Jämtins rättviseresa

15 oktober 2003.

– Kom in i mitt nya rum. Lite finare än på 68:an skojar nya biståndsministern.

Flytten från Palmecentret i partihögkvarterets lokaler till UD kom oväntat. Men Carin Jämtin är van att röra på sig. Sysslar man (och föräldrarna) med biståndspolitik ingår det i livet.

1980. Rhodesia har befriats och Zimbabwe är Afrikas nya framtidsland. Carin Jämtin, 16, går på flickskola i skoluniform med hatt och vita strumpor.

– Det var jag, en svart tjej och en indisk tjej, alla andra var vita ”rhodesier”, som var hyfsat rasistiska. De förstod inte varför jag inte kommit dit innan 1980 och hjälpte dem med sitt land, berättar Jämtin.

– Man måste också förändra förtryckarnas kultur- och sinnesvärld för att de ska vara med och bygga ett land. Det är en nog så viktig del som att bygga vägar, dammar eller skolor. Det är en viktig lärdom.

Något gick snett i Zimbabwe. Carin Jämtin säger att alla, Sverige, EU, FN har anledning att vara självkritiska. När Sverige som första land avbröt biståndet i protest mot Mugabes politik var det redan för sent.

2002. Carin Jämtin, 39, flyttar in på UD och tar över ansvaret för svensk biståndspolitik. Hon tar vid i ett skede när politiken ska anpassas till en ny globaliserad värld.

Insikten att förbättrade handelsavtal för u-länderna i pengar är värt tre gånger så mycket som det samlade biståndet och att varje kossa i EU subventioneras med två dollar om dagen medan tre miljarder människor tvingas leva på under två dollar om dagen, manar till ett annat perspektiv. En bred utvecklingspolitik ska genomsyra alla departement. Handels- jordbruks-, miljö- och biståndspolitik dra åt samma håll. I höst ska riksdagen formulera målen. Jämtin får nästa år ansvaret att förverkliga dem och redovisa regeringens samlade fattigdomsbekämpning för riksdagen.

– Jag får ta de andra ministrarna i örat, skrattar Jämtin.

Även om biståndet är på väg upp mot en procent, vilket i pengar motsvarar en kraftig ökning från 22 till 30 miljarder kronor, så blir Jämtins uppdrag alltså ännu större än så.

Hur hamnade hon här?

1987. Carin Jämtin går med i SSU. Hon engagerar sig i Sydafrikafrågan. Men egentligen är det inte den internationella politiken utan miljöfrågorna som är drivkraften.

Hon är 23 år och gör en sen men snabb karriär i SSU. Går alla kurserna på ett år och blir förbundskassör och sedermera förbundssekreterare under Karl-Petter Thorwaldssons ordförandeskap i början av 1990-talet.

Radikal Stockholm stadare? Inte direkt.

– Tråkigt nog har jag alltid varit en rationell mittenlinje-person. Och jag har alltid varit för EU, säger Jämtin.

Miljömedvetandet lever kvar. Carin Jämtin tillhör dem som maniskt letar rättvisemärkning i livsmedelsaffärerna hemma i Högdalen.

– Jag gör faktiskt det. Fråga mina kompisar de tycker jag är odräglig. Kaffe, bananer, choklad, te. Det finns jättefina exempel på hur mycket bättre teplantagearbeterskorna har fått det. Det handlar inte bara om goda arbetsvillkor utan om att de får ett fast pris och betalt i förväg så att de slipper låna medan de väntar på skörden.

– Det andra man kan göra är att köpa kravmärkta varor. 40-procent av barnen som föds på bananplantagerna har någon form av missbildningar.

Tror du att alla de andra i regeringen köper rättvisemärkt?

– Nej.

Egentligen hade hon tänkt sig en annan bana än föräldrarna. Men ”äpplet ramlade in under trädet” och hon blev biståndshandläggare på Palmecentret och sedermera biståndschef. Hon har sålunda sett biståndsarbetet inifrån och underifrån.

– Vi är kanske lite dåligt samordnande mellan vad UD tycker och vad Sida gör. Det kan bli bättre.

Uppdaterat 170518: