Karin Sundin: Vems liv ska räknas mest i kön för vaccin?

Det är frågan som sätter tonen i nyhetsrapporteringen om vaccination mot covid-19, i de många debatterna om rätt och fel och i diskussionen om tillgången till vaccin i vårt land jämfört med i andra länder. 

I Sverige följer vi Folkhälsomyndighetens rekommendationer om prioritetsordning: Den som har störst risk att bli allvarligt sjuk i covid-19 ska erbjudas vaccinet före den som löper lägre risk för allvarlig sjukdom och död. Och eftersom den tydligaste riskfaktorn är hög ålder så är det äldre som går först. Undantaget är den vårdpersonal som står i frontlinjen för att bekämpa sjukdomen och sjukdomens konsekvenser, de som slåss för de sjukas liv. 

Vi andra får vänta. Oavsett vilken funktion vi har i samhället, oavsett hur fin titel eller hur hög social status vi har. 

Av arv och urminnes hävd gick kungen på tvären mot rekommendationerna och lät sig vaccineras framför pressfotograferna redan i mitten av januari. Det är förvisso möjligt att kungen på något sätt kvalar in i prioritetsgrupp 1, alltså bland dem som bor på särskilda boenden för äldre eller har hemtjänst enligt socialtjänstlagen. Men utan sådan förklaring blev bilden en pigg och glad kung som precis armbågat sig före i vaccinationskön. Om kungen ville framstå som föredöme genom att vaccinera sig offentligt kunde han ha gjort som de flesta andra 70-plussare får göra, vänta tills det blir dags för prioritetsgrupp 2. 

Efter kungen har det rullat fram exempel på exempel på hur behovsprincipen har frångåtts. I en kommun lät ansvariga chefer vaccinera sina anhöriga före andra. Andra chefer har ringt runt i jakt på vaccindos för egen del. Oavsett uppsåt har medias dom varit hård och upprördheten stor. Sjukvården har skyndat fram riktlinjer för att varenda överbliven dos vid dagens slut ska användas för rätt prioriteringsgrupp. 

Den strikta prioritetsordningen betyder inte att andra grupper inte är viktiga. Det betyder inte att lärare inte är viktiga. Det betyder inte att de av LOs medlemsgrupper ”inom samhällsviktiga funktioner” som LO-ledningen har krävt att regeringen särskilt ska skydda, inte är viktiga. Det betyder att funktionen som lärare, barnskötare och busschaufför i sig inte är en tydlig riskfaktor för allvarlig sjukdom och död. 

Det är en lång vår av väntan på vaccin vi har framför oss. För många kommer köandet vara svårt och ytterst frustrerande. Men samtidigt är det något vackert vi upplever i Sverige just nu. Det är principen om alla människors lika värde omsatt i praktiken. 

Karin Sundin är regionråd med ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågor i Örebro län