Jenny Åkervall: Högern som håller på att radikaliseras snarare än SD
Åkessons osannolika moskéutspel förråar den politiska debatten i Sverige ytterligare. Dessutom ökar terrorhotet mot Sverige och svenskarna och vår Natoansökan försvåras. Samtidigt sitter M och KD still i båten och eldar på det trumpistiska tonläget ytterligare.
Radikaliseringen av den svenska högern fortsätter. För någon vecka sedan stod statsminister Ulf Kristersson i Sveriges riksdag och anklagade Socialdemokraterna för att vara terrorromantiker. Och i helgen, under SDs landsdagar, kom en rad aggressiva och hatfulla attacker från Jimmie Åkesson riktade mot Sveriges muslimer. Åkesson vill bland annat riva moskéer, förbjuda muslimska symboler och riva upp medborgarskap för människor ”som inte sköter sig”. I sin retorik använde Åkesson sig dessutom upprepade gånger av ordet ”islamister” och likställde det med Sveriges alla muslimer.
Framför allt borde M, L och KD vakna och inse att de måste sluta agera stödpartier till ett främlingsfientligt parti som försätter Sverige, svenskarna och demokratin i fara.
Åkessons extrema uttalanden borde vara en väckarklocka för alla som värnar om ett öppet, demokratiskt Sverige. Framför allt borde M, L och KD vakna och inse att de måste sluta agera stödpartier till ett främlingsfientligt parti som försätter Sverige, svenskarna och demokratin i fara. Åkessons uttalande försvårar vår Natoansökan och försämrar säkerhetsläget i Sverige, ett säkerhetsläge som redan var kritiskt efter de av SD påhejade koranbränningarna. Detta i ett läge då det pågår ett krig i vårt närområde, Finland utsätts för ryska hybridattacker och vi uppmanas att dölja att vi är svenskar när vi reser utomlands.
Debattörer i Sverige pratar nu om en radikalisering av SD. Kanske är det ett sätt att döva det dåliga samvetet. Det offentliga Sveriges naivitet kring SDs politiska agenda har de senaste tio åren varit stor. Man har låtit sig luras av kostymer och prydliga frisyrer. Samarbetet med M, L och KD har neutraliserat partiet och effektivt hjälpt dem tvätta bort extremstämpeln. Men också hjälpt SD att tillskansa sig reell politisk makt – genom Tidöavtalet, som ordförande i viktiga utskott i riksdagen men också genom samarbeten med borgerliga partier på regional och lokal nivå. Inte undra på att stämningen på SDs landsdagar andades framgångar och triumf.
Men Åkessons utspel i helgen visar tydligt att SD är samma parti det alltid varit. Det är samma gamla SD som konsekvent – och alltmer segervisst – driver sin agenda framåt. Målet är detsamma som för 35 år sedan: ett etniskt och kulturellt homogent samhälle där minoriteter ska tryckas tillbaka eller i bästa fall inte vara en del av Sverige. Just nu står muslimerna i skottgluggen för SD, tidigare var det judar. Vilka minoriteter väntar härnäst?
I själva verket är det nu en radikalisering av M och KD som pågår, partier som i sin desperata jakt på väljarstöd har förflyttat retoriken till något som låter allt mer som Trump och Putin.
I själva verket är det nu en radikalisering av M och KD som pågår, partier som i sin desperata jakt på väljarstöd har förflyttat retoriken till något som låter allt mer som Trump och Putin.
Regeringsmakten går före allt annat, inklusive demokratiska värden och principen om alla människors lika värde. Så Ulf Kristersson, Ebba Busch och Johan Pehrson fortsätter att sitta still i båten. Deras regerings överlevnad är beroende av Sverigedemokraternas välvilja. Ett parti som är större än M, KD, L tillsammans.
Jenny Åkervall är chefredaktör för Aktuellt i Politiken