Kata Nilsson: Alla resenärer är inte stockholmare som vill se sig omkring

Det händer att jag reser en del i jobbet. Infrastruktur är därför en av mina hjärtefrågor, eftersom jag dagligen ser var i landet den brister. Men detta kommer inte att vara en gnällig ”jag fick åka 120 mil och hit går inga tåg”-text, även om det är mitt favoritämne. Jag bor i Norrbotten, jag fattar att jag kommer ha längre att resa än många andra om jag ska på konferenser eller möten.

Det jag däremot vill ta upp är det man brukar kalla den urbana normen, eller storstadsnormen.

Urban norm är när personer, media, eller gud förbjude politiken, på olika sätt utgår från en urban världsbild. Som när en trasig rulltrappa i Stockholms tunnelbana blev riksnyhet, eller när Liberalerna gjorde en kampanj där de inte bara missade att det inte går att åka tåg till Piteå, utan dessutom inte specificerade varifrån man skulle ta detta tåg för det var väl tydligt mellan raderna att det antagligen var Stockholm.

Låt mig ge exempel på urban norm jag själv stött på. Jag hade varit på den säkerhetspolitiska konferensen Folk och Försvar i Sälen i två dagar. Jag var trött från att ha rest, deltagit i seminarier och suttit svettig på middagar med klädkod. Jag hade tagit bussen och tåget stod nu vid gaten på Arlanda till flyget som skulle ta mig hem till Norrbotten.

Det hade kommit en hel del snö och de gånger det gör det på Arlanda stänger de ner banor, för det är inte kostnadseffektivt att ha plogberedskap hela vintern för de få dagar det faktiskt kommer så pass mycket snö. Flygen blir försenade, folk blir frustrerade. I gaten tog personalen till orda och berättade att ”Inga flyg kommer att avgå till Luleå ikväll, så vi rekommenderar er alla att åka hem”.

Det var kanske bara ett olyckligt ordval, men det är lätt hänt att just storstadsbor förutsätter att passagerare på de plan som lyfter från Arlanda är stockholmare som vill se sig omkring, och inte personer som bara vill hem efter en lång konferens. Och det minskade framför allt inte frustrationen vid gaten.

Det är mitt mest klockrena exempel på urban norm. För jag har som sagt förståelse för att jag som norrbottning har längre till olika ställen, och att det ibland blir förseningar och inställda flyg, men det är förolämpande då att bli uppmanad att ”åka hem i stället”, och det är också därför det ibland blir texter som låter gnälliga.

Den urbana normen motverkas just av att placera konferenser på platser som Sälen, dit det förvisso är meckigt att ta sig, men det är nästan lika meckigt för alla. Och för det tar jag gärna en försening ibland, även om det innebär att mindre av min tid spenderas på den plats jag kallar hem.

Kata Nilsson är politisk redaktör på Piteå-Tidningen