Johan Lindholm: Karensavdraget måste bort!
Karensavdraget är en klasslagstiftning som ska väck. Så enkelt är det.
Jag slås av det bifall jag får när jag framför denna självklarhet till fackliga kamrater och socialdemokrater jag möter.
De förstår att karensavdraget slår hårdast mot de arbetare som varje dag går till jobbet och ser till att samhället fungerar. Under coronapandemin kunde nio av tio av LO-förbundens medlemmar inte jobba hemifrån. Samtidigt har det i tjänstemannayrkena utvecklas allt fler metoder för att kunna arbeta från hemmet, trots lättare sjukdom eller sjuka barn. Därmed undgår man inkomstförlust.
Men en styckare eller undersköterska jobbar inte hemifrån, inte heller ett butiksbiträde eller en snickare.
Arbetsmarknaden dras isär. Det handlar om arbetsmiljö, där arbetare utsätts för mer smitta och fara. Men också om ekonomi, där ökade löneklyftor mellan arbetare och tjänstemän förstärks av karensavdraget. För arbetarrörelsen är detta en oacceptabel utveckling som måste brytas. Här har sjukförsäkringen en nyckelfunktion.
Vab, utvecklingssamtal i skolan, sjukdom, läkarbesök. Listan kan göras lång på händelser där arbetare måste anmäla frånvaro från jobbet. Tjänstemän kan klara av mycket av detta utan att förlora en semesterdag eller betala med minskade inkomster. Inte nog med att arbetare tjänar mindre, de bestraffas också för att statens försäkringssystem är orättvist konstruerade.
Vissa framför att karensavdraget utgör en rimlig självrisk i sjukförsäkringen, som om man glömt att ersättningen är 80 procent av lönen och minskande över tid. Redan där så snål att lågavlönade grupper har svårt att vara sjuka en längre tid.
För medlemmarna i LO-förbunden står valet ofta mellan att riskera sin privatekonomi när sjukdom bestraffas med en hel förlorad dagsinkomst, eller att riskera sin framtida hälsa genom att jobba trots sjukdom. Inte minst gäller detta dem med tidsbegränsade och osäkra anställningar.
Ni som fortfarande försöker försvara en reform som Carl Bildt-regeringen införde 1993 är svaret skyldiga. 90-talskrisen är sedan länge över och vi vet att karensavdrag inte leder till mindre sjukfrånvaro.
Hur kan en socialdemokrat försvara att personer som har privilegiet att kunna arbeta hemma kan fortsätta göra det krassliga, medan en fabriksarbetare, en servitör eller en snickare får stanna hemma med en extra straffavgift för sjukdom?
Varför ska svenska arbetare till skillnad från arbetare i våra grannländer misstänkliggöras för fusk och straffas med en inkomstlös dag när de blir sjuka?
Förklara logiken i att människor i en mycket tuff ekonomisk tid ska känna sig tvungna att gå till jobbet sjuka för att de inte har råd med inkomstbortfallet, och därmed öka smittspridningsrisken.
Det var för att minska denna risk som karensavdraget avskaffades tillfälligt under pandemin. Lärde vi oss inte något alls av det?
LO godtar inget annat än att karensavdraget avskaffas, för alla och för alltid.
Johan Lindholm
Bristen på tydliga vallöften som riktade sig mot arbetargrupper var en bidragande till valförlusten 2022 och Tidöregeringens tillträdande. Utredningen om karensen som tillsattes innan valet och löftet om avskaffad karens för vissa grupper var steg åt rätt riktning. Men det krävs mer än steg, det krävs tydlighet och konsekvens.
LO godtar inget annat än att karensavdraget avskaffas, för alla och för alltid. Det är inte värdigt Sverige, och det är inte värdigt Socialdemokraterna att acceptera denna fundamentala orättvisa på arbetsmarknaden.
Vill Socialdemokraterna ha stöd av arbetargrupperna i kommande val måste karensavdraget bort.
Johan Lindholm är ordförande för LO