Lars Stjernkvist: En statsminister bör samla, inte polarisera

EU är på väg att enas om en mer samordnad flyktingpolitik, och det tycker jag är bra. Det är också bra att det förslag som just nu diskuteras ställer krav på alla länder och att det finns förslag om en snabbare process för dem som uppenbart saknar asylskäl.  Det är viktigt att försvara rätten att söka asyl, men det blir allt svårare när asylsystemet är hårt belastat av människor som flyr från fattigdom snarare än krig och förtryck.

Jag har inte tagit del av hela förslaget, och det finns säkert delar som behöver justeras. Det är en kompromiss, och det är en kompromiss präglad av vår tids oro för rörligheten över gränserna, men som sagt, jag är beredd att ställa mig på de positivas sida.

Politik handlar om just det: att välja sida

Jag är alltså på samma sida som den svenska regeringen och Socialdemokraterna. Vänsterpartiet förefaller vara det mest kritiska partiet men även Sverigedemokraterna har en hel del invändningar. Politik handlar om just det: att välja sida. När en fråga har diskuterats färdigt, och det är dags att fatta beslut, då handlar det om att säga ja eller nej. I den meningen är politiken tvåsidig.

Som bekant talar Sveriges statsminister Ulf Kristersson ofta om ”min sida” och om ”er sida”. Som om all politik vore tvåsidig, och att han alltid företräder en sida som står emot en annan.

Det är en förrädisk förenkling.

i det politiska vardagsarbetet deltar alla partier och då tar en förnuftig regering till sig kloka förslag från alla möjliga håll

Jag begriper självklart att Ulf Kristersson och Moderaterna måste försöka hålla ihop partierna på regeringssidan. Men i det politiska vardagsarbetet deltar alla partier och då tar en förnuftig regering till sig kloka förslag från alla möjliga håll. I politiken finns det inte bara två sidor av allt. Det finns för det mesta nyanser och gränslinjerna är inte alltid glasklara.

Ulf Kristersson regerar med hjälp av Sverigedemokraterna, men det betyder rimligen inte att han i alla sammanhang ser Muharrem Demirok (C) som någon på den andra sidan och Björn Söder (SD) som någon som alltid står på samma sida som han själv. Att han alltid i alla frågor ser Jimmie Åkesson som en bättre partner än Magdalena Andersson.

Det är en förrädisk förenkling av ytterligare ett skäl. Sveriges statsminister är hela Sveriges statsminister.  Han leder en regering, och självklart måste han göra vad han kan för att hålla ihop den. Då måste han ta särskild hänsyn till sina samarbetspartners.  Men det finns ingen poäng med att det i alla frågor finns en sida som står emot en annan sida och att alla beslut avgörs med några få rösters marginal.

det är inte bra när statsministern är den förste att förstärka politikens konflikter.

Självklart borde det vara en fördel  om det är möjligt att samla ännu bredare stöd för besluten. Därför ligger det i alla regeringschefers intresse att försöka åstadkomma breda kompromisser. Och framför allt, det är en självklarhet för en regering att ta till vara den breda samsyn som uppenbarligen finns i vissa frågor. Kort sagt, det är inte bra när statsministern är den förste att förstärka politikens konflikter.

Lars Stjernkvist är chef för kansliet för ett hållbart arbetsliv i Regeringskansliet. Han var kommunstyrelsens ordförande i Norrköping 2010–2020 och är tidigare partisekreterare (S)