Moderaterna har inte bara en ny historieskrivning i sitt idéprogram. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) genomför en egen historierevision när det gäller sjukförsäkringen.

Moderaterna har inte bara en ny historieskrivning i sitt idéprogram. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) genomför en egen historierevision när det gäller sjukförsäkringen, enligt LOs välfärdsutredare Kjell Rautio.

Moderaternas historieskrivning har debatterats intensivt sedan Aktuellt i Politiken först uppmärksammade kritiken om ”historieförfalskning”. Men det är inte bara texten om kampen för rösträtt, jämställdhet och mot apartheid i det nya moderata idéprogrammet som är problematisk. Även beskrivningen av uppbyggnaden av det svenska välfärdssamhällets ifråga­sätts.

Där hävdas att den svenska välfärden och de små klyftorna uppstått som en effekt av moderata frihetsidéer om individualism och marknadsekonomi. En historieskrivning som socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) nu systematiskt marknadsför.

Kristersson driver nu ett eget historieskrivningsprojekt: ”Svensk välfärdspolitik 100 år”. Departementet har en seminarieserie inom ramen för socialförsäkringsutredningen. Kristersson reser även runt och håller föredrag och skriver artiklar på temat.
Kristerssons huvudtes är att ”den svenska välfärdsmodellen utvecklades under samsyn mellan höger och vänster”.

”Vi på Socialdepartementet (försöker) spegla varifrån vi kommer genom att blicka fram emot kommande välfärdsutmaningar”, förklarar Ulf Kristersson (M) sin mission i sitt nyhetsbrev.

Kristersson vill bygga vidare på insatser av den legendariske socialministern Gustav Möller (S) och högerledaren Gösta Bagge.

LOs välfärdsutredare Kjell Rautio kallar Kristerssons retorik för en ”direkt historieförfalskning”.

– Möller skulle rotera i sin grav om han hörde det.

I själva verket raserar Ulf Kristersson (M) de välfärdspolitiska reformer som Möller införde, enligt Rautio.

Möller, som själv som barn upplevt hur det var att stå med mössan i hand, drev utbyggnaden av den generella välfärden.

– Det värsta Gustav Möller visste var ”Fattigvårdssverige”. Det är precis det här som Ulf Kristersson och Moderaterna håller på att föra in igen. Man skär i de generella trygghetssystemen, sjukförsäkringen och a-kassan. Effekterna blir att människor i större utsträckning står på socialkontoret med mössan i hand och får hela sin ekonomi genomlyst med ett individuellt behovsprövat stöd.

Kristerssons retorik är densamma som den i det hårt kritiserade idéprogrammet: Att det inte är arbetarrörelsen som byggt upp välfärdsstaten och att det inte bygger på politiska reformer som Moderaterna varit emot mer än på marginalen. Att partiets slagits för individuella lösningar.

Kjell Rautio framhåller att det var den generella välfärden som gjorde människor fria och autonoma, inte som Moderaterna påstår i sitt idéprogram att moderata idéer om frihet och marknaden byggde välfärden.

– Det som Gustav Möller stod för, att bygga ut den generella välfärden, var en enorm frihetsreform. Det som gjorde att vi kunde bli individualister för att vi hade trygghet att luta oss tillbaka på, säger Rautio.

Moderaternas nya historieskrivning ska inte, enligt Rautio, som Fredrik Reinfeldt gjorde, avfärdas som ett harmlöst syftningsfel i en programtext.

– Det som Moderaterna nu håller på med är att vi ska förstå oss själva på ett sätt som passar med deras ideologi. Det är oerhört viktigt för självförståelsen hur vi definierar oss själva. Det är där den djupgående ideologiska striden går. Vad är det för värdesystem vi bär med oss? Vi måste blottlägga försöken till historierevision.

Kristersson ville avskaffa välfärdsstaten

”Som moderater och förkämpar för individuell frihet och marknadsekonomi har vi ett uppdrag att bekämpa och avveckla välfärdsstaten.”
Det skrev Ulf Kristersson 1990.

– Det vore faktiskt bra för Sverige om också kloka socialdemokrater hittar tillbaka till det bästa i sitt eget socialpolitiska arv.

Det skrev Ulf Kristersson (M) i tidningen Axess i mars i en uppmaning till breda uppgörelser om sjukförsäkringen.

Ulf Kristerssons eget socialpolitiska arv står dock i direkt kontrast mot den bild han nu vill ge av historisk samsyn kring den generella välfärdspolitiken. 1990 förnyade Kristersson som MUF-ordförande förbundets idéprogram med målet att avskaffa den generella välfärdspolitiken, eller ”den kollektiva välfärdspolitiken” som han kallade den.

”Det är viktigt att se det höga skattetrycket och den kollektiva välfärdspolitiken som varandras förutsättningar. De är samma andas barn, ’tvillingar’ inom samma politiska tankesfär den socialistiska”, skev Kristersson i en linjeartikel i Svensk Tidskrift 1990 med rubriken ”För en individuell välfärdspolitik”.

Kristersson ville se ett välfärdssystem där det ”skall vara individen som betalar sin sjukförsäkring, sparar för sin pension och betalar sitt eget boende och familjen som ordnar och finansierar omsorgen om barnen och de äldre.”

”Målet är att den kollektiva välfärdspolitiken i alla dess former och skepnader måste göra andra förlegade och felaktiga socialistiska system sällskap på historiens skräphög.”