Lisa Pelling: Lyssna på människors erfarenheter

Vad fungerar bra i Sverige i dag? En man i 70-årsåldern i en hyreslägenhet i Fagersta svarar snabbt när han får frågan.

– Som pensionär så tänker man många gånger att det inte alls fungerar. Jag menar det är köer överallt, och det är arbetslöshet och det är skjutningar. Allt möjligt.

Vi har knackat på i trevåningshuset i centrala Fagersta. Junieftermiddagen lyser in genom fönstren, det är varmt ute men svalt i trapphuset där vi står med våra frågor. Fagersta är en utflyttningskommun, här har befolkningen minskat i princip varje år sedan början av 1970-talet.

– Fagersta var ju i framkant, med stålverket förr, säger han, men nu ser han inte mycket som ger hopp.

– Fagersta kommer dö ut, det finns ju inget! Vad ska vi bygga på? Fagersta kommer vara död 2050, kommer stå en skylt då bara: ”Här fanns Fagersta”.

Vi pratar om vad som är viktigt, i Sverige, i Fagersta, i vardagen.

– Jag tror ju inte att det blir krig, säger han. Jag tycker de skulle satsa mer pengar på annat än krig. Man skulle satsa på skolan, äldreomsorgen. De drar ju ner på allting.

Vilka tror du kommer att bli Sveriges största utmaningar i framtiden?

– Man är väl inne på sista tian nu, konstaterar han och skrattar. – Man behöver inte bekymra sig så mycket efter 2030 kanske. Sedan blir han allvarlig.
– Det är nog klimatet.

Det här samtalet, som jag och Marika Palmér Rivera återger i vår bok ”Livet som pågår här – samtal om klimatet och omställningen” är ett av över 200 samtal med människor på fyra orter i Sverige som vi och våra kollegor gjorde under ett par månader förra året. Vi gjorde intervjuer i Hultsfred, Fagersta, Ljusdal och Sollefteå, fyra kommuner som brottas med strukturella utmaningar. Platser som har ont om skatteintäkter, utflyttningsorter, nedläggningsorter. Samtidigt är de ofta rika på både naturtillgångar och framförallt: rika på erfarenheter.

Inte minst är de här orterna rika på konkreta erfarenheter av omvälvande omställningar: de har ställt om från bruksort till småindustri, från garnisonsstad till turistort, från guldårens snabba tillväxt till dagens långsamma utflyttning. Nu står de inför en ny omställning. Hur kan deras erfarenheter tas tillvara i klimatomställningen? Vad krävs för att människor ska uppfatta klimatomställningen som rättvis och önskvärd? Vilka andra problem behöver lösas för att klimatomställningen ska kunna accepteras och genomföras?

Vår undersökning, som genomfördes av Arena Idé med stöd av LO, gick ut på att förmedla insikter och perspektiv kring de här frågorna.

Vi konstaterar till att börja med att människor har märkt att klimatet förändras i hela Sverige. Det märks på att isen inte lägger sig på fiskesjön på vintern, i Sollefteå konstaterar en kvinna i 40-årsåldern att det ”varit vinter då det har varit bara regn och rusk, i januari. Det har varit vintrar då vi bokstavligt talat haft två meter snö, upp i kronan på äppelträdet. Så det har inte alls varit likt sig, utan ytterligheter.”

Oron för klimatet måste samsas med oro för andra utmaningar.

Lisa Pelling

Och människor är oroliga, som en kvinna i Ljusdal: ”Man kan fundera många gånger: vad lämnar jag över för jord till mina barnbarn? Jag tycker det är hemskt”, säger hon.

Men vi konstaterar också att oron för klimatet måste samsas med oro för andra utmaningar. Som att orten ska kunna finnas kvar – ”hela byn blir ett äldreboende” som en 19-åring i Färila i Ljusdals kommun uttrycker det, levnadskostnadskris ”allt blir dyrare, allt allt”, ekonomisk kris och kriminalitet, minskad service och sämre välfärd.

Vår kanske viktigaste slutsats är denna: det som behövs för att klimatomställningen ska fungera är förutsättningar för människor att ställa om. Jämlikhet, kort sagt. Om vi inte lyckas göra klimatomställningen rättvis och jämlik finns en risk för att det missnöjet som då oundvikligen uppstår utnyttjas. Av krafter som vill försena och försvåra omställningen till fossilfrihet, och av högerradikala krafter.

Men det finns hopp. Inte minst finns det hoppet i det lokala: människor är stolta över sin hembygd, ”jag tror på Långsele”, över sammanhållningen mellan människor, över ortens resurser. Men vem pratar om den lokala omställningen? Det undrar vi. Och konstaterar: Samtalet måste fortsätta.

Lisa Pelling är chef för tankesmedjan Arena Idé

Fotnot: Lisa Pelling är tillsammans med Marika Palmér Rivera aktuell med boken ”Livet som pågår här – samtal om klimatet och omställningen” som kommer ut 25 maj på Bokförlaget Atlas.