Hopp om progressiv riktning i Filippinerna

Människorättsadvokaten Chel Diokno, med starkt stöd bland unga och utbildade väljare, valdes in tillsammans med en ledande HBTQI+-aktivist med rötter i ungdomsrörelsen. Tillsammans bildar de en del av partiets Reform Bloc i kongressen, som utgör ett tydligt uttryck för en ny politisk riktning med förankring i både social rättvisa och civilsamhälle.

Akbayans återkomst är dock ingen tillfällighet. Filippinerna har länge styrts av två starka diktatorsfamiljer – Duterte och Marcos som pendlat mellan att samarbeta och konkurrera om makten. Fram tills nyligen har Marcos och Duterte försökt att styra landet gemensamt, men det slutade i stridigheter partnerna emellan.

Sammanbrottet för den så kallade ”unity government” skapade ett maktvakuum – särskilt på lokal nivå – där Akbayan lyckades mobilisera progressiva väljare. Samtidigt blev den ”rosa våg” som växte fram kring tidigare vicepresidenten Leni Robredos presidentkampanj 2022 till verklig politisk kraft i årets val. Många unga som då var för unga att rösta blev nu förstagångsväljare och utgjorde en ny, energisk oppositionell grupp. Tillsammans med senator Risa Hontiveros strategiska oppositionsarbete och Dioknos styrka att mobilisera väljare stärkte detta partiets genomslag i mellanårsvalet som ledde till partiets valvinst.

Den formella eftervalsanalysen återstår, men redan nu belyser partiinterna diskussioner hur samspelet mellan strategiskt agerande, ungdomsmobilisering och ideologiskt konsekvent ledarskap lade grunden för framgången. En seger för Akbayan i presidentvalet 2028 skulle kunna bli ett avgörande steg mot att förverkliga den demokrati som det filippinska folket förtjänar, inte bara på pappret, utan i praktiken, efter årtionden av skendemokrati, maktmissbruk och förtryck under demokratiskt täckmantel.

Vi svenskar reser gärna till Thailand på semester, men diskussionen om bristen på demokratiska rättigheter i regionen är påfallande frånvarande i offentligheten.

Inför presidentvalet 2028 står Akbayan inför en strategisk prövning: att omsätta sitt parlamentariska genombrott i långsiktig, nationell reformkraft. Men det politiska landskapet är komplext. Marcoslägret kan komma att söka taktiska allianser med Dutertekretsen, inte för att ena landet, utan för att säkra sin egen rättsliga immunitet.

Akbayan måste i detta läge förbli demokratiskt, värderingsstyrt och oberoende – och fortsätta driva reformer som speglar väljarnas förväntningar: rättvisa, transparens, lokalt engagemang och starkt civilsamhälle.

Sydostasien är i dag präglad av demokratisk tillbakagång, auktoritära ledarskap och tilltagande geopolitiska spänningar. Vi svenskar reser gärna till Thailand på semester, men diskussionen om bristen på demokratiska rättigheter i regionen är påfallande frånvarande i offentligheten.

Om Akbayan lyckas förvalta sitt momentum till ett systemskifte kan det inspirera progressiva krafter i grannländerna. Deras framgång visar att demokratiska, inkluderande och idéburna partier inte bara kan överleva, utan vinna även efter år av politiskt förtryck.

För oss socialdemokrater är internationell solidaritet en grundbult i utrikespolitiken. Vi står upp för demokratirörelser, fria medier och ett starkt civilsamhälle – för att vi är övertygade om att alla människor har rätt till frihet, säkerhet och inflytande.

Att stödja aktörer som Akbayan är att praktisera dessa principer i handling. När auktoritära krafter växer sig starka, krävs det att vi krokar arm med rörelser som vågar stå emot och Akbayan är en sådan kraft.  De visar att politisk integritet och demokratisk förnyelse kan gå hand i hand och därigenom visa vägen framåt för en ny generation av unga filippinska väljare.

Anton César (S), internationell ledare i Socialdemokraterna i Göteborgsområdet
Olle Thorell (S), riksdagsledamot
Per Arne Håkansson (S), riksdagsledamot
Veronica Sällemark, handläggare för PAO Asien, Olof Palmes internationella center
Arian Twana, förbundsstyrelseledamot SSU
Marian Ashgari, förbundsstyrelseledamot SSU