Lars Engqvist: Demokratin kräver en ”tredje statsmakt”

Omvälvande samhällsförändringar sker ofta i relativt små steg. Först i ett längre tidsperspektiv blir hela förvandlingen uppenbar.

Detta gäller i högsta grad utvecklingen på mediemarknaden.

Låt mig illustrera genom att jämföra två utgåvor av Dagens Nyheter. Båda gavs ut den andra söndagen i oktober. Den ena 2019, den andra 1990.

Söndagstidningen från i år har 92 sidor i tabloidformat. 40 procent av innehållet är annonser, 60 procent redaktionell text. Tidningen från 1990 har 104 sidor i stort format, vilket motsvarar cirka 240 sidor i tabloid. 70 procent av innehållet är annonser, 30 procent redaktionell text.

1990-talets DN var således 2,5 gånger så omfattande som dagens tidning. Annonsutrymmet var 4,5 gånger större, det redaktionella utrymmet 1,5 gånger.

På tre årtionden har Dagens Nyheters papperstidning således förlorat mer än 75 procent av sina annonser. Tidningens digitala annonsintäkter har inte på långt när kompenserat förlusten.

Dagens Nyheters utveckling är inte unik. Hela tidningsbranschen står inför samma problem. Under de senaste fem åren har dagstidningarna förlorat 40 procent av sina pappersannonsintäkter motsvarande 2.1 miljarder kronor. Intäkter från den digitala annonseringen har under samma tid visserligen ökat med 550 miljoner, men sammantaget är förlusten nästan 1,6 miljarder under perioden. Och någon ljusning är inte i sikte. Hittills i år har dagspressens annonsintäkter minskat med 15–20 procent jämfört med förra året.

Tidningarnas försämrade ekonomi har mötts med såväl höjda prenumerationsavgifter som nerdragningar av de redaktionella resurserna. De höjda avgifterna har lett till kraftigt minskade upplagor och en tydligare klasskiktning av tidningsläsandet. De minskade redaktionella resurserna har inneburit att många lokalredaktioner lagts ned. Bara sedan 2015 har 400 journalistjobb försvunnit. I dag saknar var fjärde kommun en bemannad lokalredaktion.

”Men också i det nya landskapet kommer tillgången till en nyhetsförmedling, som bygger på traditionella journalistiska principer om sanningssökande, granskning av makten, faktakontroll, källkritik och källskydd vara avgörande för demokratins överlevnad.”

I det digitala medielandskapet har således den sekelgamla symbiosen mellan nyhetsjournalistik och kommersiell annonsering upplösts. Annonsörerna har hittat andra sätt att nå sina kunder än att gå via tidningarna. De stora vinnarna är de multinationella mediejättarna Google och Facebook. Men också i det nya landskapet kommer tillgången till en nyhetsförmedling, som bygger på traditionella journalistiska principer om sanningssökande, granskning av makten, faktakontroll, källkritik och källskydd vara avgörande för demokratins överlevnad.

Demokratin kräver en stark ”tredje statsmakt”. Därför är det nödvändigt att slå vakt om en oberoende public service. Men också att bygga ut det nuvarande presstödet till ett offentligt stöd till all dagstidningsjournalistik (oavsett distributionsform) som lever upp till vissa fastställda kriterier, exempelvis redaktionell närvaro utanför utgivningsorten.

För att ett sådant stöd ska ha någon reell betydelse måste det handla om väsentligt mer än de cirka 600 miljoner som nu går ut i presstöd, sannolikt det tredubbla beloppet.

I en riksdagsmotion föreslår Laila Naraghi med stöd av 14 andra socialdemokrater att Google och Facebook ska beskattas på samma sätt som de nationella aktörerna.

När det sker ökar statens inkomster med förmodligen minst lika mycket som ett nytt presstöd skulle kosta.

Lars Engqvist är tidigare chefredaktör, socialminister och landshövding