Annons:
Annons:

Juridiken allt oftare vapen för klimatomställning

I många länder har juridiken blivit ett vapen för dem som kämpar för snabbare klimatomställning. I Sverige borde kommunerna kunna bli bättre på att använda sin tillsyn för att ställa hårdare krav, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt.

Det finns åtskilliga exempel på att domstolar över hela världen har fått ta ställning i frågor som rör klimatpåverkan – och på att processer mot såväl stater som storföretag varit framgångsrika. Bara under en vecka i maj kom två uppmärksammade domar.

Enligt Australiens federala domstol har miljöministern Sussan Ley en skyldighet att skydda unga människor från effekterna av klimatkrisen. Det var en grupp tonåringar och en nunna som gått till domstol för att stoppa ministern från att godkänna ökad kolbrytning i en gruva i delstaten New South Wales. Domaren gav visserligen inte de klagande rätt vad gäller kolgruvan, men däremot när det handlar om det övergripande ansvaret att skydda mot klimatförändringar.

Och en domstol i Haag i Nederländerna slog fast att oljejätten Royal Dutch Shells klimatplan inte är tillräckligt ambitiös. Shell, som är ett brittiskt-nederländskt företag med högkvarter i Haag, beordrades att minska koldioxidutsläppen med 45 procent till 2030, jämfört med 2019.

– Distriktsdomstolen i Haag beordrade huvudägaren, det nederländska moderbolaget, att genomföra åtgärder inom hela koncernen, oavsett i vilket land de bedriver verksamhet. Det gör domstolen eftersom den menar att huvudbolaget stakar ut klimatpolicyn för hela koncernen, säger Jonas Ebbesson, professor i miljörätt vid Stockholms universitet.

Det är enligt honom ett nytt och radikalt sätt att tänka.

Jonas Ebbesson, professor i miljörätt.

– Diskussionen om moderbolags ansvar för dotterbolag har funnits i många år. Shellmålet är ett innovativt sätt att gripa sig an det, hela ansvaret läggs på det övergripande ägarbolaget. Det kan bli frågan om jätteböter om det inte följer åläggandet.

– Jag vet inte om det kommer stå sig hela vägen till Högsta domstolen men jag tycker att domstolen har tänkt till.

Det finns många fler exempel på klimatfrågor som tagits upp i domstol. Mellan 1 500 och 2 000 världen över, uppskattar Jonas Ebbesson.

– Det är olika konstellationer som drivit processerna. Det kan vara miljöorganisationer, det kan vara stater som driver processer mot företag eller delstater mot en federal regering.

Till exempel underkände den tyska författningsdomstolen landets nya klimatlag från 2019.

Högsta domstolen i Nederländerna slog efter en lång rättsprocess fast att staten brutit mot de grundläggande mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen då man inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att minska utsläppen.

I Colombia stämde en grupp barn och ungdomar presidenten för att de menade att skogsavverkning kränkte deras konstitutionella rättigheter och fick rätt av domstolen.

Pakistan anmodades av en domstol 2015 att genomföra flera åtgärder för att stoppa klimatförändringarna efter en stämning från en jordbrukare.

Och i mitten av juni i år slog en domstol i Bryssel fast att Belgiens misslyckande med att uppnå klimatmålen innebär att staten bryter både mot belgisk lag och mot Europakonventionen (rätten till liv och rätten till skydd för privat- och familjeliv).

En positiv bieffekt av domstolsprocesser är enligt Jonas Ebbesson att klimatfrågorna får uppmärksamhet och att det blir tydligt vad det handlar om.

Och även om man förlorar processen kan det vara värdefullt att belysa att lagstiftningen inte räcker till.

– Den här typen av rättsprocesser kan också påminna oss om att alla har ett ansvar – stora företag, stater och så vidare.

Liknande processer skulle kunna bli aktuella i Sverige. Det skulle till exempel kunna handla om huruvida Sverige lever upp till sin egen klimatlag, eller till åtaganden som staten har enligt Parisavtalet eller Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

– Europadomstolen har sedan mitten av 1990-talet utvecklat en praxis om hur konventionen kan tillämpas i olika miljösammanhang. Det är inte långsökt att man kan föra liknande resonemang också i fråga om klimatet.

