Jenny Åkervall: Har vi närt en genvägsgeneration?
Har vi närt en genvägsgeneration? undrar Jenny Åkervall.
Vad ska du bli när du blir stor? En klassisk fråga barn ställer till varandra. När jag var liten – i slutet på 70-talet – löd svaren oftast yrken som brandman, frisör, sjuksköterska, polis. Frågar du dagens unga är det gissningsvis annat ljud i skällan.
Tolvåriga dottern och hennes kompisar pratar om ”kändis” som ett yrke, uppenbart präglade av att ha vuxit upp med sociala medier och Tiktok framför näsan. Och runt vårt middagsbord handlar vart och varannat samtal med de äldre barnen om bitcoinklipp och olika sätt som AI skulle kunna skapa genvägar i livet.
Det är så klart fullt möjligt att jag och maken misslyckats kapitalt med att uppfostra våra barn. Men jag hör samma tongångar även bland andra unga. Och när undersökningsföretaget Yougov för ett par år sedan frågade unga svenskar vilka jobb de drömmer om låg ”entreprenör” i topp.
Att snabbt jobba ihop en förmögenhet och sedan dra sig tillbaka på en söderhavsö, tycks vara sinnebilden av ett framgångsrikt yrkesliv för många i generation Z
Att snabbt jobba ihop en förmögenhet och sedan dra sig tillbaka på en söderhavsö, tycks vara sinnebilden av ett framgångsrikt yrkesliv för många i generation Z, det vill säga de födda mellan 1997 och 2012. De är en växande grupp på arbetsmarknaden och beräknas utgöra 27 procent av arbetskraften i OECD-länderna år 2025.
Utvecklingen måste ses mot bakgrunden av en extrem samhällsutveckling. En period då vi haft tillväxt på rekordnivåer, börsen slagit otaliga rekord, köpkraften likaså, låga räntor har gynnat kapitalstarka individer som tagit stora risker i sina investeringar. Där antalet miljardärer i Sverige har ökat dramatiskt.
Det tidigare idealet om att kunskap är makt har ersatts av en övertygelse om att pengar är makt
Fler unga än någonsin köper i dag aktier på börsen. Bitcoinkulturen och medieprofiler som ”pengabingen” och ”miljonär innan 30” har eldat på idéen om att det går att göra snabba cash utan någon större arbetsinsats. Det tidigare idealet om att kunskap är makt har ersatts av en övertygelse om att pengar är makt.
Generation Z har också fått bevittna framväxten av den nya gig-ekonomin med utsatt daglönearbete. Men den tycks å andra sidan inte locka. Enligt konsultföretaget Deloittes stora generationsundersökning karaktäriseras generation Zs inställning på arbetsmarknaden av höga krav. Deras arbetsplats ska skapa mening och ta socialt ansvar, ge bra lön, erbjuda mångfald, liksom utveckling och flexibiliteten att kunna jobba på distans.
Knappast orimliga anspråk. Tvärtom, det låter snarare som en framgångsformel för ett hållbart arbetsliv. Vi har också en demografisk utveckling där vi förväntas orka jobba längre och där färre ska försörja allt fler.
Välfärden står inför en gigantisk kompetens- och resurskris. Här kan förmågan att hitta smarta, innovativa (gen?)vägar för att med krympande resurser klara välfärdens uppdrag komma väl till pass.
Generation Z – om än med en tyglad individualism – torde med andra ord vara utmärkta kandidater för ett fackligt och politiskt engagemang. Här har vi ett jobb att göra.
Jenny Åkervall är chefredaktör
