Högerns misslyckande går inte att dölja

När den relativa sommarstiltjen nu lägger sig över svensk politik finns det anledning att summera läget inför valrörelsens slutskede.

Efter fyra år med Tidöpartiernas allt mer radikaliserade högerpolitik befinner sig Sverige i ett allvarligt läge.

100 000 fler går utan ett jobb i ett Sverige där arbetslösheten har bitit sig fast på nästan tio procent. Sverige har under flera år hört till de länder i EU med lägst tillväxt. Och genom att låna 200 000 kronor varje minut har högerregeringen låtit underskotten rusa iväg. För att ha råd med skattesänkningar för de rikaste.

Under tiden har hushållen pressats av höga priser och försämrade trygghetssystem. Även a-kassan har försämrats – trots löften från Sverigedemokraterna att aldrig gå med på något sådant. Under Tidöåren har inkomstklyftorna i Sverige också ökat.

Klimatomställningen, integrationen och folkrörelserna har motarbetats. Och trots det allvarliga säkerhetsläget har högerpartiernas retorik och politik minskat tilliten och sammanhållningen i det svenska samhället.

Däremot vägrar Tidöregeringen att berätta hur upprustningen av försvaret ska finansieras. Risken är stor att moderater och sverigedemokrater tänker sig neddragningar inom välfärden.

Högerpartierna har dessutom visat upp gravt ohederliga och osympatiska sidor för väljarna. De har använt staten för att angripa oppositionen i allmänhet och arbetarrörelsen i synnerhet. Från partifinansieringen till angreppen på folkbildningen, AiP och Palmecentret.

Statsministern har använt ämbetet på hel- eller halvkorrupta sätt. Och Sverigedemokraterna har öppet visat att det inte går att lita på dem – oavsett om det har handlat om trollfabriker eller kvittningssystem. Även Liberalerna har visat att de är beredda att flagrant rigga demokratiska processer.

Frågan är vad som har varit värst: lismandet inför Sverigedemokraterna, eller effekten av partiets polariserande och maktarroganta grundinställning. Till exempel vägran att sluta en energiöverenskommelse som hade varit bra för Sverige.

Tidöpartierna har även visat upp en osedvanligt hjärtlös och inhuman politik och retorik. Oavsett om det har handlat om att förringa det länge pågående sannolika folkmordet i Gaza – eller att utvisa hederliga utlandsfödda ungdomar som bor och lever i Sverige, och som har gjort allt rätt.

För att vrida fokus bort från de egna misslyckandena använder högern i stället skrämselpropaganda, konspirationsteorier och lögner. Om att Socialdemokraterna vill återinföra fastighetsskatten. Om att det pågår ett folkutbyte, där progressiva partier aktivt vill ha stor invandring för att få fler väljare. Eller om att det finns en ”terrorromantik” inom Socialdemokraterna.

Medan högerpartierna har varit upptagna med sin maktarrogans har Socialdemokraterna omprövat och förnyat sin politik. Bland partiets mer intressanta vallöften finns att slopa karensavdraget, ha mindre skolklasser i lågstadiet, höja pensionen rejält för de som efter ett långt och slitsamt arbetsliv ändå annars skulle få en allt för låg pension – samt att ta krafttag för att bryta segregationen.

Höjt barnbidrag, indexerade statsbidrag till kommunernas välfärd och ökade resurser till cancervården är ytterligare socialdemokratisk politik.

Man kan fundera över varför många inom högern är överraskade över de rödgrönas försprång i opinionen…

Samtidigt ska de rödgröna inte ta ut segern i förskott. Högern har massiva resurser för att påverka opinionen. Mycket kan fortfarande hända.

Daniel Färm är politisk redaktör