Lodenius nya bok utmärkt odyssé över SD

Boken (utgiven på Atlas förlag) är en utmärkt odyssé över av alla händelser och alla personer som passerat igenom det parti som startades av nazister, men som i dag sedan länge sitter i riksdagen och, om Ulf Kristersson (M) får som han vill, hjälper honom till regeringsmakten i höst.

– Om nu Moderaterna försöker ställa in sig hos SD är det inte riktigt lika tydligt att SD försöker ställa in sig hos Moderaterna, säger Anna-Lena Lodenius som reagerade starkt när Ulf Kristersson i sitt tal i Almedalen plötsligt hyllade Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har nyligen kommit med första delen av sin så kallade vitbok om sin historia (och några dagar innan den här intervjun publiceras avslöjade Expressen att Tony Gustafsson som skrivit vitboken själv varit medlem i Sverigedemokraterna). Anna-Lena Lodenius berättar när vi ses för en intervju i juli att partiet ville att hon skulle skriva ett kapitel i en annan bok om SD, den som partiet gav ut när de fyllde 20 år. Något hon tackade nej till.

Hennes egen bok är uppbyggd kronologiskt med delarna: ”Den trevande starten 1979–1995”, ”Operation uppstädning 1995–2005”, ”Skåningarna tar över Cirka 1998–2010”, ”Riksdagspartiet 2010–2018” samt ”In i värmen 2018–2022”. Det finns även delar som ”Ideologiska vägval” och en användbar sammanställning av frågor där SD ändrat inställning, partiledare/talespersoner och valresultat.

Anna-Lena Lodenius säger själv att det inte är några nyheter och det kanske stämmer. Men för den inte helt invigde, och för andra, är boken både intressant och spännande läsning och väldigt användbar.

Är den förändring som SD då ändå till synes delvis har genomgått på riktigt? Mycket är en tillrättalagd förändring , menar Anna-Lena Lodenius. Som ett exempel nämner hon hbtq-frågor. Abortfrågan är hon mer osäker på. Dock är en fråga alltid central för SD, invandring, och där ändras ingenting.

– Allt ska ju helst kopplas till den frågan också. Går inte det är frågan inte intressant. Det är väldigt tydligt. Vad de tycker om vinster i välfärden är egentligen en mikrofråga i SD.

Ett tag kändes de som att de var på väg mot något slags arbetarparti, men vad hände sedan?

– Ja, i valet 2014 hade de som uttalad strategi att de ville nå bland annat kvinnor och storstadsväljare. Då körde de kampanjer om välfärden och snodde förslag rakt av från Kommunal. Det handlade om delade turer och fler händer i vården. Men hur arbetet i offentlig sektor organiseras är ju ingen lätt sak…

SD är pigga på att tala om vad som är fel, men har sällan några riktiga lösningar, menar Anna-Lena Lodenius, och lägger till att det är typiskt för populistpartier.

LO-kvinnorna gick inte att fånga, men LO-männen var lättare. Detta trots att Sverigedemokraterna på många sätt är ett löntagarfientligt parti. Har Socialdemokraterna misslyckats med att visa vad SD är för parti? Har man riktat in sig för mycket på den nazistiska bakgrunden?

– Ja, jag tror att man gjort det. Men jag tror också att många socialdemokrater som röstar på SD i dag har röstat på Moderaterna ett tag före. Vi har en högervåg i dag hos arbetarväljare som pågått längre än vad SD gjort. Många arbetare har aldrig gillat frågor om hbtq och feminism. Jag har jobbat där ute och vet hur det har låtit. För många var det nog ett ganska lätt byte att gå först till Moderaterna och sedan till SD, säger Anna-Lena Lodenius som menar att det är plånboksfrågorna som ändå hållit kvar arbetarväljare hos Socialdemokraterna.

I Lodenius bok finns många intressanta infallsvinklar på partiet Sverigedemokraterna. En av dem är att i början av partiets historia fanns det en idé om en bättre människa, något i stil med nazisternas kroppsideal. Samtidigt har alkoholen flödat. Hur går det ihop?

– De verkar faktiskt höra ihop. Det finns ju något problematiskt med miljöer som består av väldigt många unga män. Det här är ett ungt parti som är mansdominerat. De som bott nära dem i riksdagslägenheterna har varit väldigt trötta på det här.

Boken ”Svart på vitt – om Sverigedemokraterna” bygger på, som Anna-Lena Lodenius uttrycker det själv, hennes egen bokhylla. – Jag har gått igenom mina arkiv. Även om SD har funnits ganska länge nu så ser man verkligen att det är ett väldigt oprofessionellt parti. Jag tror många skulle bli förvånade när de såg hur länge det dröjde innan de hade en budget. Det här med formalia är en väldigt sen historia. När de kom in i riksdagen var det många problem med att de också skulle vara arbetsgivare. De är ett aktivistparti.