Karl Anders Lindahl: När Kristersson vill visa sig stark gör han motsatsen

Utspelen, som kom tätt från M-kansliet, hade alltid en känsla av inkonsekvent tänkande och rubrikjakt över sig. Enligt Kristersson gjorde S-regeringen alltid för mycket, för lite, för snabbt och för långsamt. 

Vi var många som kände att det var väldigt skönt att Kristersson inte var statsminister på den tiden. 

Man hade ju kunnat tro och hoppas att det där vacklandet berodde på behaget av att sitta i opposition. Inte behöva ta ansvar eller följa upp, kunna glömma bort det dumma man sa och säga “vad var det jag sa?” när man träffat mitt i prick. 

Men nu när Kristersson har hetsat upp sig över världsläget visar det tydligt att han verkligen inte är en ledare. 

Efterspelet av krigsretoriken på mässan Folk och försvar i Sälen har mer handlat om regeringens ordval och Kristerssons syn på medborgarskap än på beredskap och försvar. Det och att vevradioförsäljare upplever en guldrush. 

Det stora och farliga problemet är bara att Ulf Kristersson inte kan följa upp den typen av utspel

Kristerssons regering skrämde först upp hela svenska folket. Det får man faktiskt göra om det är allvar. Det stora och farliga problemet är bara att Ulf Kristersson inte kan följa upp den typen av utspel. Han är för dålig på att kommunicera för att klara av det. Det finns ingen plan. 

Istället trasslade han in sig i utläggningar om hur han misstänker att vissa invandrare inte är beredda att försvara Sverige med livet som insats. Som om alla andra skulle vara det?

Så sent som 2017 skrev en toppolitiker inom Sverigedemokraterna på Twitter: “Putin, jag vet att du är en mycket god människa. Jag vädjar till dig: kom hit och avsätt vår landsförrädare till stadsminister (sic)”. Kanske Kristersson ska titta i det egna regeringsunderlaget innan han misstänkliggör invandrargrupper. 

Ulf Kristerssons problem är inte bara att han uppenbarligen är ett vandrande integrationsproblem, han är också osäker och svag som ledare. 

Statsministern verkar också ha genuint svårt att få fram vad han menar när han väl vill kommunicera något. 

Precis som alla andra högerpolitiker i världen nu för tiden vill han tilltala “vanligt folk” på landsbygden samtidigt som han vill leda en intresseförening för rika människor i städerna. Ulf Kristersson är helt enkelt inte tillräckligt skicklig för att klara av det. 

Det gör att det gång på gång blir pannkaka när något ska förklaras, tydliggöras eller utvecklas. Dessutom får man hela tiden intrycket av att Kristersson är oengagerad och trött.

I fredstid är detta beklagligt och frustrerande. I skarpare läge är det farligt. 

viktigt att ha en tydlig statsminister som kan lugna ner, ingjuta mod och ena

Sverige har under de senaste åren utsatts för flera påverkansoperationer, och ett upptrissat säkerhetsläge lär av allt att döma öka risken för utländsk påverkan. Då är det viktigt att ha en tydlig statsminister som kan lugna ner, ingjuta mod och ena. Kristersson har ännu en gång visat att han bara kan göra motsatsen. 

Högerextremismens segertåg i USA, Kinas växande makt, klimatförändringar och Rysslands imperiedrömmar är alla bevis på att vi går in i en allt osäkrare tid, där både politiska och geografiska kartor kommer att ritas om. 

Då behöver Sverige en stark regering och en ännu starkare statsminister. Det har vi tyvärr inte nu. 

Karl Anders Lindahl