Kajsa Borgnäs: Det tar tid
att bli oberoende av rysk fossil energi
I avsky mot Putins krig i Ukraina har det rests krav på ett embargo mot rysk energi. Nord Stream 2 har redan lagts på is och EU har lagt fram en plan för att bli oberoende av rysk energi till 2027.
Det är rätt att rikta hårda sanktioner mot sektorer som gör ont för det ryska toppskiktet. För energisektorn är det dock oklart om fler sanktioner skadar ryska oligarker eller europeiska hyresgäster och företag mest. Situationen visar hur beroende europeisk ekonomi är av rysk energi. Låt oss tänka igenom scenariot en gång: vad skulle ett energiembargo mot Ryssland kunna betyda?
EU får 40 procent av sin gas från Ryssland, samt en mindre andel olja och kol. Främst gasimporten är kritisk: europeiska gasfält är gamla, investeringarna har sjunkit på senare år, lagren är tomma och med utfasningen av kol växer gasbehovet. Den växande asiatiska efterfrågan driver upp det globala gaspriset. Kriget i Ukraina bidrar till spekulation på gasbörsen.
Eftersom gaspriset bestämmer elpriset skulle ett snabbt energiembargo driva upp elpriset (också i Sverige) ytterligare. Detta drabbar hushåll och industriföretag som behöver gas för uppvärmning och processenergi.
Det är möjligt att EU till hösten skulle börja behöva ransonera gas. Den redan höga inflationen skulle få en skjuts, vilket gör räntehöjningar mer troliga. Kostar bensin och värme mer drar hushållen ned på annan konsumtion.
Vad vi i värsta fall riskerar här är alltså en situation inte olik 1970-talets olje- och inflationschock.
Staterna kan delvis kompensera detta genom mer offentlig konsumtion (och finansiella stödåtgärder), men många är redan högt skuldsatta efter coronakrisen och har begränsat utrymme att låna. Vad vi i värsta fall riskerar här är alltså en situation inte olik 1970-talets olje- och inflationschock. Då såg vi hur snabbt en akut energiknapphet kan leda till ekonomisk kris, med djupa sociala återverkningar.
Detta är inte skrämselpropaganda. Det visar att vi är långt ifrån energipolitisk självständighet. För att minska beroendet av rysk, fossil energi krävs i stället en mängd åtgärder som verkar långsiktigt. Gashandeln med länder som Qatar, Israel, Egypten och Cypern måste stärkas. Vi behöver mer förnybar energi och stärkta överföringskapaciteter mellan länder.
Den liberaliserade elmarknaden måste delvis återregleras, bland annat för att bygga upp gaslager. Det krävs ny infrastruktur och handel med grön vätgas.
För att minska beroendet av rysk, fossil energi krävs i stället en mängd åtgärder som verkar långsiktigt.
Gemensamt är att dessa åtgärder tar tid. Snarare än en quick-fix kan ett oberoende av rysk fossil energi endast åstadkommas genom successiv utfasning, inte ett akut stopp. En sådan strategi skulle inte ändra krigsförloppet i Ukraina på kort sikt. Men det är på detta sätt vi kan minimera pengaflödet till den ryska fossilsektorn utan att samtidigt strypa vår egen ekonomi.
Kajsa Borgnäs är chef på den tyska industrifackliga tankesmedjan Stiftung Arbeit und Umwelt
