Lars Stjernkvist: Pragmatism behövs i flyktingfrågan

Det finns stunder då jag ångrar att jag blev socialdemokrat. Då jag skulle vilja tillhöra ett parti som lovar mest. För så är det, i nästan alla frågor finns det partier som är något radikalare, som vill gå lite längre än mitt eget parti. Som lovar några miljarder mer till välfärden, några fler utbildningsplatser eller ännu bättre arbetslöshetsförsäkring.

Det är emellertid korta stunder.

För i grunden tycker jag det är viktigare att åstadkomma resultat än att vara radikal och för att åstadkomma resultat krävs nästan alltid kompromisser. Och då menar jag inte bara kompromisser med andra partier, utan även med mig själv. Det är viktigt med politik eftersom det i nästan alla frågor finns inbyggda spänningar, motstående intressen. Alla goda förslag har baksidor. Välfärd är bra och mycket välfärd är ännu bättre, men välfärden ska betalas och det finns en gräns för hur höga skatterna kan vara. A-kassan och andra trygghetssystem behövs för att garantera allas rätt till trygghet. Samtidigt måste vi ha system som stimulerar till arbete och egen försörjning.

Alltså krävs avvägningar. Balans. För ett parti som vill regera, som vill ta ansvar, måste helheten fungera. Det var därför jag fastnade för Socialdemokraterna, för att vi är något av politikens tiokampare. Inte världsbäst i enskilda grenar, men med en politik som vinner i längden.

Vad vill jag ha sagt med den här lite snirkliga inledningen? Jo, det jag försöker säga är att vi ska vara rädda om den här pragmatismen, om insikten att resultat alltid är viktigare än radikalitet. Och att jag själv tyvärr inte alltid har lyckats hålla mig till den när det gäller migrationspolitiken.

När det gäller migration och integration har jag sjungit med i de radikalas kör. Jag har högljutt försvarat en generös flyktingpolitik men bara möjligen mumlat om baksidorna och problemen. Det finns, som jag ser det anständiga förklaringar. Det är inte helt enkelt att bemöta hat och hets med balanserade resonemang. Det krävs en väldig självkontroll för att behålla balansen när SD och andra förvanskar historien och sprider fördomar och förakt.

Men som sagt, jag är övertygad om att pragmatismen vinner i längden och att pragmatismen också behövs i flyktingfrågan.

Det är inte rasismen eller främlingsfientligheten vi borde oroa oss mest för, utan människors oro för att vi måste välja bort generositeten om det ska vara möjligt att försvara välfärden. Alltså krävs en politik som visar att det går att skydda de mest utsatta, och samtidigt ha kontroll över invandringen. Som visar att det går att försvara asylrätt och bejaka internationell solidaritet utan att Sverige ensamt tvingas ta ett orimligt stort ansvar för världens krig och förtryck.

Det är mot den här bakgrunden som jag hoppas att Socialdemokraterna fortsätter sträva efter en bred uppgörelse om migrationen. En kompromiss som bygger på de spänningar och målkonflikter som frågan inrymmer, och som just därför på ett väl underbyggt sätt försvarar asylrätten.

En sådan bred uppgörelse kräver kompromissvilja från vår sida. De som inte ser några problem med rörligheten kommer att vara kritiska.

De som vill stänga gränsen kommer att vara rasade.

Lars Stjernkvist