Glöm inte demokratikämparna i Iran

Förförra veckan, 14 december, togs äntligen ett viktigt steg i FN i kampen för kvinnor, flickor och allierades rättigheter i Iran – mullornas regim slängdes ut ur FNs viktigaste jämställdhetsorgan. Nu tillsätts också en grupp, bestående av tre kvinnor, som ska besöka Iran och samla information om övergreppen. Omvärlden måste agera gemensamt och kraftfullt till stöd för frihetskämparna för att möjliggöra ett demokratiskt och inkluderande Iran.

Det går inte en dag utan att jag, precis som många andra i Sverige och i omvärlden, följer situationen nära genom nyhetsrapportering och samtal med vänner med rötterna i landet. Den feministiska revolutionen har fått hela befolkningen på fötter. Den har gett hopp och den demokratiska kampen som pågått länge, har kanske aldrig varit så här stark.

Många är vi vars hjärta bultar av tro, hopp och förtvivlan. Bilderna och klippen på hur modiga demonstranter kallblodigt berövas sina liv får ilskan att växa och tårar att rinna.

Ingrid Sjöstrands dikt ekar allt högre för var dag som går:

”Elda under din vrede
med maktens nyheter
Dämpa inte din smärta
över livet
som stjäls ifrån oss
Trösta inte din sorg
över världen
som våldtas
inför våra ögon
Elda under din vrede”

För frihetskämparnas skull, de som befinner sig på gator och torg med livet som insats, måste även vi i Sverige fortsätta elda under vår vrede och gå från ord till handling. 100 dagar har snart gått sedan den kurdiska unga kvinnan Jîna Amini kallblodigt mördades i händerna på moralpolisen. Sedan dess har många lyft Jînas fackla. Samtidigt har regimens förtryck hårdnat.

Efter veckor av tystnad från EU initierade jag tillsammans med två kollegor redan i oktober en brådskande resolution i Europaparlamentet för att tvinga EU och medlemsstaterna att agera. Visst är det bra att EU har antagit sanktioner sedan dess och att FN nu har slängt ut mullorna ur sitt viktigaste jämställdhetsorgan. Det är också bra att länder som USA och Tyskland tar globalt ledarskap. Den svenska högerregeringens tystnad är dock en skymf mot alla oss som tror på alla människors lika värde och som tror på att solidariteten aldrig får se några nationsgränser. Det var med total tondövhet inför samtidens utmaningar som de avskaffade den feministiska utrikespolitiken och skar ner på biståndet. De verkar bocka av punkterna på en lista vars främsta uppgift är att profilera Sverige som ett land som blickar bakåt i tiden istället för framåt.

Kvinnokampen kan inte vänta på beslutsfattare som vägrar bedriva en feministisk utrikespolitik. Vi är i behov av ett ledarskap som kan få slut på det systematiska våldet som kvinnor och flickor utsätts för världen över.

När vi nu i EU förbereder inför julefriden tar regimen i Iran ingen paus. Redan nu har hundratals personer dömts till livstids fängelse och många har fått dödsdomar. Risken är stor att fler berövas sitt liv och att tillslagen hårdnar ytterligare om vi tittar bort.

Håll blicken kvar genom att ansluta dig till det viktiga initiativet av partikollegorna och riksdagsledamöterna Ardalan Shekarabi och Azadeh Rojhan genom att ta fängslade dödsdömda frihetskämpar under dina vingar.

Alla kan inte göra allt, men i denna avgörande tid kan alla göra något.

Evin Incir är Europaparlamentariker (S)