiv över partivänner vars uppfattningar avviker från våra egna. Diskussionen om rörelsens vägval måste ske på ett sakligt och konstruktivt sätt, med respekt för varandras perspektiv och åsikter.

Ur en sådan mylla kan en opposition mot Kristerssons högerregering växa stark och livskraftig.

Martin Rynoson är opinionsredaktör för Aktuellt i Politiken och analyschef på Tankesmedjan Tiden.