Johan Lindholm: Det har varit för lång tid av dålig leverans
Som fortfarande ganska nybliven LO-ordförande har mycket av min tid gått åt att besöka arbetsplatser runt om i landet. Främst i branscher där jag själv inte varit aktiv tidigare. Jag behöver skaffa mig en heltäckande bild över hur svensk arbetsmarknad ser ut och vilka problem som LO-förbundens medlemmar upplever. Jag vill uppleva deras styrka och kraft och tillsammans med dem hitta svar på hur facken stärks och hur vi kan bygga ett bättre samhälle för vanligt folk. Jag vill vara språkröret från Sveriges arbetsplatser, ut till makthavare.
Ofta är arbetare några som det pratas om, men inte med. Det sprids nidbilder över hur arbetare är och vad de tycker. Det där måste vi ifrån. Arbetare är inget konstigt. De är ryggraden i vårt samhälle och förtjänar att skildras på ett rättvist sätt.
Som han jag träffade som jobbar i butik som berättade om hur hans arbetstid hyvlats från en dag till en annan och lönen följde med ner i källaren, som hon som jobbar i hemtjänsten och berättade om hur arbetsskor inte ingick i jobbuniformen och hur skorna slits ner varje år, som småbarnsmamman jag träffade som kämpade med vab och sjukfrånvaro på ett sätt som tjänstemän svänger runt med hemmajobb och vobb.
Socialdemokrater såväl som borgare tillåter sig prioritera ner och bort arbetares intressen.
Problem som kan lösas med politik och med facklig kamp för rättvisa, men där lösningarna lyst med sin frånvaro. I stället har problemen mötts med axelryckningar och försök att rikta blicken åt annat håll. Socialdemokrater såväl som borgare tillåter sig prioritera ner och bort arbetares intressen.
Jag tar med mig några tydliga budskap från mötena med LO-förbundens medlemmar. Det är människor som vet precis hur vårt samhälle fungerar, människor som är engagerade i hur vi kan och måste förbättra Sverige. Människor med berättigade krav och förväntningar på politiken och facket. De lever mitt i välfärdens nedskärningar, ser hur barnen riskerar att ramla ner i gängens nät, kämpar varje månad mot matpriser och ränteocker. Det de här människorna säger måste vara grunden för hur Sverige ska utvecklas. För ett rättvist Sverige. Så låt mig skicka med några tankar på vägen.
De är besvikna. De förväntar sig mer. Av den borgerliga regeringen, men också av Socialdemokraterna. Det har varit för lång tid av dålig leverans. Samhället har blivit sämre för stora grupper. Medan politiker bråkar med varandra om de senaste skandalerna hamnar verkliga politiska problem i skymundan. Att resurspersonen i tonåringens skola försvinner, att pendeln till jobbet bara går i tid varannan gång, att lönen inte räcker till. Att personalen på morsans äldreboende inte har tid, att tänderna går sönder, att värdet av barnbidraget gröps ur.
Det är inget konstigt att det här missnöjet tar sig olika politiska uttryck. Att de tappar tron på politiken och på S som parti. De har rätt att vara besvikna, jag är också besviken på det. Men jag har också tron på att det här går att rätta till.
Om Socialdemokraterna vill vara ett parti för dessa människor då krävs det helt enkelt politisk leverans. I kommuner och regioner där S styr, och i rikspolitiken behöver ordentlig politik presenteras. Ingen imponeras längre av tomma löften och pliktskyldiga utfästelser.
Johan Lindholm är ordförande för LO
