Jenny Åkervall: Befriande tydlighet från S om marknadskaoset

Magdalena Andersson har i ett linjetal dragit upp en tydlig konfliktlinje mot högern i synen på de senaste decenniernas utförsäljningar och privatiseringar. Det är dags att göra upp med marknadsmisslyckandena, var huvudbudskapet.
Nu gäller det för S att också leverera en politik som på allvar gör upp med 30-40 år av tämligen ohämmad marknadsliberalism.

Det var uppenbart att Magdalena Andersson och partiledningen ville markera att det inte var en pressträff i mängden. Inbjudan gällde ett ”linjetal” och det hölls på partihögkvarteret på Sveavägen 68 i Stockholm inför ett fullsatt auditorium.

I talet pekade Andersson ut ”en ny riktning för Sverige” där en central del av arbetet handlar om att städa upp marknadskaoset i de skattefinansierade verksamheterna.

Tanklösheten med vilken flera högerregeringar har avreglerat samhällsviktiga verksamheter i Sverige är monumental.

”Äntligen!” utbrister nog många socialdemokrater runt om i landet. Vi är många som känner stor frustration över den privatiserings- och avregleringsvåg som de senaste decennierna fått svepa fram relativt ohindrat genom den svenska samhällskroppen. Tanklösheten med vilken flera högerregeringar har avreglerat samhällsviktiga verksamheter i Sverige är monumental.

Som ett resultat tillhör Sverige i dag också till ett av världens mest extrema länder när det kommer till andelen privata aktörer inom välfärden. Med en rad allvarliga problem som en konsekvens. Vinstjakt och betygsinflation i marknadsskolan och kriminella och oseriösa aktörer inom välfärden och andra samhällsviktiga funktioner, för att nämna några av de mest slående exemplen.

Men det finns fler. Magdalena Andersson räknade i sitt tal upp åtskilliga exempel där privatiseringar lett till stora marknadsmisslyckanden. Apoteken, sjukvården, livsmedelsförsörjningen, elnätet, järnvägen (”Det finns länder där tågen går i tid”).

”Sammantaget har ett i grunden osvenskt marknadsexperiment fått gå alldeles för långt”, konstaterade Magdalena Andersson och pekade på att marknadsmisslyckandena har förvärrat samhällsproblemen i Sverige och drivit på ekonomiska klyftor och segregation. Och dessutom gjort det svårare för politiken att göra något åt det.

Efter talet kom gnället från en del förståsigpåare på vänsterkanten som ett brev på posten: För sent, inget nytt och varför gjorde ni inget när ni själva satt i regeringsställning?  

Låt dem gnälla säger jag.

Talet kändes befriande i sin ideologiska tydlighet, fjärran från de jippoartade aktiviteterna som högerprojektet Folklistan ägnade sig åt på annat håll.

Talet kändes befriande i sin ideologiska tydlighet, fjärran från de jippoartade aktiviteterna som högerprojektet Folklistan ägnade sig åt på annat håll. Och äntligen en konflikt som inte handlar om vem som har högst tonläge i invandringsfrågan. I stället riktade Andersson ljuset mot det som en stor andel av svenska folket faktiskt nu ifrågasätter: ett vårdslöst experiment med vår välfärd och trygghet, ett experiment som måste få ett slut.  

SD-regeringen har all anledning att känna stor oro. Enligt den senaste nationella SOM-undersökningen vill rekordfå svenskar minska den offentliga sektorn. Samtidigt som motståndet mot vinstutdelning i skattefinansierade verksamheter är rekordstort.

Andersson refererade mer än en gång i sitt tal till sin bakgrund som nationalekonom och studier vid Handelshögskolan i Stockholm och på Harvard. Hon har också stor trovärdighet när hon pratar ekonomi. S mäter alltid högst i frågor som rör välfärden.

Nu gäller det för Socialdmeokraterna att fylla på med politik som följer den nya riktningen.

Nu gäller det för Socialdemokraterna att fylla på med politik som följer den nya riktningen. Det arbetet har redan påbörjat, genom de elva politikutvecklingsgrupperna och genom arbetet med nytt partiprogram.

Samtidigt fortsätter utvecklingen i Ulf Kristerssons och Jimmie Åkessons Sverige att gå åt fel håll. Framtidstron minskar, vi har flera parallellt pågående kriser: en sjukvårdskris, en bostadskris och en kostnadskris. Lägg till det ett utsatt säkerhetspolitiskt läge där det finns anledning att känna oror för Sveriges robusthet inför ett militärt angrepp.

Magdalena Anderssons nya riktning för Sverige kommer inte en dag för sent.

Jenny Åkervall är chefredaktör