Europakonventionen är från tidigt 1950-tal, innan miljödebatten hade tagit fart.

Konventionen innehåller varken ordet miljö eller klimat men de senaste åren har flera nationella domstolar haft mål som har handlat om att tillämpa den på klimatfrågor.

– Europadomstolen har sedan mitten av 1990-talet utvecklat en praxis om hur konventionen kan tillämpas i olika miljösammanhang. Det är inte långsökt att man kan föra liknande resonemang också i fråga om klimatet.

Processer av det här slaget handlar om att bedöma om staten, eller någon annan aktör, gör det den är ålagd att göra. På det viset kan det vara en bra metod att driva på utvecklingen, menar han.

– Det är inte så att klimatpolitiken ska drivas i domstol, men det räcker inte att ha klimatlagar som är ambitiösa om de inte efterlevs. Grundstommen i en rättsstat är att staten och kommunerna eller vilka det nu kan vara måste följa de regler man har antagit.

Om en process mot staten bifalls handlar det inte om att någon eller några blir personligt ansvariga.

– Det handlar om att man kan hålla staten ansvarig att göra vissa saker. Vi har aldrig haft någon process av det slaget på klimatområdet i Sverige.

I princip skulle någon kunna stämma den svenska staten för att den inte uppfyller sina åligganden – men om det skulle krönas med framgång är en annan sak. Bara för att den nederländska staten blivit ålagd att sänka sina utsläpp behöver inte Sverige dömas på samma sätt i svensk domstol.

– Även om en svensk domstol säger att Europakonventionen är tillämplig på krav på klimatåtgärder kanske den skulle bedöma att Sverige har gjort tillräckligt, utifrån vad man kan kräva för att leva upp till konventionen. Men om forskare eller Klimatpolitiska rådet tydligt visar att Sverige inte klarar det klimatpolitiska målet med de åtgärder som regeringen presenterar, då menar jag att det skulle vara möjligt att hålla staten ansvarig. Domstolen skulle då kunna beordra staten att genomföra hårdare åtgärder.

Överhuvudtaget tycker Jonas Ebbesson att det har förts överraskande få klimatprocesser i Sverige. Det skulle kunna handla om att företag inte beviljas tillstånd för en viss verksamhet eller om att en kommun ålägger en verksamhet att byta värmepanna av klimatskäl. Eller om att ett kommunalt energiverk behöver använda en större mängd förnybar energi.

– Det behöver inte bara handla om att förhindra utsläpp utan också om att anpassa sig till de förändringar som vi nog står inför. Där har kommunerna ett ansvar att till exempel detaljplanera så att man undviker översvämningar.

Inte minst tycker han att kommuner, som är tillsynsmyndighet för många verksamheter enligt miljöbalken, borde kunna vara mer aktiva.

– I över 20 år har kommunerna kunnat driva klimatpåverkan genom tlllsyn men det har knappast skett alls i Sverige, vilket är lite märkligt.

Cirka 750 stora företag är undantagna den kommunala tillsynen eftersom de ingår
i EUs handel med utsläppsrätter, men det lämnar ändå många verksamheter som släpper ut koldioxid att ställa högre krav på.

– Det handlar om åtskilliga verksamheter som omfattas av kommunal tillsyn. I de fall den energieffektivare tekniken inte är mycket dyrare än annan, borde krav ställas på verksamhetsutövare att skärpa sina åtgärder i syfte att begränsa klimatuppvärmningen.

Fakta

Miljöbalken trädde i kraft 1999 och ersatte bland annat naturvårdslagen, miljöskyddslagen, vattenlagen, miljöskadelagen och lagar om förbud mot dumpning av avfall i vatten och om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Portalparagrafen lyder:

“Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl.”

Sverige är ansluten till en rad konventioner på miljöområdet, bland annat Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar som trädde i kraft 1994. Parisavtalet förtydligar och konkretiserar klimatkonventionen och sätter upp målet att länderna ska hålla den globala uppvärmningen under två grader, men helst under 1,5 grader.